För de unga är det viktigt att göra
skillnad mellan vad det innebär att vara
kille respektive tjej. De sociala mötesplatserna
i digitala medier är idag en
integrerad del i de ungas vardag och
en självklar arena där de unga utforskar
och gestaltar sin identitet och sitt
vuxenblivande. Det är budskapet i en
aktuell studie från Medierådet.
Alla som följt debatten om barn
och medier har kunnat se hur fokus
förflyttats under åren. Tidigare fanns
en föreställning om att de unga var
offer för medier och medieinnehåll
(skräplitteraturen, televisionen, serietidningarna,
videovåldet). Senare har
det vuxit fram en annan dominerande
föreställning om att de unga faktiskt
gör något med medierna, att de är aktiva
och medskapande. Intresset har
kommit att riktas mot hur de unga
använder medier för att bygga identiteter
och skapa mening, framför allt
inom ramen för olika deltagarkulturer
på internet.
Någon uppjagad moralpanik kring
datorspel eller sociala medier som
kan mäta sig med 1980-talets debatt
om videovåldet har vi inte kunnat se.
Men varningar har ändå riktats mot
de ungas ”passivitet” framför datorn,
våld i datorspel, nätmobbning och så
vidare.
Oron för de ungas medievanor har
i vissa kretsar kommit att handla om
könsskillnader och hur de tar sig uttryck
när de unga befinner sig online.
Regeringen har därför gett Statens
Medieråd i uppdrag att göra en kvalitativ
studie av barns och ungas användning
av sociala mötesplatser på
internet ur ett jämställdhetsperspektiv.
”Detta kan möjliggöra framtagandet
av bättre metoder och verktyg för
att stärka barn och unga som medvetna
medieanvändare”, skriver regeringen
i sitt uppdrag till Medierådet.
Könsskillnader på nätet
Flera statistiska studier har tidigare
visat att skillnaderna mellan killars
och tjejers medievanor (framför allt
vad gäller datorspel och sociala medier)
är relativt begränsade upp till
tioårsåldern, för att sedan öka kraftigt
i de tidiga tonåren. Bland 13-åringarna
ägnar sig tjejerna främst åt att umgås
via sociala medier, medan killarna
väljer att spela datorspel. Mönstren är
tydliga och väcker frågor om vad som
ligger bakom dessa skillnader, vilka
konsekvenser de har och hur vi bör
förhålla oss till detta.
Det är därför tankeväckande att ta
del av den studie som Michael Forsman
genomfört inom ramen för Medierådets
regeringsuppdrag. Michael
Forsman är docent i medie- och kommunikationsvetenskap
vid Södertörns
högskola och har sin bakgrund inom
ungdomskulturforskningen. Utifrån
intervjuer med sammanlagt 142 barn
i åk 4 och åk 7 vid fyra Stockholmsskolor
presenterar han en dagsaktuell
lägesrapport kring hur unga förhåller
sig till populära datorspel och snabbt
föränderliga tjänster eller användarkulturer
på internet. Intervjuerna
har haft ”kreativa” inslag, där barnen
praktiskt fått visa vad de gör och hur
de gör detta, och kompletterats med
workshoppar och kring bildkommunikation
och genuskoder.
Studien pekar på den självklara
roll mobiler och datorer har i de
ungas liv för att binda samman olika
delar av vardagen och för att kunna
synas och delta i olika gemenskaper.
Det visar sig att killar och tjejer medvetet
väljer att delta på olika digitala
arenor online. En väsentlig aspekt
handlar om att iscensätta sin ålder
online – och gärna framstå som något
mer erfaren än man är. Att lyssna på
musik och se filmklipp på Youtube är
också gemensamt. Men när det gäller
att följa, länka, dela, titta och söka på
webben skiljer sig de ungas intressen
och aktiviteter.
För tjejer ligger fokus på mode och
utseende, idoler och populärkultur
(för dagen exempelvis Justin Bieber).
För killar handlar det om sport och
spelande, utbyte av information om
hur man ”moddar” (modifierar) eller
”jailbreakar” (låser upp) mobiler för
att få dem att fungera bättre, snabbare
eller gratis.
I studien diskuteras hur de unga
presenterar sig själva med hjälp av
egobilder eller ”selfies” (självporträtt),
som tas med den egna mobilkameran
och som sedan sprids i sociala
nätverk. Studiens titel, ”Duckface/Stoneface”,
kommer från de ungas egen
beskrivning av dessa bilder.
Som kille ska man framstå som
handlingskraftig och oberörd. Idealet
är ett ”stoneface” (pokerfejs). Killarna
är medvetna om hur en egobild ska se
ut, men vill inte skylta med det eftersom
det kan verka tjejigt eller bögigt.
Koden för att locka tjejer är att hålla
kameran högt, höja ögonbrynen och
titta under lugg. Eller att i bild visa
aktivitet och beredskap, till exempel
via sportbilder eller genom att vara
barbröstad och exponera sina muskler.
Men som kille får man inte visa
att man jagar bekräftelse. Man måste
vara cool.
Tjejer kan däremot lägga mycket
tid på att manipulera, redigera och
uppdatera bilder för att göra sig tilltalande.
Konventionen är att som tjej
göra ett ”duckface” (pluta med munnen
mot kameran). Bäst är att se ”naturlig”
ut. Bildkoderna för detta är att
sminka sig lagom och vrida kameran
något så att bilden blir sned.
Det är tydligt att de unga inte är
passiva offer för gamla könsroller. De
är ytterst medvetna om vad bilderna
förmedlar och bidrar själva till att
konstruera vad det innebär att vara
”kille” respektive ”tjej”. Det framhålls
i studien att de ungas aktiviteter på
nätet fungerar som stilmarkörer, som
kan liknas vid hur musiksmak eller
kläder kan vara socialt eller kulturellt
särskiljande.
Studien belyser hur de unga genom
kamratrelationer och aktiviteter
online genomgår en form av genusträning.
Det konstateras att detta inte
automatiskt öppnar för kritisk medvetenhet
och förändring, utan snarare
verkar förutsätta eller samspela med
en anpassning till rådande ideal.
Medierna och verkligheten
”Medierna är en förutsättning för
allt fler situationer, och för hur vi gör
våra självpresentationer, skapar och
upplever sociala gemenskaper och
vardagsliv. Medierna är i oss och vi är
i medierna”, skriver Michael Forsman.
Men den medierade bilden av
verkligheten får ändå inte förväxlas
med verkligheten. Mediebilderna,
inklusive de ungas ”selfies”, är dramatiserade
och förtätade. I takt med
att jämställdheten och genusmedvetandet
växer i samhället polariseras
bilden av manligt och kvinnligt
i medierna och blir till olika nav att
utforska för unga i puberteten.
Studien behandlar inte hur de
ungas förväntade bilder av tjejer och
killar formas. Men också här spelar
medierna in; både för att cementera
gamla föreställningar och för att utmana
våra bilder av hur vi ser på oss
själva och varandra – som han, hon
eller hen.
I långfilmerna ”High School
Musical” gestaltas hur man som kille
kan vara både tuff basketstjärna och
känslig musikalartist, som karaktären
Troy, spelad av Zac Efron. I verklighetens
medierapportering har Anton
Hysén visat att han som gay både kan
spela fotboll och dansa salsa i Let’s
Dance. Androgyne Yohio gör succé i
Melodifestivalen. Bland de kvinnliga
förebilderna finns i fiktionen Pippi
Långstrump, Lara Croft och Lisbeth
Salander – som förmodligen inte
skulle nedlåta sig till att utföra några
inställsamma ”duckface”. Och modekedjan
JC har i vår anlitat stjärnmodellen
Erika Linder att med sin
androgyna look uppträda som både
tjej och kille i en kampanj för jeansmärket
Crocker.
Efter att ha läst studien står det
klart att de ungas utforskning av
”duckface” och ”stoneface” på webben
i första hand är en lek med identiteter
och roller, inte ett genuspedagogiskt
eller jämställdhetspolitiskt haveri.
En viktig del av rapporten utgörs
av de inledande texter som ger
en introduktion till teorier om vad
det innebär att ”göra kön”, att delta i
”nätverksoffentligheter”, ”medielekar
och identitetstest” samt synen på barn
och lärande. Genom att koppla ”nya
medier” till lärande och värdegrundsfrågor
finns möjlighet för skolan att
involvera eleverna i reflekterande
samtal om medier och mediebilder
utifrån de ungas egna erfarenheter
och kunskaper. I detta kan ingå hur
de unga upplever eller vill komma till
rätta med de orättvisor eller begränsningar
som finns kring kön – och hur
kön och könsöverskridande uttryck
representeras i medierna.
Det allvarligaste i studien är kanske
uppgiften att de unga inte självklart
ser internet och sociala medier
som ett forum för att göra sin egen
röst hörd; en möjlighet där man som
ung kan påverka och bredda bilden
och beskrivningen av sig själv och
världen. Det är uppfordrande.
Här fyller därför skolan en viktig
roll när det gäller att hos de unga
främja känslan av medborgarskap och
intresset för ett aktivt deltagande på
webben med konstnärliga, politiska
och personliga inlägg och uttryck.
Som ung (oavsett om man är 10 eller
13 år) är hen mer än bara ett ansikte
på Facebook eller Instagram, en ”follower”
eller en ”Belieber”.
KLAS VIKLUND
”Duckface/Stoneface: Sociala
medier, onlinespel och bildkommunikation
bland killar och tjejer
i årskurs 4 och 7” av Michael
Forsman. Statens Medieråd,
Stockholm 2014. Rapporten
finns att hämta i pdf-format på
Medierådets webbplats:
statensmedierad.se