IT
blir mer och mer integrerat som stöd för kommunikation, informationssökning
och publikation i allt fler människors vardagsliv - i arbetslivet och på
fritiden.
Verktygen och tjänsterna utvecklas till att bli allt
mer användarvänliga. Hur påverkar detta lärandet i våra
skolor? Vilka trender var tongivande under år 2005 inom området
it och lärande?
Bloggar blev riktigt heta under 2005. Den massmediala uppmärksamheten
och kändisar, politiker och journalisters bloggar skapar lite mättnad.
Men verktygets enkelhet och att alla kan göra sina tankar publika är
suveränt.
Det är bara synd att så få lärare använder
bloggen tillsammans med sina elever. Bloggen är ett utmärkt processverktyg.
Men det finns en del lärare och lärarstudenter som regelbundet förmedlar
sina tankar kring sin profession i bloggform. Ett exempel är Grundskolan,
Håkan Elderstigs reflektioner och tankar kring vardagen i skolan. Från
Grundskolan finns länkar till andra bloggande lärare: http://grundskolan.blogspot.com
podsändningar
Podcasts, eller podsändningar, är en ny företeelse som kom under
förra året. I Datorn i utbildningen nummer 2 förra året
skrev jag bland annat att podcasting kan fungera som kanal vid förmedling
från skolledare, lärare och som en redovisningsform för elevers
arbete. Men det finns många fler möjligheter till användning
i skolan. Det visar bland annat det mejl från Jannie Jeppesen på
Broängsskolan i Tumba som du kan läsa här:
"Jag kom över nr 2/2005 av Datorn i Utbildningen och läste
med intresse artikeln om podcasting i skolor. Jag har sedan i september arbetat
med elevproducerad podcasting, Super G Podcast. I artikeln antyddes att vinsterna
med arbetssättet i första hand handlar om förmedling och förståelse
av vad som förväntas av dem i skolan. Det kan mycket väl stämma
men jag vill hävda det motsatta!
Den elevgrupp jag arbetar med är högstadieelever som på
något sätt stöter på patrull i sitt lärande, läs
och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter. Motivationen
är efter många års misslyckande i skolan låg och självförtroendet
lika skadat. Att arbeta med podcasting ger dem en lust och en publik som får
dem att gå den extra milen i sitt arbete.
För dessa elever är det överinlärning och träning
som gäller. Utan en motivationsfaktor är det ett sisyfosarbete.
Att jobba med ett så direkt medium, där texten får en funktion
och en publik, ger eleven direkt feedback. Eftersom andra skall lyssna på
programmet så bearbetar de texter om och om igen, diskussioner om språkriktighet
osv blir en självklarhet. Svenskan är inte det enda ämnet som
tjänar på detta. Matematikreportage med noggrann research, reportage
om buller, intervjuer på engelska och en intervjuserie med människor
på ledande poster i kommunen är bara några exempel.
Fördelen med podcasting är att det är så enkelt,
det är lätt att genomföra i stora grupper, och så himla
kul! Vi arbetar medvetet mot målen och resultaten är över
förväntan. Många elever, som tidigare haft svårt att
nå uppnåendemålen, når nu strävansmål!
lektion.se
De flesta lärare har i alla tider delat med sig av sitt undervisningsmaterial
som tex planeringar, övningar och egenproducerade texter. Skoj att denna
byteskultur mer och mer också flyttar över till nätet. Via Lektion.se
kan nu fler än de närmsta kollegorna ta del av enskilda lärares
material, tips och idéer. www.lektion.se
skriva sig till läsning
Arne Trageton har turnerat flitigt runt om i Sveriges kommuner och dragit fulla
hus. Nu har det inte varit de redan it-intresserade lärarna som deltagit
i Tragetons semininarier om att skriva sig till läsning via datorn. I stället
har det varit lärare med uppdrag att stimulera barn till att lära
sig skriva och läsa.
Det visar att för de flesta lärare är uppdraget
i fokus och när it stödjer den uppgiften skapar det en efterfrågan
av att använda datorn mer. Personligen är jag mest fascinerad av Arne
Tragetons genomtänkta helhetsyn på lärande och den tilltro han
har till barns lust och förmåga att lära och skapa. Och där
datorn har en naturlig placering.
google
Sökmotorn har byggt upp ett av världens starkaste varunamn. Nu är
Google inte bara ett substantiv utan också ett verb - när vi söker
något på webben så googlar vi. En ny tjänst som finns
bland annat i en svensk betaversion är Scholar. Där kan jag skriva
in till exempel "it och lärande" i sökformuläret och
får då träff på böcker som innehåller de sökta
orden och även en lista på vilka bibliotek i landet som har respektive
bok. Jag får också räffar på rapporter och för varje
träff listas webbsidor som refererat eller citerat boken eller rapporten.
Kanske vi i framtiden kan få en motsvarande tjänst integrerat i våra
webbläsare för litteratur, tips, idéer och forskning relaterat
till kurser och läroplanerna inom ungdomsskolan. Bland Googles övriga
tjänster finns Google Earth som bör höra till standarduppsättningen
i varje lärares skrivbord - inte bara geografilärarens.
samarbetsverktyg
Den stora it-användningen privat och i arbetslivet består av tjänster
för kommunikation; vi använder e-post, sms, chatt, direktmeddelanden
och deltar i olika communities allt mer. Lärande sker i ett socialt sammanhang
och en fråga är hur lärare och skolledare mer kan använda
olika kommunikationskanaler för att leda och stödja pedagogers arbete
och elevers lärande?
På internet ökar antalet fria verktyg som underlättar
kommunikation, publikation och samarbete. Några exempel är
Flickr.com - publicera och dela på foton: www.flickr.com.
digital IUP
Många av landets kommuner och skolor planerar för digitalt stöd
av de individuella utvecklingsplanerna och allt fler leverantörer av system
ger sig in på marknaden. Det är bra och intressant att konkurrensen
ökar, mer mångfald i utbudet bör innebära bättre och
billigare tjänster för skolorna.
Digital IUP ställer krav på god tillgänglighet
av datorer och kompetensutveckling av användarna. Detta kan göra att
datorn får en mer naturlig plats i lärprocesserna samt att den digitala
kompetensen förhoppningsvis ökar i landet skolor och kommuner.
Vad menar vi med IUP? Det råder till viss del en förvirring
och det blandas friskt av äpplen och päron i debatten och tolkningen
individuella utvecklingsplaner. IUP är en process som inbegriper en mängd
delprocesser som hör ihop och som ska vara en grund för det samtal
som eleven, vårdnadshavare och elevhandledaren ska ha där man tillsammans
formulerar en väl utformad individuell utvecklingsplan som är begriplig
för alla parter och som sedan ska följas upp. Det vill säga själva
överenskommelsen i sig är ett enkelt dokument, det som är intressant
att se är hur leverantörer av digitala IUP-tjänster skapar stöd
och integrerar sina tjänster med all den dokumentation som ska vara beslutsunderlag
för IUP:n och stöd för att följa upp den. En individuell
utvecklingsplan ska bygga på dokumentation från hela den lärandemiljö
som finns omkring eleven i skolan.
Om nu eleverna arbetar med digitala loggböcker, portfolios,
prov, tester, grupp- och projektarbeten samt inlämningar kopplade till
styrdokumentens mål ska allt underlag så enkelt som möjligt
kunna åskådliggöras och vara tillgängligt för dem
som berörs.
Beroende på vilken roll jag har i skolan - elev, förälder,
lärare, elevhandledare, arbetslagsmedlem eller skolledare - ska jag ur
ett lättanvänt webbgränssnitt få fram de verktyg för
skapande och kommunikation och den information som är relevanta för
mig i skolan. Applikationer och system från olika leverantörer ska
kunna integreras. Kommer det att formuleras teknikstandarder inom området
för integration av olika tjänster och leverantörers produkter
samt flyttbarhet av information?
Glädjande nog arbetar många kommuner med fokus
på de pedagogiska processerna, som att förbättra det professionella
språket, delaktigheten hos alla berörda, målformuleringarna
och utvecklingsamtalet och beställer sedan den teknik som ska stödja
detta tänk. Förhoppningsvis hamnar vi under 2006 i ett skifte där
pedagoger och skolledare styr teknikinvesteringarna efter skolans behov och
uppdrag.
framtidens klassrum
Allt fler skolor skaffar stationära bildprojektorer i klassrummen och/eller
vagnar med mobila projektorer. Projekten drivs ofta under rubriken "Framtidens
klassrum". Självklart ska skolor ha god tillgång på projektorer
och bärbara datorer. IT-hjälpmedel ska vara ett naturligt stöd
där de tillför nytta. Inte går vi som arbetar utanför skolan
till ett speciellt rum då vi ska använda it-stöd, de är
integrerade i arbetet. Och utanför arbetsrummet har vi portabla prylar
för att kunna sköta jobbet.
Det kanske är dags att prata om och genomföra nutidens
eller framtidens skola istället för framtiden klassrum. Klassrumsbegreppet
är liksom klass- och klassföreståndare föråldrade
begrepp och företeelser. Enligt mitt perspektiv är det nya - och sprängkraften
med IT - att vi nu kan organisera lärandet på andra sätt än
tidigare. Detta praktiserar man också på en del ställen. Men
generellt allt för lite, kanske beroende på att många lärare
och skolledare har ett för stort kontrollbehov med fokus på klassrummets
låsta dimensioner. För de flesta elever är det naturligt att
efter sammanhang använda sig av virtuella rum och digital kommunikation
när det passar.
En av de stora fördelarna med IT när jag själv
arbetade som lärare var att tekniken möjliggjorde flexibla lösningar
och frigjorde tid så att vi lärare allt mer kunde samla eleverna
i smågrupper för genomgång, samtal, dialog och handledning
kopplat till de mål som vi tillsammans skulle uppnå. Att var närvarande
i skolan nuförtiden behöver inte innebära att alla gör samma
sak i samma klassrum under samma tid.
It-proppen bidde en tumme
Undet Itis-tiden skrev jag (1999) ett diskussionsinlägg till studiematerialet
med rubriken "Klassrummet den sista utposten i ett förlegat system".
Tyvärr är många av tankarna i artikeln fortfarande relevanta.
En av teserna i artikeln var att ju högre upp man kommer
i skolor och skolförvaltningars hierarkier ju mer befolkas de av digitalt
hemlösa tjänstemän. Att de som var beställare och i beslutsställning
inom skolan var de som använde it minst i en skola och inte hade egna erfarenheter
av att arbeta med ny teknik som stöd för barns och ungdomars lärande.
Nu har skolledare och förvaltningsfolks användande
ökat och man har generellt bättre kompetens vilket är glädjande,
men det finns mycket att göra inom området. Under 2005 lämnade
regeringen IT-proppen (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/47411)
till riksdagen och i januari 2006 klubbades den. Vad man kan undra över
är om det är utbildningsdepartementet, regeringen och i riksdagen
som de verkligt digitala hemlösa finns vad gäller IT och lärande?
Först satt det en grupp med många kompetenta personer
i en expertgrupp i den it-politiska strategigruppen. Denna grupp skrev fram
ett antal punkter och handlingsområden och av dessa blev det en tumme
kvar efter det att utbildningsdepartementet skrivit sitt förslag inom it
och lärandedelen till IT-proppen.
Man kan ju undra vad som hände under vägen? I den
tumme som skrevs fram finns i stort sett samma uppdrag till skolmyndigheterna
som tidigare förutom att skolverket ska se över läro- och kursplaner
- det är bra men vilket stöd får kommunerna för att öka
it-kompetensen och skolutveckling med it stöd? Propositionen saknar visioner,
innehåller få konkreta åtgärder och inte minst en medveten
syn på lärande. Inget fel med stöd för kompetensutveckling
och digitala lärresurser men en risk är att det handlar om kurs på
burk som inte speciellt innovativt och användbart ur mina perspektiv.
IT-propositionen och de uppdrag som följer av den visar
på ett defensivt och relativt gammalt instrumentellt synsätt där
nytänkande och de pedagogiska och skolutvecklingsperspektiven saknas. Verkar
som man går runt i cirklar i maktens korridorer. Vad har man lärt
av historien inom området? Att arbeta med hållbar utveckling är
bra och nödvändigt, men det behöver inte innebära att man
återvinner gamla tankar, idéer och arbetssätt.
Ur mitt perspektiv bekräftas misstanken om de digitalt
hemlösa på central nivå av professor Stephen Heppell: www.heppell.net,
Storbritanniens ledande guru inom IT och lärande. I anknytning till årets
Bett mässa i London skrev han citatet nedan i Times Educations blogg.
" Years ago I used to worry about the some
of the visiting countries who seemed to be heading in completely the wrong
direction with their ICT in learning. You could spot them easily because all
they spoke about were pupil/computer ratios, bandwidth provision, on-line
testing, and content, rather than change management, professional development,
new approaches to assessment, challenges of school design, and the problem
of keeping up with their learners.
But these days I've stopped worrying. Why? Because I
now realise that rather than rushing off in the wrong direction they will
simply go round and round in circles, issuing national scale tenders for kit
and wondering why it didn't work this time, or the next. Eventually, they
will stumble across an understanding that this is all pretty complex and is
not just about "getting enough stuff". At which point they stop
rushing around in circles and exit via the door marked "progress"."
Det är bara att hoppas att det inte tar för
lång tid för våra beslutsfattare att hitta rätt dörr
- nu finns det antagligen inte bara en dörr som är den rätta,
utan självklart ska det öppnas flera. Och för att vara lite positiv
till proppen och inte måla fan på väggen så vet vi inte
hur utformandet och genomförandet av förslagen kommer att ta form.
Det kan bli bra och behovsstyrda insatser. Förhoppningsvis kan Datorn i
Utbildningen tillsammans med andra nationella aktörer och alla progressiva
pedagoger och skolledare ute i landet vara spjutspetsar och driva på utvecklingen
åt rätt håll under 2006.