Recension

Mediekritik och kritiskt tänkande
diskuteras i två aktuella böcker

En debatt om falska nyheter och alternativa fakta tog fart efter Donald Trumps tillträde som USA:s president i januari 2017. Detta har väckt en diskussion om vikten av att inta ett reflekterande förhållningssätt till opinionsbildning och kunskap. Det har också bidragit till en ökad medvetenhet om betydelsen av våra egna aktiviteter i sociala medier. Några centrala aspekter kring begreppen mediekritik och kritiskt tänkande diskuteras i två aktuella böcker från Studentlitteratur.

Kunskap och teknik för att skapa medieinnehåll är inte längre ett privilegium för ett fåtal professionella. Journalisternas, tv-producenternas och skivbolagsfolkets yrkeskunskap och positioner har på några få år blivit "outskilled", som medieforskarna säger. Alla som äger en smart telefon har idag ett eget mediehus i fickan med all den teknik som behövs för att producera och publicera texter, bilder och filmer.

Detta har den amerikanske presidenten Donald Trump förstått, och han har med Twitter funnit ett sätt att runda journalistkåren för att istället göra sina utspel direkt till folket - och genom sina Twitterinlägg blivit en trendsättare vars nycker och infall politiska journalister ständigt måste följa, kommentera och reagera på. Sedan Donald Trump kom till makten den 20 januari 2017 har han twittrat över 2.500 gånger enligt en artikel som Svenska Dagbladet publicerad den 19 januari 2018. Det är närmare sju tweets om dagen under hans första år som president. Mediebolagen New York Times och CNN är särskilda hatobjekt för presidenten och han kritiserar dem ständigt. Uttrycket "falska nyheter" återkommer gång på gång. "FAKE NEWS media knowingly doesen't tell the truth. A great danger to our country. The failing @nytimes has become a joke. Likewise @CNN. Sad!" tvittrade Donald Trump, klockan nio minuter över fyra på morgonen den 25 februari 2017, i ett av dessa tusentals meddelanden.

Men i vilken utsträckning tar vi oss tid att med kritisk förståelse reflektera över mediernas funktion och betydelse i vår vardag? Hur ofta för vi ett fördjupat samtal med varandra och med våra barn eller elever om hur sociala medier förändrat det politiska samtalet? Och hur resonerar vi kring vår egen roll då vi länkar vidare till olika typer av material som genom vår medverkan blir virala succéer? Vad innebär det att vara "mediekritisk" och att ha ett "kritiskt tänkande"? Några förslag till definitioner och förhållningssätt diskuteras i två aktuella böcker.

Mediekunnighet och mediekritik
Mediekunnighet kan ses som en överlappning av tre kompetensområden (som alla börjar på K) och som tillsammans utgör kunskapsområdets kärna. Det handlar om kulturell kompetens (mediernas historia, ofta med fokus på genrer, verk och upphovsmän), kreativ kompetens (medieteknik, produktion och publicering) och kritisk kompetens (mediernas roll i samhället, medieteori och analysmodeller).

I antologin "Mediekritik", redigerad av Fredrik Stiernstedt, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, presenteras inledningsvis tre olika sätt att förhålla sig "kritisk" till medier och mediesamhället. Givetvis finns också journalistiska "mediekritiker" - som skriver litteraturkritik och filmkritik, som recenserar musik, som bevakar internetfrågor och så vidare - men de är borträknade här.

Den första typen av mediekritik kan beskrivas som aktivism. Det finns de som ser stora orättvisor i dagens mediesamhälle och som kämpar för att förändra situationen i grunden, till exempel för att ge plats för fler kvinnor och motverka stereotypa könsrollsmönster, eller för att nå en större bredd vad gäller olika etniciteters möjlighet att synas och komma till tals. En annan fråga kan röra ägandeförhållanden på mediemarknaden, allt från "skrota public service" till att något enskilt privat medieföretag har för stor makt.

Den andra typen av mediekritik kan kallas paradigmvård. De som arbetar inom traditionella medier, och som har en yrkesmässig position att försvara, ser sällan ett behov av att ändra systemet i grunden, utan ägnar sig åt att göra mindre justeringar inom de traditioner som finns. Diskussionen handlar ofta om huruvida publicistiska beslut varit rimliga eller om man skulle ha gjort något annorlunda.

Den tredje typen av mediekritik kan betecknas som mediefilosofi. Här ligger fokus huvudsakligen på att utforska den rådande mediesituationen och varför debatten om medierna ser ut som den gör. Det handlar om att försöka förstå olika mediefenomen, bakomliggande strukturer och drivkrafter och, utan att moralisera, söka förklaringar till hur publiken skapar mening kring ett visst medieinnehåll. Det handlar om att söka svar på frågan "Vofför gör de på detta viset?" som rumpnissarna i Astrid Lingrens bok "Ronja Rövardotter" enträget upprepar.

Bidragen i antologin "Mediekritik" ger ett antal ingångar till detta mediefilosofiska förhållningssätt. En artikel handlar om hur samhällssatiren i "The Simpsons" kan fungera som ögonöppnare för hur medieverkligheten fungerar. De flesta av texterna behandlar dock nyheter. Bokens styrka är att den lyfter fram ett forskningsfält, mellan kulturkritik, samhällskritik och medieforskning. Bokens svaghet är att den enbart förhåller sig till traditionella massmedier, även om näthat och nätaktivister flyktigt nämns i ett kapitel om mediekunnighet och medborgarskap. Men det senaste årtiondets explosionsartade utveckling av sociala medier diskuteras inte.

Digitala informationsmiljöer
Det är ovanligt att svenska lärarutbildningar låter informationsgranskning och mediekritik ligga som egna moment i sina kursplaner. Istället behandlas dessa frågor löpande, som aspekter i olika undervisningssituationer. Det konstaterade redaktörerna Elin Sporrong och Karin Westin Tikkanen under sin research inför antologin "Kritiskt tänkande". Boken vill visa att detta fält är en angelägenhet för lärarutbildningar - och alla andra universitetsutbildningar. I boken lyfter de fram tre akademiska förhållningssätt till medier och informationsspridning.

Det första förhållningssättet handlar om den kritiska analysen som sådan och omfattar en diskussion kring begreppet "kritiskt tänkande", men också argumentationsanalys, retorik och bildanalys. Det andra förhållningssättet handlar om vetenskaplighet och i antologin diskuteras bland annat nytta och fallgropar med statistik. Det tredje förhållningssättet handlar om källkritik och i boken förklaras hur källors tillförlitlighet kan gå förlorad i samband med översättningar. Karin Westin Tikkanen ger exempel på hur föreställningen om Jungfru Maria i Bibeln kan vara ett översättningsfel. I originaltexten var hon inte "jungfru", utan omtalas på hebreiska som almah, som betyder "ung kvinna".

Boken "Kritiskt tänkande" omfattar i första hand tre kapitel med bäring på våra digitala informationsmiljöer. It-entreprenören Christopher Hallman redogör för komplexiteten hos sökmotorer som till exempel Google; Kristina Alexanderson, från Internetstiftelsen i Sverige, skriver om hur man utifrån en webbadress kan undersöka vem som står bakom webbplatsen; och Jack Werner, som var med och grundade Viralgranskaren i tidningen Metro 2014, berättar om hur vandringssägner på nätet, via våra delningar, kan bli virala succéer. Han argumenterar för att alla som är aktiva på nätet med att publicera och dela texter, bilder och filmer måste reflektera över sin roll som publicist och ta ansvar för klimatet på nätet. Jack Werner skriver:

"Här är det viktigt att minnas att internet och sociala medier är ett relativt nytt fenomen. Möjligheterna för gemene man att publicera sig är på sin höjd två decennier gamla. Vi har ännu inte sett hur en värld ser ut, när den är befolkad av människor som tänker etiskt och publicistiskt inför publiceringar på sociala medier."

Debatten om massmediernas ansvar för hur verkligheten beskrivs och vilka som kommer till tals i etablerade medier lever kvar, parallellt med en ny debatt med förväntningar på att aktörer som Facebook och Instagram måste skapa algoritmer och anställa personal som sållar bort falska nyheter och kränkande material. Men det är naivt att drömma om ett fullkomligt och korrekt internet. Det handlar om att kunna se de digitala informationsmiljöernas brister och möjligheter och där den viktigaste insatsen är att utrusta oss själva, våra barn och våra elever med en sund och medveten skepsis. "Utan tvivel är man inte klok", som författaren och underhållaren Tage Danielsson en gång uttryckt saken.

Det handlar om att söka förståelse varför mediesituationen ser ut som den gör och erövra nödvändiga verktyg för att sålla fram den vederhäftiga information som kan ligga till grund för att vi ska kunna fatta kvalificerade beslut. Det handlar om vårt eget ansvar när vi är aktiva i sociala medier. Inget av detta ska behöva innebära en kamp mellan seriös journalistik och privata delningar på Facebook och Twitter, trots att vissa, även framträdande politiker, försöker få det att se ut så.

Klas Viklund
E-post: klas.viklund@comhem.se

Läs artikeln "Trumps minnesvärda höjdare på Twitter", av Therese Larsson Hultin, Jesper Sundén, Erik Bergin och Sandra Johansson, publicerad av Svenska Dagbladet den 19 januari 2018. [Hämtad 2018-02-06] https://www.svd.se/trumps-minnesvarda-hojdare-pa-twitter

Recension
Titel Mediekritik
Författare Fredrik Stiernstedt (red)
Utgivare Studentlitteratur (2014)

Titel Kritiskt tänkande
Författare Elin Sporrong och Karin Westin Tikkanen (red)
Utgivare Studentlitteratur (2016)