”Frågan vi borde ställa är inte hur vi
jobbar med digitala läromedel i skolan
utan hur jobbar vi med lärandet i skolan
i en digitaliserad värld”
Jag älskar citatet ovan från Peter
Bragner (@rektorPeter). Det sätter
fokus på debatten just nu. Det pratas
oerhört mycket teknik, digitalisering,
surfplattor, appar, en till en, etcetera.
Jag skulle vilja hänvisa till min tidigare
artikel i Datorn i Utbildningen
nr 8/2012; Dags att sluta prata om
IT-projekt och snacka skolutveckling
istället! Men för att prata lärande och
skolutveckling måste vi börja från
början. Det kommer att bli två delar:
Vart vill vi? Hur kommer vi dit?
Vilken väg?
Följande dialog är hämtad från ”Alice
i Underlandet” av Lewis Carroll
Alice: Kan du vara snäll och tala
om för mig vilken väg jag skall gå
härifrån.
Katten: Det beror en hel del på vart
du vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt
mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor
roll vilken väg du tar.”
Vad har det här med skolutveckling
och lärande att göra? Jo, det
handlar om den viktigaste frågan för
en skola och för den skull för skolsystemet
i ett land.
Vart vill vi komma?
Om man inte vet vart man ska spelar
det ingen roll vilken väg man väljer.
Och att veta vart man ska handlar om
att ha en vision! När det gäller svensk
skolpolitik har bedömningsforskaren
Christian Lundahl skrivit i ett mycket
tänkvärt inlägg på bloggen Skolöverstyrelsen.
se att det mest utmärkande
draget för den utbildningspolitik som
förs i dag är att den saknar visioner.
Och där visioner saknas träder
nostalgin in – en nostalgi som ”är ett
rop efter enklare tider och ett enklare
samhälle”.
Och det är samma sak på en skola
– om man inte har en gemensam
”karta” över vart man ska spelar det
ingen roll vilken väg man väljer. Och
det gäller att veta vart man ska idag!
Vi lever i en oerhört komplex tid
med otroligt mycket information och
signaler. Och skolan är måltavla för
allt ifrån läroplansförändringar till
”Quick Fixes”. Och då måste man ha
en gedigen botten att stå på. Faktiskt
behöver man lite utbildningshistoria
och grundläggande pedagogik för att
inte drunkna i braskande rubriker om
det lyckade exemplet Finland, senaste
bottennappet i PISA-undersökningen,
Nossebros fantastiska uppryckning
och Hatties epokgörande forskning.
Alla dessa exempel måste sättas in i
ett sammanhang för att kunna förstås
och användas. När det gäller Hattie
har Hans-Åke Sherp uttryckt det så
här: ”Det är inte vissa metoder utifrån
Hattie som ger kvalitet utan en förståelse
av medskapandets & den inre
drivkraftens betydelse för lärande.”
En vision måste skapas av dem
som skall förverkliga den! Alltför
många verksamheter får i uppdrag
att konkretisera någon annans vision.
Det ligger i begreppets natur, vision
kommer från latinets visio – syn. Det
är alltså en bild av dit vi ska, en bild
som uttrycker (i presens) hur tillståndet
är när ”vi är framme”. En vision är
inget mål – en vision når man inte. En
vision är en lockande ”draghjälp” som
ger oss vägledning för våra beslut.
Världens mest berömda vision är
förmodligen ”I have a dream..” Ibland
förväxlas en vision med en mission -
ett uppdrag.
Visionens tre delar
Jag använder Smedingeskolan som
exempel när jag beskriver visionsarbetet.
Den första delen av en vision
är ofta kort och slagkraftig. Den är
ibland poetisk och/eller av slogankaraktär.
Visionen kan ibland tyckas
”klyschig” och det är också en risk att
man uttrycker mål och uppdrag som
en vision. Att ha en ”trygg skola” som
vision är inte bra. Dels behöver man
inte uppnå en vision och dels har vi
skyldighet att skapa en trygg skola
enligt lag och läroplan.
Smedingeskolans vison
Vår vision på Smedingeskolan är
”Smedingeskolan – tillsammans in i
framtiden”. Den har vi också kompletterat
med värdeord som vi vill skall
prägla vår verksamhet. Dessa togs
fram vid vårt ”varumärkesarbete” och
lyder – mod att: vara, utvecklas, misslyckas
och lyckas.
Vad gör man sen då?
”Tillsammans in i framtiden” Jaha,
det var ju en klyscha som vilken skola
som helst kan ha? Eller? Javisst! Men
nu kommer steg två och tre i visionsarbetet.
I steg två tolkar man huvuddelarna
i visionen! I Smedingeskolans
fall finns det två kärnbegrepp; ”Tillsammans”
och ”In i framtiden”. Här
krävs strukturerade diskussioner och
gemensamma tolkningar som också
inbegriper läroplanens två första
kapitel.
Vad menar vi på Smedingeskolan
med ”Tillsammans” när det gäller:
• lärande
• undervisning
• organisation och lärmiljö
• hur vi samarbetar med varandra
och elever och föräldrar
• vårt klimat och bemötande
Den andra delen av visionen gör vi
likadant med. Vad menar vi på Smedingeskolan
med ”In i Framtiden”?
• Hur ser den framtiden ut?
• Vilka ”framtidskompetenser”
krävs?
• Hur tillägnar man sig dem på
bästa sätt?
• Vilka medborgare vill vi skall
styra det framtida samhället?
• etcetera
Hittills har jag talat om visionens
två första delar;
1. Slogan (och värdeord)
2. Tolkning av dessa
Och nu kommer den tredje och
sista delen; Hur ser man att Smedingeskolan
har den visionen? Syns det
när man besöker oss? Känns det när
man besöker oss? Det kan man också
uttrycka som vårt ”löfte till elever och
föräldrar” och med marknadssnack
kallas det ”leveransen”!
Gör visionen till en berättelse i ord
och bild. Om vi skall utveckla hela
skolan är det här arbetet oerhört viktig
och tar tid. Skolledningens uppgift
är att hela tiden lyfta visionen och
ständigt konkretisera visionen i ord
och bilder. Vi måste använda ”storytelling”
för att tillsammans skapa
berättelsen om vart vi är på väg! Och
den berättelsen kan mycket väl berättas
i film och bilder. Berättelsen om
hur det ser ut dit vi är på väg måste
inkludera hur lärandet ser ut i en digitaliserad
värld.
I nästa artikel kring visionsarbetet
som kommer i nästa nummer skall jag
beskriva arbetet med ”Hur vi kommer
dit?” Och den delen kommer att
handla om arbetet med en ”Helhetsidé”.
Avslutningsvis skulle jag vilja
citera Sir Ken Robinson ”Leadership
is about vision. Management is about
organization. Education needs both.”