Jag var på bloggfest, med Digitala Akademin i Stockholm häromdagen. Några hundra lärare träffades,
minglade och lyssnade på några kollegors berättelser om hur de kommit att använda blogg som redskap i
sitt skolarbete. En av dem var svenskläraren Ann-Marie Körling som berättande hur hon övervunnit sin
tvekan till blogg, och på uppmaning börjat skriva sin blogg – dagbok på nätet - med tankar kring jobbet.
Det är något magiskt med dessa lärarnas berättelser. Om hur man prövar sig fram, byter grepp, övervinner
tvekan, engagerar sig och utvecklas – ja, lär sig. Det smittar. Och här finns växandets punkt för lärare
framöver. Forskaren Cecilia Katzeff har visat att den här typen av erfarenhetsdelning är central i dagens
arbetsliv, vi lär oss i nya former. Det handlar om hur jag som lärare lär mig och utvecklar min kompetens.
Och jag tror Körling har helt rätt i att man ofta behöver söka sig vidare, utanför den egna skolan, för sin reflektion.
Det här kan ses i ett nationellt perspektiv. Sverige har framöver behov av nyutbildade lärare,
många. 36000 lärare, en stor del av lärarkåren, kommer att gå i pension de närmaste åren. Det
måste alltså komma ett rejält tillskott av nya lärare, vilket ställer stora krav på lärarutbildningen.
Samtidigt har attraktionen och statusen för yrket sjunkit, och antagningspoängen till lärarutbildningen
sjunkit till bottennoteringar. Och antalet obehöriga har ökat, drygt 18 procent av
grundskole- och gymnasielärarna saknar i dag pedagogisk utbildning. Därav ´lärarlyftet´ där
regeringen lägger 3,5 miljard under fyra år på att höja lärarkompetensen. Och dagens fokus
på lärarutbildning, med auktorisation av lärare och en ny lärarutbildning. Sigbrit Franke
har regeringens uppdrag att lägga ett förslag, nu uppskjutet till hösten, november 2008.
Nyligen gav Lars Leijonborg och regeringen tilläggsdirektiv till utredningen. Utöver
yrkesämnen och minoritetsspråk rör tilläggen ´lärares kunskaper i informations- och
kommunikationsteknik samt lärande i digitala miljöer´. Här kommer något av det vi länge
väntat på – ett engagemang från regeringen för IKT och dess roll som medium för information,
som individuellt lärandeverktyg och som kollektiv samverkansplattform. Här
berörs behovet att behärska nya medieformer, liksom att lära sig kritiskt värdera dem.
Äntligen!, skulle man kunna utbrista.
Regeringen anknyter till de åtta kompetenser, varav den digitala är en, som EUs utbildningsministrar
enades om hösten 2006. Så kom då det tillkännagivande som vi och
många arbetat för under förra året. Med ett temanummer av DIU och en serie SVIT-seminarier
satte vi fokus på just digital kompetens som en integererad del av åtta nödvändiga
kompetenser för medborgare i dagens samhälle.
Intressant är också det specifika utpekandet av ´lärande i digitala miljöer´. De digitala
miljöerna – inklusive bloggar – är centrala för framtidens elever, men minst lika viktiga för
lärarna som forum för delad erfarenhet, för kompetensutveckling. Dessa miljöer är också
temat för detta nummer av DIU.
