Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

DEBATT OM DEMOKRATIPROPOSITIONEN:
Hörs elevers röst i samhället?

Ungdomens röst behövs i den offentliga dialogen. Det perspektivet saknas i regeringens strategi för ökad demokrati.
Peter Becker kritiserar demokratipropositionen.

Regeringen lade i januari fram sin demokratiproposition, Demokrati för det nya seklet (prop 2001/02:80), signerad Britta Lejon. Propositionen pekar på att stödet för demokratin som styrelseform är större än någonsin i Sverige och världen som helhet. Samtidigt framhäver man att vi bevittnar krympande valdeltagande (valet 98 hade de lägsta siffrorna i modern tid, 81,4%) och allt färre medlemmar och allt färre aktiva i de politiska partierna.

Denna paradoxala situation riskerar på sikt att underminera demokratin. Propositionen vill ”värna den representativa demokratin” och ”stimulera medborgardeltagande även mellan de allmänna valen”. Propositionen siktar till att formulera en strategi för att åstadkomma en förändring.

Förslagen har debatterats i pressen, främst från forskarhåll. Jag vill kommentera förslaget ur en annan synvinkel än den som tidigare framförts, nämligen ur skolans synvinkel. Min kommentar rör det uppdrag som formuleras för Skolverket. Ungdomen är ju en nyckelfråga i det här sammanhanget, det är här utanförskapet ökat, samtidigt är det i den här gruppen framtiden grundas. Förslagen på denna punkt är alltså avgörande för utvecklingen på sikt.

så hur ser förslagen ut?
Målen är att öka valdeltagandet, att öka spridningen av förtroendeuppdrag och att ge fler möjlighet att delta i den politiska processen. Bland de centrala förslagen enligt Justitiedepartementets sammanfattning är

• Medborgerlig förslagsrätt, det vill säga att en person folkbokförd i en kommun ska få lov att väcka ärenden i fullmäktige.
• Regeringen tillsätter en arbetsgrupp som ska se över hur användningen av IT kan befrämja ett brett medborgerligt deltagande.
• Fullmäktige i kommun och landsting ska få ökat inflytande även på de kommunala bolagens beslut.
• Viss rätt till ledighet för förtroendevalda
• Förstärkning av den mångvetenskapliga demokratiforskningen, med ett nätverk av doktorander och forskare.
• Man vill uppmuntra medborgarpaneler och ungdomsråd och nya former för medborgerlig involvering i främst den lokala politiska aktiviteten.
• Skolan anges ha en central roll och skolverket ska ges i uppdrag att ”se över hur de politiska partierna och deras ungdomsförbund lättare kan få möjlighet att verka i skolan och informera om sin verksamhet”. Skolverket ska likaså få i uppdrag att se över tillgången till referensmaterial som förmedlar kunskap om och förståelse för den svenska demokratin och som kan användas i undervisningen i svenska för invandrare.

Lösningen vad gäller ungdomens engagemang i politik och demokrati är alltså: information.

Ökad information från regering och från politiska ungdomsförbund ska förbättra valdeltagande och politiskt engagemang. Problemet med den här propositionen är att demokratifrågorna i alltför hög grad ses som ett informationsproblem. Det håller inte.

Information behövs förstås. Men information kräver dialog för att tas emot, speciellt om man vill att den ska förankras i egna värderingar och aktivt engagemang. Dialog är alltså nödvändig, dvs ett samtal där båda parter lyssnar och är öppna för att förändras. Att förändra verkligheten i det här avseendet är en lång och omfattande process. Det kräver förstås mängder av människors engagemang och många olika slag av insatser.

För unga människor handlar det i mycket om att släppas in på scenen. Att möta världen, fundera över den och diskutera. Låt mig ge några exempel vilka former det kan ta sig.

lokal-tv och webb
för ungdomsdialog
Bosse Ståldal, föreståndare för Folkets hus i Boo i Nacka utanför Stockholm, startade för tio år sedan en verksamhet med videoutbildning för arbetslösa ungdomar. Den blev populär. Den gav ungdomarna en röst och en självkänsla. Det kan nämnas att Markoolio var en av dessa ungdomar.

Verksamheten växte till kabeltvsändningar i Nacka kring lokala frågor. Man bjöd in politikerna till diskussion, hade en ungdomspanel som ställde frågor …. Nyligen tog man ett nytt steg, bjöd in ett antal personer och startade Nackaportalen på webb (www.inacka.nu), för att skapa nya dialogformer – återigen med ungdomar som drivande i arbetet. Ungdomarna fick en röst, tog sig ton – och upptäckte att man lyssnade på dem.

vems är staden?
– Ungdomar har sällan språket och kunskaperna att diskutera planer för ungdomsgårdar eller idrottsplatser, säger bildläraren Dipak Lahiri vid Fruängsskolan i Stockholm. I bild, SO och andra ämnen arbetar eleverna med funderingar kring egna rum – hur skulle du vilja att det var?, går vidare till frågor kring skolgård, torg och stad. Eleverna är ute och fotograferar, läser, diskuterar och funderar kring staden och dess villkor.

Staden blir en levande lärobok. Eleverna får perspektiv på stad och samhälle. De drömmer och målar sina fantasier och höjer sina stämmor. I en cdproduktion, snart följd av en webbplats, utmanar man nu Sveriges skolor till en kulturstafett.

skoltidningen och
det offentliga samtalet
Redaktionen för Datorn i utbildningen har under tre år organiserat en tävling där elever utmanats att göra ”Årets bästa skoltidning” – i tre åldersklasser: år 0-6, år 7-9 och gymnasiet. Inriktning har främst varit att inspirera skolor och klasser att göra webbaserade tidningar – men också pappersbaserade. Mediet är inte det centrala, utan att ungdomarna samarbetar, undersöker, formulerar och framför sina åsikter.

Det har funnits två tydliga kategorier av bidrag till denna tävling. Dels har det varit tematiska tidningar som redovisar ett temaarbete som bedrivits i en klass eller en grupp, och dels de tidningar som har en bredare karaktär, en sorts junior-lokaltidning. De speglar kultur, speciellt musik och film, de speglar andra aktiviteter och de debatterar elevernas villkor. De här tidningar ger uttryck för en vilja att undersöka sin omgivning, sätta sig in i frågor och fundera över sakernas tillstånd. Eleverna tar här ett viktigt nästa steg: de formulera sig offentligt och ger spridning åt sina synpunkter. De tar steget in på den medborgerliga arenan. Ofta det första för eleverna.

ungdomens röst
Antalet exempel kunde ha gjorts många fler. De har alla det gemensamt att ungdomar, ofta med hjälp av de nya medierna, gör sina stämmor hörda i det offentliga samtalet. För reformpedagogen Freinet var tryckpressen en central teknik i skolan. I den klassiska westernfilmen är tryckpressen symbolen för den fria samhällsdebatten.

Med en medveten strävan att ge ungdomen tillgång till och kunskap att använda de nya medierna kan ungdomar få en självkänsla och en röst i debatten. ”Make yourself heard” säger Ericsson i sin reklam. Tolkat inte som en privat fråga, utan som en kollektiv handling i form av skoltidningen, webbplatsen, lokal-tv-sändningen är detta viktiga steg mot medborgerligt engagemang. Utgångspunkten är inte information utan engagemang och uttryck i egna frågor, med hjälp av alla de möjligheter som de moderna medierna ger.

Åter till demokratiproppen. Vad jag skulle vilja se är ett medvetet förhållningssätt till denna medborgerliga strävan från ungdomens sida. Här ligger en stark ådra och det är oerhört betydelsefullt för demokratin att ta tillvara denna potential. När demokratipropositionen ska omvandlas till uppdrag för Skolverket och senare till projekt stimulerade av Skolverket är det min förhoppning att denna typ av elevverksamhet – elevers arbete med att undersöka frågor, därefter uttrycka sig medialt och kommunicera detta till samhället – ses i sitt demokratiska perspektiv och att det ges stöd. Att det ses som led i arbetet med utvecklingen och det eviga återskapandet av vår demokrati. Ungdomarnas röster behöver höras i det offentliga samtalet.

Peter Becker,
Chefredaktör DiU
E-Post: peter.becker@diu.se