Samverkan ger styrka och flexibilitet:
Två småskolor blir en stor
Bergs gymnasium och Rönninge gymnasium ligger närmare
60 mil från varandra. Men de delar på lärare,
och har ett gemensamt kursutbud som motsvarar en stor skola.
- Vi kan behålla de små skolornas fördel, samtidigt
som vi kan erbjuda våra elever ett brett kursutbud, säger
Lars-Göran Aasa. En del av distanssamarbetet är att
lärarna kan ha kurser för eleverna på den andra
skolan via videokonferens.
- Men ännu viktigare är det att man kan byta delmoment
med varandra i kurserna. Det är bra både för den
egna stimulansen och för att man är bra på olika
saker, menar Lars-Göran Aasa.
Andra effekter av samarbetet är att teknikerna på de
båda skolorna helt plötsligt har fått arbetskamrater
att prata med när det uppstår problem, lärare
på de båda skolorna får kontakt med varandra
och nya projekt uppstår.
oteknisk teknik
Videokonferens är ingenting nytt, men vi har hittat en pedagogisk
tillämpning som är oerhört funktionell och själva
tekniken är inget större problem, säger Lars-Göran.
- Det är väldigt otekniskt och man lär sig snabbt,
säger Olof Vahlström. I princip är det fyra knappar
att hålla reda på, men första gången man
sätter sig framför kamera känns det ovant för
de flesta.
Både lärare och elever får också anpassa
sig en aning till att de sitter 60 mil ifrån varandra och
kommunicerar via mikrofon och kamera.
- Som lärare måste man vara mer utåtriktad, agera
mera, gå på mer aktivt och använda elevernas
namn oftare än när man har dem i samma rum, säger
Lars-Göran. Det blir en mer aktiv lärarroll. Eleverna
å sin sida får vänja sig vid att tala lite högre
eftersom mikrofonen står placerad mitt i rummet.
Men tekniken kan användas även i andra situationer.
När Olofs barn blev sjuka och han var tvungen att stanna
hemma samtidigt som han skulle ha lektion löste han det hela
genom att koppla upp sig mot klassrummet med webbkameran hemma
och hålla sina lektioner. Och eleverna tyckte inte att det
var speciellt märkligt.
Hittills har man bara uppmärksammat en nackdel som har med
teknik att göra. Det har visat sig att det är en nackdel
att använda tv:n istället för projektorn för
videkonferenser.
- Tv:n skapar passivitet. När eleverna tittar på tv-skärmen
är de så pass vana vid att tv:n är ett passivt
medium att det återspeglar sig även i deras förhållningssätt
till videkonferenser via tv:n.
motverkar fördomar
När man pratar om distansutbildning handlar det ofta om teknik,
men för oss handlar det huvudsakligen om andra saker menar
Lars-Göran och Olof. Det handlar band annat om fördomar.
- Genom att skolorna samverkar får elever från storstad
och elever från glesbygd träffas. Stockholmare och
norrlänningar. Det finns fler fördomar än man tror
inom Sveriges gränser, säger Olof som nyligen flyttade
från Stockholm till Bergs kommun.
- Det har bildats en elevreferensgrupp med elever från båda
skolorna och första gången de träffades var alla
lika häpna, "de andra" var ju ungefär som
de själva.
- Mina elever trodde att stockholmarna skulle vara snorkiga, säger
Olof. Vi lever i två olika världar, samtidigt kan vi
erbjuda varandra olika saker. Vi har naturen, stockholmarna har
kulturen. Vi lever i olika världar. Nu har vi börjad
diskutera att också ha en gemensam kick-off med ettorna
till hösten. Kanske en fjällvandring. Nu söker
de båda skolorna också att tillsammans vidga sina
kontaktytor och samarbeta med skolor i Norden, Europa, öststaterna
och tredje världen. En av målsättningarna med
de internationella samarbetsprojekten är att eleverna ska
få större förståelse för andras levnadsvillkor
och att motverka fördomar.
Inför höstens EMU-omröstning samverkar de båda
skolorna med en skola i Danmark, som redan tagit ställning
i EM-frågan och en skola i Italien, som har haft Euron sedan
starten. Eleverna kommer dels att träffas via videokonferens,
men också via chatt, mail och gemensamma webbsidor.
- Vid en resa anordnad av SIDA med syfte skapa kontakter mellan
skolor i Sverige och tredje världen, fick de båda skolorna
kontakt med S:t Marys katolska pojkskola i Indien. Och diskuterar
nu hur ett framtida samarbete kan se ut.
- Vi skyndar långsamt, säger Lars-Göran Aasa,
först om något år räknar vi med att ha konkreta
planer och först måste också lärarna på
de båda skolorna lära känna varandra. Men eleverna
är redan nyfikna och intresserade av hur långt de indiska
eleverna, som går på en tekniskt mycket väl utrustad
skola, har kommit i sina kurser.
- Att använda datorn i undervisningen är ett sätt
att krympa avstånd och sudda ut gränser. Vi gör
världen större, samtidigt som den blir mindre, säger
Lars-Göran.