Släpp loss energin!
Inlagd den 28 maj 2009 kl 10:03 i Krönika, ÖvrigtDen hall som förr var bilfabrik, Factory i Nacka strand, fylldes dagarna 19-20 maj av över 600 skolledare, it-strateger, lärare, ungdomar, utställare och forskare som energiskt diskuterade och bloggade kring Framtidens lärande. Med sjudande energi och växling mellan föreläsningar, erfarenhetsutbyten och utställningar medverkade alla i diskussionen kring framtidens skola - hela tiden med bloggkanaler för frågor och inlägg.
Ett stort antal ungdomar från gymnasieskolorna YBC och Mediagymnasiet i Nacka kommun, liksom andra från hela landet via Internet, medverkade aktivt, med alltifrån paneldebatt med politiker från riksdagens utbildningsutskott till dokumentation och intervjuer med film, foto och text. Eleverna deltog som en del i det egna skolarbetet - ett exempel på konferensens perspektiv på framtidens skola och lärande. Ungdomarna imponerade med insiktsfulla och drivande inlägg. Det vara bara följdriktigt att 13-åriga Julia var med som konferencier båda dagarna tillsammans med pappa Mikael Andersson.
I stället för bilar konstruerade vi här kunskap med dagens former för lärande. De digitala verktygen är vår tids redskap för tanke, minne och delande av erfarenhet, sa forskaren Roger Säljö i sin öppningsföreläsning. Ett brokigt Internet-likt myller av sessioner, utställningar och föreläsningar följde. Nutidens och framtidens krav på kompetens, inklusive digital sådan, löpte som en röd tråd genom programmet. Här samsades näringslivs-, forskar- och skolröster. Stärkt av erfarenheter från lokalt utvecklingsarbete där varje elev har egen dator, ställdes gång på gång frågan om när de svenska styrdokumenten och kursplanerna ska skriva in dessa tidens förutsättningar för lärande.
Konferensen blev en manifestation för en växande rörelse kring skolutveckling med moderna verktyg för lärande, och för ett fortsatt bloggande och nätverkande. Fortsättning följer - men också krav på politiken att släppa loss denna lärande-energi i skolan.
mvh
Peter Becker
Utöver diskussionen här på bloggdelen, hittar du länkar till video, till presentationerna, till program mm under fliken konferens.
Blogginlägg
Här var det mycket fokus på teknik! Jag har ingenting emot teknik, men då framtidens lärande handlar om att behärska tekniken (i form av datorer, bloggar mm) blir jag fundersam.
Jag tror att skolans stora problem är att ämnena har tappat sin kontext. Visserligen är lärandet socialt och mänsklighetens kunskap är bland annat medierat av tekniken (enl Roger Säljö), men skolan som organisation har fullt upp med att förvalta mänsklighetens kunskap. Den nya tekniken använder man därför ofta som verktyg för att illustrera innehållet och de “färdiga produkterna” i ämnena.
Webb 2.0 är något som ungdomarna har förstått intuitivt, men i skolans kontext blir det Webb 1.0. Att konstruera mening och kunskap tillsammans är av tradition något som skolan har svårt för. Man vet redan syftet med ämnets innehåll.
Att ta risker och ge sig ut på en “resa” där varken läraren eller eleven vet vart resan slutar är inte intressant. Hur skall man betygssätta processen?
Hej och tack för kommentarerna. Fokus låg lågt bortom teknik - den använder vi förstås, och gör sedan många tusen år, såsom Säljö illustrerade - men fokus låg på frågor om kompetens, Sveriges behov av kompetens för framtiden.
Ämnena har tappat sin kontext, säger du, och jag kan hålla med. Det är nog nödvändigt att ibland dela upp i ämnen, men lika nödvändigt - speciellt för elevers engagemang och motivation, att de ibland sätts in i ett sammanhang. Det var bland annat det vi prövade att göra med att involvera elever från YBC och Mediegymnasiet i kunskapsprocesser kring konferensen. Att koppla frågor om nutidens sätt att arbeta och kommunicera, med skolarbetet. I sådana utmaningar vidgas kontexten: eleverna bidrog till diskussionen med utbildningsutskott och i DIU - nog blev det öppna och lärande processer!
Frågan om bedömning i sådana processer vill jag gärna bolla vidare. Vad säger t ex Daniel Lundqvist och Hans Renman, vid YBC, om det?
/Peter
Bedömning i sådana processer blir mer av en parallell resa till elevens lärande. Inom de estetiska och praktiska kunskapstraditionerna är sådan bedömning vanlig. Man använder sig av e-portfolios och flera medbedömmare. Lars Lindström vid UTEP/SU har en del forskning på detta.
Själv tycker jag det skulle vara intressant att se en utveckling där man använder processen i t.ex. matematik eller programmering istället för produkten vid bedömning. I Matematik är det en stort fokus på nationella prov i slutet av vissa kurser, och i programmering jobbar lärarna så gott de kan utan något speciellt normerande stöd.
Enligt Lindström handlar bedömningen av processen mera om att se på kunskap ur ett bildningsperspektiv, något som ligger närmare “lära för livet” än dagens skola med kurser som har givna mål.