Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

Vårt behov av magi

Det berättas att Hemingway en gång uttryckte sin beundran inför Arthur Penns foto-grafier:

– Fantastiska fotografier, vilken kamera använder du?
Varpå Penn svarade:
– Säg mig, vilken skrivmaskin använder du?


Det är inte kameran som gör bilden, inte heller skrivmaskinen som skriver boken. Misstaget gäller nog oss alla. Redan innan barnen lärt sig dribbla, ska de helst ha klubbdräkten från favoritlaget i fotboll. Vi tenderar att ge dräkten liksom verktygen en överdriven roll. Ja, nästan en magisk roll… Verktygsfetischism kan vi kalla det här fenomenet. Och plötsligt inser vi att människan inte alls är så helt igenom rationell som vi ofta tror. Vi behöver magi.

Alltför många kurser om interaktiva medier (eller multimedia som vi kallade det innan det uttrycket blev för slitet), är kurser om verktyg och tekniker. Det blir kurser om verktyg i stället för kurser om det verkligt svåra – att uttrycka och kommunicera. Det är inte verktyget utan kommunikationen som borde vara i centrum. Vad vill du säga? Hur säger du det? Med vilka medel – med vilka bilder, vilka vinklar, vilka ord, vilka betoningar? När vi når dit når vi kärnan i kommunikationen – och blir samtidigt oss själva, en aning mer. Vi utvecklar självtillit och förmågan att uttrycka oss och därtill känslan för uttrycksmedlen. Det kräver förstås också övning med verktyg. Men magin, den inträffar när ämnet fängslat eleverna, de förstått något själva och deras nyvunna insikter förmedlas.

På samma sätt tenderar mediedebatten om IT i skolan att fokusera verktyget, i stället för verksamheten. Man ställer verktyget IT mot något innehåll, exempelvis musik. Men verktygen låter sig ju användas både till meningslös exercis och till me-ningsfull, skapande verksamhet. Om den avgörande frågan är vad vi gör med verkty-gen, vilka processer vi utvecklar, då måste vi i stället fördjupa diskussionen till att handla om just vilka aktiviteter vi utvecklar.

Därför är det naturligt för oss att det här numret av Datorn i Utbildningen – med tema om Netdays i samarbete med Skolverket – kretsar kring projekt som inbjuder elever och skolor att ge sig in i skapande projekt, många med mediekommunikation som inslag. Vi har också inbjudit lärare/redaktörer från Multimediabyrån att visa de möjligheter för skolan som erbjuds med dagens digitala medier (se www.skolverket.se/skolnet/). Vi speglar tävlingen kring Årets Bästa Skoltidning, som just pågår – där elever i lag arbetar med att skapa en tidning, som ett pedagogiskt projekt i skolan – gärna omkring ett tema i undervisningen. Tävlingen är under hösten öppen för alla inom ungdomsskolan (allt om tävlingen på www.diu.se). Och konkurrensen är hård – i vardera tävlingsklass (F-6, 7-9, gy) fanns förra året över dussinet urduktiga finalister (studera alla produktioner i Galleriet på vår tävlingswebb). Besöksfrekvensen på vår webbplats (1500 sidor om dagen) tyder på att intresset i höst är större än någonsin.

– Tänk om de jobbade så här i alla ämnen!, sa Birgitta Svanlund från Dorotea i höstas när hon entusiastiskt berättade om jobbet kring den skoltidning som hennes åk 5:a vann pris för i 1999 års tävling.

Mitt i det skapande arbetet är elevernas engagemang i topp. Då, just då, finns underlag för vidare samtal om både vad, hur och varför. Just då tydliggörs vikten av samtalet – mellan elevparet framför datorn eller med läraren. Här sker lärandets språng. Mitt i det egna skapandet uppstår basen för lärandet.

Och den verkliga magin? Den inträffar just vid de tillfällen då skapandets och lärandets gnista tänds hos eleverna.

Peter Becker, Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se