Untitled Document

Av: Ola Svärd
E-post: ola.svard@syd.kth.se


Kunskapen satt på undantag

Vad är skillnaden mellan datorns görande och vårt tänkande? Ola Svärd ger sig ut på kunskapsresa i Sven-Eric Liedmans sällskap.

Kunskapen lever på undantag i dag. I skolan tankar eleverna hem information från nätet, ställer samman den och presenterar den under före- spegling att det skulle vara kunskap. I näringslivet talar man om kunskapsföretag och kunskaps- industri och menar att kunskap är färskvara, något som vittnar om att kunskap och information förväxlas. Och när vi tänker som om datorn skulle ha kunskap – att den är lik oss människor, att den har minne och känslor, ja rent av medvetande – då är det riktigt illa. Då har vi inte bara reducerat kunskapen till något ytligt och lättköpt, då riskerar vi också att förvanska och fördunkla vår syn på oss själva som mänskliga varelser.

Ord och inga visor. De kommer från en av våra mest kända idéhistoriker, Sven-Eric Liedman, och finns att läsa i hans bok Ett oändligt äventyr. Liedmans stora projekt är att ge kunskapen tillbaka dess status – kunskapen som både process och slutresultat. En process som innebär att individen sätter in nya fakta i sitt sammanhang, kritiskt väger dem och integrerar dem med personligheten, och ett slutresultat som är produkten av denna läroprocess. Och detta får alltså inte förväxlas med information, som bara utgör det färdiga slutresultatet.

Liedmans bok handlar alltså om kunskap, men är ändå inte en klassisk epistemologisk utgrävning – därtill är anslaget både för brett och för grunt. Jag ser Liedmans bok snarare som en programförklaring och ett upprop, där tre punkter finns på dagordningen – kunskapens återupprättande, ett nytt bildningsideal och en sundare syn på fenomenet datorn. En välfylld agenda. Låt oss ta det från början.

Och i början var datorn – åtminstone i Liedmans argumentering. En av de främsta orsakerna till att vår syn på kunskap förvrängts är vår syn på datorn – att den skulle likna oss människor. Vilket den inte alls gör, enligt Liedman.

För det första är datorn inte social och inte sinnlig, den har inget minne och inga känslor – och den har heller inget medvetande. Dessutom besitter den ingen kunskap, den manipulerar bara information. Den har en artificiell intelligens där människan har en naturlig.

En tydlig deklaration. Men problematisk. Hur vet man att en intelligent maskin inte kan ha ett medvetande? Om det mänskliga medvetandet är en produkt av hjärnan – det vill säga materia, elektricitet och kemi – vad förbjuder liknande komponenter i en kraftfull dator att utveckla ett inre jag? Den här invändningen, numera klassisk, berör inte Liedman.

För det andra är all kunskap praktisk – uppdelningen praktisk/teoretisk kunskap är meningslös. Begreppet teoretisk kunskap återspeglar enligt Liedman bara en kvardröjande klassindelning i samhället, en reminiscens som han exemplifierar och jämställer med innehållet i instruktionsböcker och manualer för i grunden praktiska verksamheter. Kunskapen finns med andra ord i sinnena och i kroppen och kan därför inte finnas i en dator – men i en människa.

Också problematiskt. Det finns ju flera rimliga uppdelningsalternativ – exempelvis praktisk kunskap som en skicklighet på kroppsliga rutiner, till exempel svarvning och cykling, och teoretisk kunskap som en kompetens i mentala processer, till exempel att göra någon schack och matt utan ett bräde inom synhåll eller att tänka ut vad begreppet kunskap egentligen betyder. Är detta inte två olika verksamheter och förmågor? Liedman ser det inte så.

Datorspåret är alltså tveksamt i Liedmans resonemang – den principiella skillnad mellan dator och människa som Liedman förutsätter lyckas han inte göra trovärdig. Vilket egentligen inte gör så mycket. För visserligen menar Liedman att det är den förmodade likheten människa/dator som är boven i dramat, det vill säga det som fått oss att blanda samman kunskap och information, men det går ju alldeles utmärkt att köpa denna slutsats utan att acceptera hans skäl för den. Så låt oss lämna återvändsgränden och gå rakt på Liedmans första punkt i agendan, återupprättandet av kunskapen.

Här av Liedman på hemmaplan och i ett underbart kapitel, Kunskapens vägar är omvägar, beskriver han märgfullt, men ändå ödmjukt, kunskapsprocessen som en lång och meandrisk väg av försök och misslyckanden, plötsliga framsteg och motgångar, lyckat och misslyckat samarbete, gratislösningar och hårda dagsverken. En väg som kräver mycket energi och tålamod och som tar tid att gå.

Liedman ger flera exempel på sådana långa och problemkantade kunskapsresor, den ena mer fascinerande än den andra. Nu vet jag hur det i verkligheten gick till när den genetiska koden knäcktes och hur kriserna avlöste varandra då magsårsmedicinen Losec utvecklades. Och jag håller förstås med Liedman – och Erathostenes och Marx också för den delen – det finns ingen kungsväg till kunskap.

Och därmed är Liedman inne på dagordningens andra punkt, det verkligt stora projektet – skapandet av ett nytt bildningsideal. Ett bildningsideal som förutsätter att vi överger den snäva och ytliga kunskapssyn Liedman så kraftfullt kritiserar och istället accepterar att kunskapen är en livslång process som inte kan rationaliseras eller påskyndas – men samtidigt en process som ger sammanhang, mening, struktur och riktning åt själva existensen. Som ger människan hennes identitet.

Det här är pampigt – men också ganska dunkelt och många av Liedmans formuleringar är tämligen elastiska. Och vad som exakt kännetecknar en bildad människa förblir oklart. Men Liedman presenterar ändå några villkor för att ett nytt bildningsideal ska kunna bli verklighet. Först måste dagens snäva syn på bildning vidgas – att till exempel förknippa bildning med bara humaniora är fel. Samtidigt måste – och här dyker käpphästen upp igen – uppdelningen teoretisk/praktisk kunskap överges. Sedan måste individen ges ett rimligt mått av frihet när det gäller valet av kunskaper och vägen att nå dessa, även om ingen får välja bort fundamenta som skrivning, läsning och räkning. Och det räcker inte att vara insatt i ett enda kunskapsområde, bildning innebär att ha en bred kompetens och vara skapligt hemmastadd i många lärdomsmiljöer – mellan fackidioten och den bildade är steget långt. Slutligen betonar Liedman att bildning måste ses som både en enskild och en kollektiv process – ingen är en ö.

Allt detta låter ju bra, men väcker också en del frågor. En intressant fråga tar Liedman själv upp – den överspelade skillnaden mellan bildning och folkbildning. Bildning är i dag en gemensam angelägenhet för alla. Det finns inte längre en speciell bildning för den breda massan som skiljer sig från elitens. Folkbildningen är död – leve bildningen!

Andra frågor går Liedman förbi med tystnad. En av dessa är vems bildningsideal han egentligen undersöker och förespråkar. Betyder bildning detsamma och är den lika angelägen och relevant för den arbetslöse verkstadsarbetaren som för professorn i idéhistoria? Betyder ens kunskap detsamma?

Liedmans bok är ett fantasieggande konglomerat av fakta, resonemang och ambitioner – bitvis lätt att förstå, bitvis otillgänglig. Flera av kapitlen känns som epistemologiska reningsbad – det gäller till exempel hans genomgång av kunskapens relation till makten och analysen av tyst och tystnad kunskap, där Liedman är lika klar som kärnfull. Andra avsnitt är desto grumligare – efter trettio sidor på temat visdom, vishet och klokhet känns det som om det är just detta man saknar. Och Liedmans förkärlek för etymologiska förklaringar av kniviga begrepps innebörder skapar ofta mer oreda än klarhet. Men när det gäller Liedmans ambition med sin bok – att uppvärdera kunskapen – kan ingen tveka. Det är bara att önska honom lycka till med sin uppgift, mäkta angelägen som den är.

 

Ola Svärd
Fil.lic och lärare, KTH Syd
E-post: ola.svard@syd.kth.se

mer.info

Ett oändligt äventyr – om människans kunskaper
av Sven-Eric Liedman.

Albert Bonniers Förlag. Pocket.
ISBN: 91-0-058093-7.
Cirkapris: 50 kr



Datorn i Utbildningen nr 2 2004. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!

[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 2 - 04]

Datorn i Utbildningen, Frejgatan 32, 113 26 Stockholm
Uppdaterad: 040328