Av Lena Nydahl, koordinator på Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL), tidigare sekreterare i Kompetensstegen, Socialdepartementet och kanslichef för ITiS.
E-Post: lena.nydahl@cfl.se

Efterlyses: Långsiktig strategi för it-utvecklingen

Nya lärmiljöer utmanar. De senaste tre åren har för min del handlat om kompetensutveckling av personal inom äldreomsorgen; en för mig dittills helt okänd miljö. Det kan i förstone synas som långt ifrån skola, ITiS och lärares kompetensutveckling inom området IT och lärande.

Men det finns, upptäckte jag, många beröringspunkter mellan äldreomsorg, och säkert också andra områden inom arbetslivet, och skolan. Ständigt förändrade förutsättningar, bland annat genom att allt mer teknik integreras i vardagsarbetet, vilket leder till krav på att kontinuerligt lära nytt, behov av ändrade tanke- och handlingsmönster, arbete med människor utifrån deras förutsättningar och behov, ett stort personligt engagemang hos personal etcetera.

Under detta arbete har jag haft stor nytta av allt jag lärde under tiden som kanslichef och ansvarig för ITiS. Framför allt den stora betydelse som rätt sorts handledare, med en inriktning mot pedagogiskt handledarskap, har när det gäller kompetensutveckling och lärande i arbetslivet.

I dag när utredningar kring skolan står som spön i backen och skolans styrdokument diskuteras nästan daglig dags i medierna ägnar jag lite tid åt en tillbakablick och en fundering kring framtiden.

För tio år sedan, 1998, pågick ett intensivt förberedelsearbete i regeringskansliet. Lärandets verktyg hade arbetats fram och en ny satsning på lärares kompetensutveckling skulle formas. Bland de politiska partierna fanns då en samsyn kring vikten av att lärare skulle kunna hantera den nya informations- och kommunikationstekniken. ITiS sjösattes och de därpå följande utvärderingarna visade på en lyckad satsning men pekade också på behovet av fortsatt stöd. En sten hade satts i rullning. I en del kommuner fortsatte det arbete som ITiS och KK-stiftelsens satsningar påbörjat men i många blev det avslutade projekt och stenen rullade tillbaka i hålet.

I dag, 2008, genomsyrar tekniken vårt vardagsliv på ett helt annat sätt än för 10 år sedan. Vi, barn och vuxna, använder dagligen internet för informationssökning, kommunikation och interaktivitet; många har gått från att vara konsumenter till att också bli producenter. Teknikutvecklingen går allt snabbare och ger nya möjligheter. Google-generationen (födda 1993 eller senare) är enligt forskare duktiga på att använda datorer och webben men de saknar informationskompetens och sökfärdigheter och har därmed svårt att använda verktygen för utbildning och lärande.

När informations- och kommunikationsteknik integrerats och näst intill blivit osynligt i människors vardag hur ska då skolan kunna klara sin legitimitet om man där inte integrerar den nya tekniken? Om man inte förmår arbeta på ett sätt där barns och ungdomars kreativitet och förmågor tas till vara fullt ut? Hur ska skolan kunna arbeta utifrån varje elevs förutsättningar och behov om man inte har tillgång till metoder och verktyg som ger förutsättningar att möta dessa utmaningar?

Tekniken har utvecklats och har i dag en mycket stor potential i lärandesammanhang som i mycket liten utsträckning tas till vara. Om man ska kunna använda de möjligheter som den nya tekniken erbjuder ställs det krav på ett annat förhållningssätt, andra metoder och arbetssätt och ofta också på annan utformning av lokaler än vad en mer traditionell undervisning gör. Och på en tillgänglig och tillförlitlig teknik och på moderna lärresurser. Att ändra invanda tankeoch handlingsmönster hos ett stort antal människor är en utmaning och något som tar tid, lång tid. Att därtill få förståelse för och förtrogenhet med teknikens potential och nya typer av lärresurser tarvar både tid och pengar.

Hur mycket har egentligen hänt i skolan sedan vi på allvar började fundera kring datorer och IT som ett verktyg för lärande? Sedan vi lämnade ´industrisamhället´ för ett ´informationssamhälle´ och ´innovationssamhälle´? Vilka förutsättningar ges lärare och skolledare att utveckla nya förhållningssätt och moderna arbetssätt och metoder? Vilka visioner, mål och ambitioner finns hos de styrande i stat och kommuner?

I Sverige har vi satsat på många statliga projekt under åren; Princess, Datalära, DPG, DOS, och ITiS. Därtill de insatser som KK-stiftelsen och kommuner gjort. Och datorföretag. Det är mycket tid som använts och många kronor som spenderats på tidsbegränsade och av varandra tämligen oberoende satsningar. I backspegeln kan vi se att det förvisso sker en förändring men den är långsam och skillnaderna är stora mellan kommuner och skolor. Kortsiktiga satsningar, med stora belopp tillgängliga och i projektform, visar sig till och med kunna vara kontraproduktiva.

Vad vi i Sverige behöver är en långsiktig strategi där de stora aktörer som finns inom skolområdet samverkar. En långsiktig strategi där åtminstone staten, Sveriges Kommuner och Landsting och de fackliga organisationerna samverkar, där medel reserveras för en 10-12-årsperiod och där ett långsiktigt processtöd byggs in.

I utredningen Tre nya skolmyndigheter pekas IT ut som ett prioriterat område för skolan att hanteras av Skolverket. En förhoppning är att Skolverket dels tar tillvara och vidareutvecklar det som redan finns; resurser och handledningsmaterial i Multimediabyrån och Leda med IT – för skolledare, handledningsmaterial i Kolla källan, PIM, liksom alla de fritt tillgängliga lärresurser som samlats på CFL:s kursnav med mera, dels får ett tydligt och långsiktigt uppdrag att stödja kompetensutveckling av lärare och skolledare inom området. Ett uppdrag som ska genomföras i reell samverkan med andra aktörer inom skolområdet. Till exempel de som samverkade under ITiS, det vill säga staten, Sveriges Kommuner och Landsting, KK-stiftelsen och de fackliga organisationerna.

En ny inspektionsmyndighet ska byggas upp. En förhoppning är att denna myndighet också kan driva på utvecklingen inom området. Till exempel genom att inrikta sina inspektioner även på hur väl skolan anpassar innehåll, arbetssätt och –metoder till de kunskaper och kompetenser som de barn och ungdomar som går i skolan nu kommer att behöva. De kommer att vara yrkesverksamma långt in på 2050 och -60-talen och om förändringstakten varit hög och teknikutvecklingen snabb under 1900-talet så är det nog inget jämfört med vad som kommer.

LENA NYDAHL
E-Post: lena.nydahl@cfl.se