Untitled Document
Av: Stig Roland Rask
E-post: stigroland.rask@kks.se
FÄRILA SKOLA:
Fågel, fisk eller fjäril?
Lögn,
förbannad lögn och statistik, heter det ibland när siffror presenteras
för att bevisa den ena eller andra uppfattningen.
Så hur är det egentligen? Får eleverna bättre betyg om
de har tillgång till dator, eller ...
Stig Roland Rask visar på svårigheterna att jämföra skolkvalitet
med statistik.
Sommaren 1998
var det världsutställning
i Lissabon. I den svenska paviljongen
presenterade KK-stiftelsen sin
satsning på IT i skolan. Ett hundratal
speciellt inbjudna skolpotentater från
över 20 länder var samlade för att under
en vecka bombarderas med intryck från
den svenska skolsatsningen.
Det tecknades
en bild av svensk skola
som var mycket positiv och den imponerade
stort på många av deltagarna.
Gång på gång tvingades de urskuldande
konstatera att deras hemländer låg långt
efter Sverige när det gällde att integrera
IT i skolans undervisning.
från
sämst till bäst
En av de skolor som visade upp sig var naturligtvis Färilaskolan från
Ljusdal. Den
kom under några år att vara ett av KK-stiftelsens flaggskepp. Detta
är fullt begripligt, eftersom deras satsning på en bärbar dator
till varje elev i hela grundskolan var nationellt unik och naturligtvis mycket
spännande att följa.
I konferensens
programtidning presenteras
Färila under den kaxiga rubriken
From worst to first och skolans rektor
berättar entusiastiskt om hur skolan
som tidigare legat i botten i Ljusdals
kommun när det gällde betygsvärden
numera låg på en förstaplats, vilket
hade blivit confirmed on national
examinations that enable us to compare
ourselves with other schools.
Denna vinkling
är också lätt att förstå.
KK-stiftelsen hade investerat stora
pengar i sin satsning och man ville så
innerligt gärna få bevis för att detta
skulle leda till påtagliga resultat när det
gällde barn och ungdomars lärande. Att
Färilaskolan gått från worst to first
var just precis det tecken man väntat
på. Med IT i skolan skulle allting lösa
sig. Våra barn skulle lära sig mer, bättre
och snabbare. Entusiasmen var stor och
påtaglig.
Två år
senare var det annat ljud i
skällan. I flera braskande tidningsreportage
lyfte man fram Färila som ett
skräckexempel, eftersom 28 procent
av eleverna i årskurs nio misslyckas
med att nå behörighet för gymnasiets
nationella program våren 2000, vilket
naturligtvis är en anmärkningsvärd och
mycket oroande siffra. Det som dock
intresserat media mindre är att 2001
toppar samma skola ånyo statistiken i
sin kommun med endast fyra procent
obehöriga och lägger sig därmed högt
över rikssnittet.
allt möjligt
med statistik
Hur är detta möjligt, kan man undra? Hur kan resultaten pendla så
dramatiskt? Förhållandet är kanske inte så märkligt
som det låter. Alla som jobbar inom skolan vet att förutsättningarna
mellan olika elevgrupper och mellan olika årgångar kan variera häpnadsväckande
mycket. Färila har årligen bara runt 40 elever i grundskolans avgångsklass
och det innebär att de stora procentuella skillnaderna i praktiken handlar
om några få elever.
Om man till exempel
utgår från de 43
elever som Färila hade i avgångsklassen
2000 och antar att fyra elever misslyckas
i svenska, fyra i engelska och fyra i
matematik innebär det att 28 procent
inte är behöriga för gymnasiets nationella
program. Skulle det däremot vara samma
fyra elever som misslyckats i alla ämnena
vilket kanske är minst lika allvarligt
har skolan kvar samma betygssnitt,
men det är endast 9 procent som missar
gymnasiet det vill säga man är helt
plötsligt bättre än rikssnittet. Så dramatiskt
kan statistiken förändras och
slutsatserna därmed vinklas.
Summan av detta
resonemang blir
naturligtvis att man inte kan dra några
stora växlar på en så liten elevgrupp.
Varken åt det ena eller det andra hållet.
Det inser alla som kan något om statistik
och inte minst om källkritik.
Att så många journalister ändå gjort
det är förvånande, men vi på KK-stiftelsen får kanske
skylla oss själva
eftersom det var vi som initierade den
statistiska bevisföringen.
grymt system
Det svenska målrelaterade betygssystemet kan upplevas som grymt och oresonligt.
Ingen hänsyn tas till flit, vilja och ambition. Inte ens goda arbetsinsatser
premieras, utan det är enbart de mätbara kunskapsmålen som gäller.
Systemet kräver
att alla skall hoppa
över samma ribbhöjd oavsett förutsättningar
det vill säga att alla skall
tillägna sig samma kunskaper oavsett
vilken förmåga man har eller vilken tid
man behöver. Det förutsätter att alla
skall klara samma mål oavsett vilken
social situation man befinner sig i det
vill säga systemet förväntar sig att alla
skall kunna samma saker oavsett vilket
studietradition det finns i hemmet och
vilket stöd man kan få därifrån.
Och det tuffaste
av allt det förutsätter
att alla skall tillägna sig samma
kunskaper i svenska, engelska och
matematik oavsett hur länge man har
bott i Sverige. För många nya svenskar
är inte bara svenskan ett nytt språk
utan även engelskan dessutom är
naturligtvis de matematiska problem
som man skall lösa formulerade på detta
nya språk.
Dessa hårda
krav tycker jag ändå är
bra. De ställer stora krav på att skolans
personal verkligen anstränger sig. Det
tycker jag är alldeles utmärkt. Den
blåslampan kan vi inom skolan behöva.
Samtidigt måste jag erkänna att tanken
att man själv skulle hamna i till exempel
Iran och helt plötsligt avkrävas goda
kunskaper i både persiska och arabiska
och dessutom förväntas kunna lösa matematiska
problem som formulerats på
dessa språk känns en aning stressande!
missvisande
bilder
Betygssystemet leder därmed till att betygssiffrorna ibland kan ge missvisande
bilder av kvalitén på det arbete som utförs i varje enskild
skola. Siffrorna kan inte jämföras rakt av utan att man tar hänsyn
till de olika förutsättningar som finns.
Rinkebyskolan
är ett intressant exempel.
Den har prisats och lovordats för
sina gedigna pedagogiska insatser. De
har lett till att 47 procent av skolans
avgångselever år 2000 är godkända i de
tre basämnena och därmed behöriga för
de nationella programmen på gymnasiet.
Den siffran är naturligtvis för liten. Det
är bara 100 procent som är en acceptabel
siffra och den har man nått i en del
friskolor i Stockholms innerstad. Ändå
kvarstår den mycket relevanta frågan.
Vilken siffra är den vassaste? Kanske är
det ändå Rinkebys 47 procent som är
den mest imponerande?
Att utifrån
betygsstatistiken dra slutsatsen
att lärarna i Rinkeby är mindre
kompetenta eller att eleverna gör ett
sämre jobb är inte bara okunnigt utan
också ganska fräckt. Jag tycker att det
istället är på sin plats att hylla alla de
elever som efter bara några år i Sverige
klarar kraven för att komma in på gymnasieprogrammen
och naturligtvis därmed
också gratulera deras lärare som gjort
fantastiska insatser i det tysta. De skall
inte behöva bli ifrågasatta av okunniga
skribenter som utan att ha satt sig in i
de faktiska förhållandena uttalar sig om
skolornas kvalité.
alternativ
bedömning
Vikten av att betygssiffror används med stort omdöme och försiktighet
illustreras med stor tydlighet av den alternativa kvalitetsbedömning som
Skolverket låtit göra. Man har helt enkelt lagt in koefficienter
som på olika sätt skalar av skolorna sina sociala sammanhang och
därmed skapat förutsättningar för en mer rättvis bedömning.
Genom att på
detta sätt ta hänsyn till
skolors elevsammansättning har kommuner
och skolor fått en ny utgångspunkt
för diskussion och analys av
skolors förutsättningar, processer och
resultat.
I kommun efter
kommun händer då
samma sak. Betygsrankningen av skolor
kastas om på ett ganska dramatiskt sätt.
Skolor som i faktiska siffror når goda
resultat kan helt plötsligt hamna under
rikssnittet och till sin förvåning se sig
passerade av andra skolor i kommunen
vars elevsammansättning har en annan
social profil.
Statistiken är
alltså inte så lättolkad
som många tycks tro. Det bör alla debattörer
begrunda som försöker vidimera
sina olika påståenden genom att alltför
lättvindigt strö betygstatistik omkring
sig.
För lärare
är ovanstående resonemang
inget nytt. Problemet är att skoldebatten
förs av andra. Och vad beträffar den
eventuella nyttan med datorer i skolan
får vi fortsätta att leta efter de statistiska
bevisen.
Text: Stig
Roland Rask
Kollegiet, KK-stiftelsen
e-post: stigroland.rask@kks.se
Illustration:
Gunnar Jutelius
artikel.länkar
Skolornas betygsstatistik hittar du på:
www.skolverket.se
(gå direkt till Statistik)
Hur resultaten
ser ut när de silats genom det sociala filtret hittar du på:
http://salsa.artisan.se
Datorn i Utbildningen nr 1 2002. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får
användas för enskilt bruk. I övrigt får de
enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill
du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!