Ledare DIU 3/2015:

Starta resan

Vi vet ju alla det. Det är inte nyttigt för barn att sitta stilla, på egen hand, försjunkna i en bok. Det kan skada synen att läsa dessa små tecken, sida upp och sida ned, ibland timmar i sträck. Och pågår det länge, riskerar det att skapa enstöringar. Barn som inte utvecklas – socialt och motoriskt, fysiskt. I stället för att vara ute och leka med kompisar, röra sig, få igång kroppen och träna, stimulera blodomloppet och samtidigt utveckla det sociala.

Nej, böcker och läsning har sina klara risker om det inte begränsas av oss vuxna. Det är omvittnat hur det dessutom kan det sätta griller i huvudet på oskyldiga barn. De kan få intresse för extremt udda företeelser. Ta det avskräckande exemplet att vilja bli upptäcktsresande såsom författaren Lasse Berg blev av att i radion lyssna till Sten Bergman..Långt efter Sven Hedins ökenexpeditioner i Asien och efter Andrées katastrofala polarexpedition greps han av drömmen att ge sig ut i världen.

Det är lätt att bli ironisk ibland, när man tycker att rädslan får ta överhanden. Som när de senaste veckorna skärmskräcken åter härjat. Nu skärmtittande, tidigare dataspelande och långt förr popmusiklyssnande och serieläsande. Allt för ofta blir det nya bara skrämmande. I ställt för att väcka vår nyfikenhet och bejaka äventyret och resan in i det okända, det vill säga i framtiden.

Tänk hur stimulerande det är att kolla över axeln på barnen (eller barnbarnen) och se vad nya generationen gör, hur det nya växer fram. Eller hur upplysande att få läsa boken om Minecraft (Minecraft. Block, pixlar och att göra sig en hacka, Daniel Goldberg och Linus Larsson, Norstedts 2012) när man ännu inte riktigt fattade vad det här med Minecraft handlade om. Spelet som inte var ett spel, men som lockade miljoner att bygga digitala världar. Två år innan Blockholm blir en utställning på Arkitekturmuseet (ArkDES) med unga människors stadsdrömmar realiserade i Minecrafts Lego-liknande, men otroligt mycket flexiblare värld.

Minecraftspelande som inlägg i samhällsdebatten, i en ny form. Inte i text och ord, utan i byggda visioner. Fattade vi vad vi såg? Demokratin i utveckling, nya former av kollektivs skissande och prövande. Det var faktiskt i storleksordningen 15000 personer, mestadels 8-12-åringar, som skaffade sig tomt i Blockholm och byggde. Det gav en blixtbild av hur stadsplanefrågor kunde ventileras, på ett annat sätt.

Den öppenheten är ett annat sätt att förhålla sig till utvecklingen och det okända, än den skräckfyllda inbromsningen. Det är också därför vi bejakar samspelet med de unga i olika former under konferensen Framtidens lärande och gärna också på scenen – de unga är de djärva spanarna. Gemensamt bygger vi framtiden.

Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

Vår trygghet är att vi steg för steg prövar fotfästet, genom att utbyta erfarenheter, värdera och reflektera. Ur beprövad erfarenhet skapar vi gemensamt kunskap. När vi möts på Framtidens lärande är det i bejakandet av den gemensamma upptäcktsfärden.

Jag ser fram emot att träffas på Framtidens lärande 6-7 maj på vackra Münchenbryggeriet på södermälarstrand i Stockholm. De som vill startar på tekniska museet på kvällen den 5 maj, med digital kreativitet i centrum och utställningen Digital Revolution, en sorts gigantisk Makerspace. Med våra ungdomsguider, förstås!

Framtidens lärande, 6-7 maj, anmälan: diu.se/framlar