Animera mera och få alla upp från salongen till scenen.

I 4D skolans kurs nummer två fick du lära dig att animera en jultomte med hjälp av 3D programmet DAZ och deras gratisfigur kallad Emotiguy. Du hittar kursen här:

www.diu.se/4Dskolan/4Dskolan_start.html#del2 och resultatet att titta på och lyssna till hittar du här: youtube.com/watch?v=37VSoRaUIMc

För att kunna berätta en historia så är det bättre att använda sig av två figurer. Det är vad den här kursdelen ska handla om. Med två figurer så kan man skapa en konflikt. Med två figurer kan det handla om att lösa ett problem. Och har man ett problem så har man början på en historia. Ett problem väntar på sin lösning. Och det är just vad en historia är – en väg mot en lösning av något slag. Det är vägen från problem till lösning som håller publiken vaken, intresserad – villig att följa historien.

Fundera ut ett problem – skissa på olika lösningar. Svårare är det nog inte att bli berättare – regissör.  Och du kan få en publik! Och som sagt – allting blir enklare om man har två figurer som kan gå vägen –gestalta ett problem – ha en konflikt försöka finna en lösningen.

En enda figur på scenen blir lite ensamt. Tre figurer – kan skapa ett triangeldrama. Men att animera tre figurer kan bli lite för mycket att hålla reda på. Att animera tar tid! Det gäller att göra det så enkelt som möjligt för sig. Försöka skapa en historia som är några tiotalssekunder lång. Det är vad jag tror man ska sikta in sig på. Naturligtvis vill du animera en hel Shakespearepjäs. Göra en ny Snövit. Hålla publiken uppmärksam i nittio minuter. Skapa en ny animerad långfilm. Du behöver då några miljoner på fickan – anställa några hundratal personer. Om du saknar dessa ekonomiska resurser så behöver du inse dina begränsningar. Två figurer som försöker hitta en lösning på ett problem och använder sig av högst någon eller några minuter – för att spela upp din historia. Det är vad du orkar med utan miljoner i fickan!

Men är det inte just dessa tiotal sekunder av historieberättande som borde vara skolans mål? Är det inte just vad alla elever behöver få uppleva – att det kan få uppmärksamhet för sin historia – sin egen historia! Veta att de kan få världen att lyssna – om bara i någon minut. Eller vilket annat mål har skolan? Skolan ska väl göra oss alla till kreativa – skapande – berättare. Skolan ska väl inte nöja sig med att bara skapa lyssnare och tittare?

Antal medlemmar i svenska journalistförbundet är cirka 10 000 och vi svenskar är ungefär 10 miljoner. Det betyder att en promille av befolkningen berättar sina historier för övriga 99,9 procent! Ska inte skolan försöka ändra på det? Ska vi inte alla bli berättare? Presentera problem och lösningar. Så lär eleverna animera! Berätta sin historia för världen! Visst kan man videofilma verkligheten – lägga ut sin film på webben. Men animation är så mycket mera. Med animation kan också drömvärlden gestaltas. Och drömmar är väl det vi mest sysslar med. Både när vi sover och när vi är vakna så drömmer vi. Och vad är verkligheten annat än våra jags karta för den. Vi måste lära oss berätta för varandra hur våra kartor ser ut. Skapa gemensamma kartor. Inte låta bara några utforma våra kartor. Vi alla drömmare vill väl ha möjlighet att berätta våra drömmar – få andra att lyssna. Det är åtminstone 4D skolans mål. Kanske också en vacker dag den svenska skolans mål!

Jag valde en enkel historia. Två repliker att animera. Det är ungefär så mycket man orkar med. Men med två repliker har jag tagit hela uppmärksamheten! Jag – mitt jag - har blivit berättaren. Inte bara lyssnaren och tittaren. Jag – mitt jag – har tagit greppet på publiken. Jag är herre för några sekunder. Sen är det er tur att ta greppet. Berätta era historier. Här är min historia. Eller rättare sagt den historia jag valde att animera.

-         Du sa att Karo kunde vissla.

-         Nej, jag sa att jag hade lärt Karo vissla.

Vad du får lära dig i 4D skolan är att skapa en nu karaktär av Emotiguy – för att få två karaktärer för att kunna berätta den här historien. Helt enkelt färgsätta Emotiguy – den gula gubben – göra honom lite annorlunda. Och det är allt du behöver kunna för att få upp två figurer på scenen som söka en lösning på ett problem. Och du har tagit klivit upp från salongen – upp på scenen. Det är vad skolans mål borde vara – få alla elevers jag upp på scenen – inte bara sitta i salongen! Eller hur ska vi annars uppfylla läroplanen?

Läroplan för förskolan (Lpfö 98)
Grundläggande värden

// Verksamheten skall bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt skall delta i samhällslivet. //

Saklighet och allsidighet

// Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan skall på så vis grundläggas och växa. //