Statistik ska man alltid
ta med en nypa salt. När KK-stiftelsens senaste skolundersökning
(sid 8) visar att 99 procent av alla elever har tillgång till Internet
och dator i
skolan, så vet vi ju genom bekantskapskretsen att det finns klasser där
eleverna aldrig
verkar använda dator. Det är en skillnad mellan att datorer finns
i skolan och att de är
tillgängliga och används av alla.
Numera möter jag inte så ofta myten att elever
kan bättre än lärarna eller att
lärarna är negativa till IT. Förändringen är kanske
resultatet av de årliga intervjuundersökningar
som gjorts de sista sju åren kring lärares, skolledares och elevers
attityder,
kunskaper och tillgång till IT i skola och hem. Skolan har kommit en liten
bit på väg.
Det senaste steget är att elevernas tillgång till Internet och skolledares
tillgång och
användning stigit rejält.
Undersökningen föranleder dock tre frågor.
Varför har inte alla elever e-post? En fjärdedel
av Sveriges elever saknar egen e-postadress,
med brevlåda tillgänglig i skolan. För mig blir slutsatsen självklar:
att e-post
inte ännu kan användas systematiskt i skolan. En lärare kan inte
arbeta med e-post
som metod för att nå eleverna, förrän alla elever har denna
möjlighet. Och i väntan
på den avstår många lärare, som är flitiga e-postanvändare,
från att använda e-post för
att handleda elever och omvänt det blir ingen kanal tillbaka till
läraren. En kanal
som kan innebära en betydligt fördjupad personlig kommunikation, parallell
med
den fysiska som hindras av korta raster och kort förtroendetid. Det finns
naturligtvis
flera hinder för en sådan utveckling, men värdet av denna extra
kanal är en av de mest
övertygande erfarenheterna från flexibelt lärande. Här
krävs kommuners genomförande
av e-post till alla elever, enligt avtalet kring Itis infrastrukturbidrag. Här
krävs också
fortsatt utvecklingsarbete, erfarenhetsutbyte och goda exempel kring användning
av
e-post i skolan.
Vad gör skolledning och fortbildningsansvariga, vad
gör läromedelsförlag och andra
för att ge lärare och elever de verktyg och det kunnande de behöver
för att söka på
nätet. Det är en ny läsart, att var och en ska kunna läsa
av nätet, tolka den nya text
utan VDN-märkt innehållsgranskning som vi är vana vid från
läromedlens värld.
Hur hjälper vi eleverna möta den verkliga världen med den ny
tidens frågor, födda ur
Internets öppenhet och myllrande överflöd med en mix av skräp,
reklam och värdefull
information? Det är i det sammanhanget vi ska se projekt som Helvetesgapet
(sid 6),
Kolla källan! på Skoldatanätet, Etiksajten på www.kollegiet.se
och Datorn i utbildningens
Sökmästartävling på www.diu.se/sokmastare. En sorts mogenhetsexamen
med
en helt ny betydelse.
Vad görs på lärarhögskolorna åt
bristerna vad gäller IT-didaktiskt kunnande bland
nyutexaminerade? Kritiken mot lärarutbildningen är gammal och den
var en av
drivkrafterna till den modell för samarbete med regionala lärarutbildningar
som ITiS
utvecklade. Enligt Högskoleförordningens examensordning från
2001 ska studenten
vid fullgjord examen kunna använda informationsteknik i den pedagogiska
utvecklingen
och inse betydelsen av massmediers roll för denna. Föreliggande
undersökning
ger färska siffror som tyder på att resultat ännu inte syns
av denna förordning.
Utbildningsdepartementet har anledning att se närmare på frågan.
Skolan kan växa med IT, men utmaningarna måste mötas på
bred front.