Sociala medier – en utmaning även för skolan
Inlagd den 2 december 2009 kl 21:19 i ÖvrigtAv Lennart Axelsson, Växjö universitet, projektledare, Ung Kommunikation
För några veckor sedan skrev vår lokaltidning Smålandsposten om kommunalrådet som använde Facebook, spelade spel och kallades ”maffiaboss på Facebook” . I den efterföljande diskussionen blev det mycket diskussion om lek på datorn och ansvaret som kommunalråd och politiker.
DN publicerade för en tid sedan en undersökning som visade att många personer i ledande befattningar är rädda för att låta medarbetare använda sociala medier på arbetstid . Undersökningen bygger på enkätsvar och djupintervjuer med 390 chefer från sju europeiska länder. Computer Sweden beskriver i flera artiklar okunskapen kring användningen av sociala medier som också skapar stress och osäkerhet på företag. Finns det någon affärsnytta, hur ser den så fall ut och vilken strategi ska användas? Anders Mildner skriver på sin blogg, Media, Mötesplats Malmö, hur sociala medier förändrar journalistik och traditionella medier. Hela samhället påverkas av den teknikutveckling som nätet och sociala medier är exempel på och som ovanstående tydligt visar. Det är självklart att den diskussionen också måste nå skolan. Diskussionen finns där, om än ojämn. Runt om i landet finns innovativa lärare och tidiga utövare som både startat i sin praktik och inlett diskussionen. Men påfallande många lärare och skolledare ser tyvärr inte frågan överhuvudtaget.
Vad betyder då sociala medier, vad står begreppet för? Googlar man så får man drygt 760 000 träffar och överst hamnar som så ofta Wikipedia med följande definition: Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, bloggar, wikier, poddradio och artikelkommentarer. Denna korta inledning följs av en bra beskrivning av vad sociala medier egentligen är. Där framgår också att dessa medier kan användas på många olika sätt. Det krävs alltså viss kunskap för att förstå vilka konsekvenser ett användande innebär.
Ta exemplet bloggar och wikisar. De är verktyg som, utan alltför avancerade förkunskaper, faktiskt direkt kan börja användas i undervisningen. För läraren är det en utmärkt informationskanal, men kan också användas för att synliggöra egna reflektioner som ger möjlighet för elever, föräldrar, kollegor och skolledning att ta del av och kommentera. Antalet lärarbloggar ökar också, vilket är mycket positivt.
Bloggar och wikisar skapar möjligheter för eleverna till reflektion, samarbete och inte minst autenticitet på ett helt annat sätt än traditionella inlämningsuppgifter, och grupparbeten. Att faktiskt tillgängliggöra det man arbetat med för andra än för läraren, är både utmanande och kravfyllt för eleverna Ett exempel är Kungsmadskolan, en gymnasieskola i Växjö som under flera år arbetat med ett läsprojekt. Där bestämde man sig för att skapa en läsportal som ett led i att öka intresset för läsning. ”Det här är det första projekt som vi gjort i skarpt läge och det är mycket mer stimulerande än påhittade projekt”, säger en av eleverna.
Google Docs är också ett socialt medium som inbjuder till samarbete kring gemensamma dokument. Dessutom är det möjligt att hämta data från olika källor på nätet, som på olika sätt kan bearbetas och visualiseras.
Ett annat social medium som fått ett mycket stort genomslag är Facebook. Nu är det inte bara studenternas portal, som det en gång var, utan barn, ungdomar och vuxna finns på samma arena. Här är det inte riktigt lika självklart att plocka in Facebook i undervisningen genom att skapa ett konto och bjuda in eleverna. Trots att man säkert kan räkna med att en betydande del av ens elever troligen är medlemmar. Det är viktigt att förstå hur Facebook fungerar, vilka mekanismer som sätts igång när man publicerar material där.
Att som lärare (och som privatperson) ansluta sig till Facebook, tror jag bara är berikande för att få en förståelse för hur de nya medierna verkligen fungerar och dessutom skapas möjlighet att bygga nätverk med kollegor och hålla kontakt med vänner. Man väljer själv på vilken nivå man vill engagera sig.
Däremot tror jag att man måste fundera lite extra på hur man ska hantera kontakterna med eleverna och vad Facebook kan tillföra. Man kan jämföra med chat-tjänsten Messenger (MSN). Där är det fullt möjligt att ha ett konto för kontakterna med eleverna och ett konto privat. Kontot med eleverna kan vara ett alldeles utmärkt komplement till den dagliga kontakten i skolan och du blandar inte ditt privata med det professionella. Eleverna kan också bestämma hur mycket de vill bjuda in till samtal. Detta är svårare i Facebook, både för dig och för dina elever. Själva konceptet bygger på att du delar med dig av ditt privata i form av bilder, noteringar, vänner osv. När du bjuder in någon som ”vän” innebär det att du ger visst tillträde till ditt privatliv och får tillträde till andras liv. En intressant diskussion om ”vänskap” på Facebook ges i skriften Digitalis filosofi av Simon Winter och Per Johansson.
Problemet är de etiska frågeställningar som kan uppstå i relationen till dina elever. Bara att få frågan från sin lärare om att vara vän på Facebook inrymmer frågor om makt och beroende. Som lärare måste man ta ställning till vad jag vill utelämna och eleverna måste ställa sig samma fråga.
Skillnaden mellan det privata och det offentliga suddas ut alltmer. Hur bör du som vuxen förebild agera i en miljö som är så tydligt offentlig och hur bör dina elever tänka? Vad händer om någon elev inte vill delta?
Det finns inställningar som filtrerar vad som ska visas, alltså möjligheter att separera det privata från det professionella. Det kan du som kunnig Facebookanvändare göra och därmed välja vad du vill offentliggöra. Men hur blir det för eleverna? Ska de också göra motsvarande inställningar i kontakten med dig? Vad vet de om detta? Återigen uppstår frågor om makt och integritet som inte är alldeles enkla att komma förbi. Den fråga som måste ställas är vad Facebook i så fall kan tillföra?
Detta är en del av den digitala kompetensen, att kunna värdera vad jag vill uppnå med att använda vissa sociala medier, att också kunna ta ställning utifrån etiska ståndpunkter. Det är lättare att ta ställning om man har kontroll över vad som faktiskt händer, men en del av kontrollen har vi nu släppt till andra aktörer som agerar globalt över nätet. Alternativet är inte att stå utanför utan att göra medvetna val.
Lennart Axelsson
Växjö universitet,
projektledare, Ung Kommunikation
Blogginlägg
