Ledare DIU 1/2014:

Framtidens lärande och ungdomars röst i skolutvecklingen

Sören Kirkegaard, den danske filosofen, död för 150 år sedan, var en man för vår tid. I en tid där unga människor ställs inför allt fler öppna valsituationer, inklusive skolval och grenval. I en tid där också kön blivit ett val, berör hans etiska resonemang vardagens människor. Långt före sin samtid ställde Kirkegaard människans livsval som en central fråga i sin första skrift, som hette just ”Antingen – eller”.

I Kirkegaards klarsyn ryms också en insikt om den andre, om pedagogens möte med eleven. ”När man verkligen ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan där hon är och börja där.” Perspektivet blir levande när vi ser våra fem elevteam från skandinaviska gymnasier i framkant presentera hur de arbetar i sin skolvardag på BETTs scen . De presenterar på flytande välformulerad engelska inför en fyrahundra-hövdad skara av andäktigt lyssnande ledare och lärare från ett trettiotal länder. Här står de. Dagens teknik är en självklar resurs, det medium i vilket lärandet utspelar sig. De visar upp och reflekterar över sitt lärande.

Många elever har kommit längre än vi trott. Med professor Stephen Heppells ord, så ”har vi gått från lärande för elever, genom lärande med dem till att utrusta dem som reflekterande praktiker som själva driver, äger, sitt lärande”. Det engagemang vi ser på scenen, springer ur ägandet av det egna lärandet. Elever mitt i samtiden inspirerade av utmanande uppgifter.

En utmaning är naturligtvis att skillnaderna växer, också mellan de ungdomar som lär sig erövra de moderna verktygen och de som inte gör det. De som känner att de äger sitt lärande och sin framtid, och de som inte gör det. Ett av många skäl till att skolan måste arbeta med de moderna verktygen. Att skapa likvärdiga förutsättningar för alla elever är något ingen skola kan bortse ifrån. Det är inget val för skolan, det står i styrdokumenten.

När vi i höstas delade ut Guldäpplen blev det tydligt att de fyra lärare som vann priser hade det gemensamt att de lärde av sina elever. Att de utifrån elevernas situation och intressen och utifrån sitt eget djupa kunnande om ämnen och kursplaner, hittade växandets punkter. I stället för att förbjuda mobiltelefoner utmanar de elever att lära sig använda dem för sitt lärande, i samspel med klassen och läraren. Med förinspelade genomgångar eller annat material. Med kamrater förbereder elever sig inför prov och genom samspel via Facebook reder de ut frågor parallellt med inläsning, så som flera av gymnasiegrupperna beskrev. Via nätet tar elever del av lärares kommentarer till inlämnade uppgifter.

Detta leder givetvis till elevkrav på att även utvärdering och prov ska göras i autentiska arbetsmiljöer, där svar på enkla frågor finns nåbara via nätet – och där prov och uppgifter testar andra, viktigare kognitiva förmågor än rena minneskunskaper. Krav som eleverna mycket riktigt ställer i diskussionen.

Vi har anledning lyssna på professor Ola Erstad när han efterlyser fokus på att fortsatt utveckla framtidskompetenser i ställer för en skola inriktad mot att ”lära för proven”. Vi har anledning lyssna på Valerie Hannon, expert hos OECD och tidigare brittiske premiärministern Tony Blairs innovationsgrupp för skola, när hon talar om en pågående transformation av skolan, där det kollegiala samspelet och lärandet är en kraft i utvecklingen, i en skola där man arbetar med framtidskompetenser.

Allt sammans röster du möter på Framtidens lärande – nästa steg, den 10-11 april i Stockholm.

Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se