Krönika: Jag har sett i kristallkulan
Inlagd den 1 juni 2009 kl 07:58 i KrönikaAv Dr Elisabet Nihlfors, Huvudsekreterare Vetenskapsrådet/Utbildningsvetenskap
Det är fascinerande att vi fortfarande talar om IKT som något som vi ska förhålla oss till. Flera menar ju att de barn som föddes 1985 eller senare tillhör den nya digitala generationen. Det måste ju innebära att de är dessa människor som idag är föräldrar och har barn i förskolan! Så IKT är väl en del av vårt sätt att vara och leva idag – eller?
Funderade över detta faktum när IT-företrädare häromkvällen debatterade i TV att de ville ersätta slöjdämnet med IT-kunskap. Då hängde jag inte med. Inte slöjdläraren heller. Hon använde sen länge IT som stöd i konstruktionsritningar och annat – vilket snarare stärkte lusten hos barnen och de unga att materialisera konstruktionerna. Ingen tänker väl idag att vi ska ha ”IT salar” i 2010-talets utbildning?
Jag tittade i kristallkulan häromdagen. Ja det vill säga i den statliga offentliga utredningen som valde namnet kristallkulan 1997. De intervjuade ett antal inflytesrika och kloka personer kring IT. Mycket klokt sades till exempel om att satsa på de små barnens nyfikenhet och förmåga till lärande genom leken. Behovet av gränsöverskridande lärande, att ta vara på mångfald och det tvärvetenskap. En annan klok person från industrin konstaterade att om 10-15 år det vill säga i dag 2009, borde varje elev som går ut gymnasieskolan vara bevandrad i internet, kunna skapa ordbehandlingsdokument och skicka elektronisk post. Ja, vem kunde ana att dagens 9-åringar (och yngre) inte enbart spelar datorspel utan även sms-ar och skickar e-post!
Men vad tänker du i dag om vilka kunskaper som behövs 2025? Att jag väljer 2025 beror på att många tvååringar som började förskolan i år lämnar gymnasieskolan 2025! Jag vill inte vara den som tittar i kristallkulan om vad som då efterfrågas. Men jag tror mig veta att jag inte vet! Så därför gäller det att ha alla vidvinklar inkopplade och vara lyhörd för vad dagens barn/unga vet och kan – eller kanske tror sig veta så jag kan medverka till bildning och utbildning. Det krävs kunniga pedagoger som kan och vill möta dagens barn/unga med annan erfarenhet än den egna. Att möta en simultanförmåga som jag inte skådat tidigare – tack vare dataspelen. Men och det är viktigt, alla barn har inte växt upp med tillgång till datorer. Här måste förskolan kompensera en erfarenhet som flertalet har, så att inte en del barn redan från start hamnar på efterkälken. IKT ingår i dagens baskunskaper.
Lärare har många källor för att klara detta, barn/unga kan bli ännu smartare om de får lära andra (barn som vuxna). Närsamhället är fullt av kunniga personer. Det pedagogerna ska vara bäst på är att planera, genomföra och följa upp barn och ungas resa genom utbildningsväsendet. Sen borde det naturligtvis vara självklart att alla lärare från förskola och uppåt har tillgång till det senaste vad gäller hjälpmedel så de kan variera sin undervisning utifrån barnens/de ungas behov. Whiteboard, smartboard, tillgång till kollegor och undervisningsmaterial såväl nära som på instans, lokalt såväl som globalt. Närhet och distans också för lärares egen kompetensutveckling. I dag vet vi att det finns bra verktyg, som kanske fortfarande kallas IKT, som hjälper barn i behov av stöd på olika sätt, som ger möjligheter att pröva språkkunskaper och skapa kontakter med människor som du annars inte kan möta av geografiska eller andra skäl.
För ett antal år sedan hade jag förmånen att vara med och utveckla ett läromedel som vi kallade ”bok & webb”. Det var för tidigt och blev därför för dyrt. Men jag tycker fortfarande att det var klokt. Det var läromedel som gav barn/unga och hemmavarande vuxna en möjlighet att fördjupa sig i olika frågor när och var och hur som helst men under ledning av proffsiga pedagoger såväl fysiskt närvarande som närvarande på webben! En levande, ständigt utvecklande kristallkula!
Dr Elisabet Nihlfors, Huvudsekreterare Vetenskapsrådet/Utbildningsvetenskap
Förf. till Globaliseringsrådets rapport nr 26: Kunskap vidgar världen.
Foto: Stefan Borgius
Blogginlägg
Jag satt häromdagen hos Teknikdelegationen. Vi var ett gäng med engagerade lärare som ville göra skolan mera “på riktigt”, där näringsliv och skola måste jobba för att bättre förstå varandras arenor.
Jag tror att debatten om ungdomar och den kraft till förändring som de härbärgerar inte kan få blomma ut i kreativitet och skapande OM DE INTE förstår att det är “på riktigt”. Om man gör det för skolan/läraren/föräldrarna så spelar det ingen roll hur interaktiva IKT verktyg vi använder i klassrummet.
Ofta används ordet DESIGN i olika sammanhang. Varför inte skapa lärmiljöer där eleverna arbetar i den designens förändringsprocess där målgrupper utanför och i skolan betyder allt för att göra lärandet till något nödvändigt som också är “på riktigt”.
Precis så. Därför var ungdomarna med “på riktigt” på den här konferensen, som fullvärdiga medverkande, och som en del i sitt skolarbete. I dialog med näringsliv och politiker. Och det tillförde massor av energi.
Och givetvis är det inte främst verktygen, utan förhållningssätt som spelar roll.
P