Untitled Document

Av: KRISTINA HANSSON
E-Post: kristina.hansson@edu.pitea.se

 

IT i skolan ur ett genusperspektiv

För en tid sen lyssnade jag till en föreläsning om jämställdhet av Göran Linberg, länspolismästare i Stockholm. Han beskrev genom siffror och statistik hur kvinnor och flickor kommer tvåa genom i stort sett hela livet. Till publiken riktade Lindberg frågan om vi verkligen ska låta det fortsätta så?

Hans föreläsning kring mäns och kvinnors olika status och värde berörde mig starkt och manade till eftertanke. Hur kommer det sig att vi accepterar att män tjänar bättre än kvinnor som utför samma arbete eller att merparten av alla chefer är män? Hur kan vi sätta stopp för könsförtryckets fulaste sida som tar sig uttryck i mäns våld mot kvinnor?

Hur gör man då för att förändra? Ja, ojämlikhet mellan könen är givetvis som alla förgivettaganden svåra att upptäcka. Det uppenbara, det som vi vant oss vid under lång tid är svårt att få syn på utan kunskap och vilja. Svårigheten kan liknas vid tranbärsplockning på en myr om hösten. Vid första anblicken verkar det inte finnas ett enda bär, men när man väl har hittat det första vet man hur och var man ska fästa blicken för att få syn på nästa.

För att upptäcka orättvisor som beror på kön gäller samma principer. För det första måste vi alla skärpa blicken, acceptera och förstå att orättvisorna (tranbären) existerar. Vi måste ta till oss det faktum att halva Sveriges befolkning, nämligen kvinnorna, diskrimineras och förfördelas till följd av sitt kön. Den andra är att detta är en sanning i stort sett alla sammanhang och att det inte är en generationsfråga. Enligt Göran Lindberg är unga män en grupp som har särskilt svårt för att betrakta kvinnor som sin jämlike. För det tredje bör man också veta att jämställdhet är något som alla vinner på. Medarbetare på jämställda arbetsplatser presterar bättre resultat. Med andra ord ska vi betrakta oss som viktiga samhällsförbättrare när vi får syn på och höjer vår röst mot icke jämställda yttringar i vår närhet. Där har vi alla män och kvinnor lika stort ansvar.

Jag anser att den största faran för ett jämställt samhälle är likgiltighet. Det visar sig också att även kvinnor i höga positioner gör ytterst lite för att lyfta fram frågan om jämställdhet. Nu är det dags att vi svenskar inser att vi är dåliga på jämställdhet. Sverige har tillexempel världens mest könssegregerade arbetsmarknad. Tittar man närmare på skolan ur ett genusperspektiv så är den inget undantag även här sker dagligen diskriminering till följd av kön. Detta är särskilt allvarligt eftersom skolan har en utomordentligt viktig uppgift att underbygga och fostra de unga till jämställda och demokratiska medborgare. Uppgiften blir inte lättare av att läraryrket är ett kvinnodominerat yrkesområde. Hur kommer det sig att vi accepterar att förskolan i princip är en enkönad arbetsplats?

Frågan är vad vilka ’tranbär’ kan få syn på om vi närmare granskar skolans arbete med IT och media i lärandet ur ett genusperspektiv? En tanke som jag själv bär på är om det kan vara så att en önskad utveckling av media och IT i skolan försvåras tillföljd av vår könssegregerade arbetsmarknad? Teknik och därmed IT är en manlig domän. Hur har detta förhållande påverkat de kvinnliga lärarnas syn på den egna förmåga att använda media och IT som verktyg i undervisningen? För att belysa frågan har jag reflekterat över några händelser från mitt eget lärarliv. I mitten på 1980-talet väckte jag under en konferens ett förslag om inköp av videokamera till skolan. Förutom att videokamerans berättigande som undervisningsverktyg väckte motstånd, så ifrågasattes även min förmåga att inhandla en videokamera. Kollegiets manliga och kvinnliga lärare beslutade att en avde manliga lärarna skulle göra mig sällskap till affären för att vi tillsammans skulle hitta en lämplig modell. När vi tillsammans besökte affären blev jag varse att jag inte var att räkna med. Det var som att jag upphört att existera. Trots att det var jag som frågade riktade den manlige säljaren svaren till min kollega. Under årens lopp har jag själv ansvarat för utbildning av lärares användning av media och IT i skolan. När vi arbetat med praktiska övningar har de fåtaliga männen i gruppen ofta blivit utsedda att sköta knapptryckandet. Varför var det så och varför regerade vi inte på att vi gjorde så? När man vid skolorna skulle utse datoransvariga lärare i starten av införandet av datorn ansåg man det lämpligt att ansvaret lades på någon manlig matte- eller NO-lärare. IT var ju trots allt en fråga om teknik och skulle kosta dyra pengar!

En kvinnlig lärare berättade för många år sedan för mig att hon sökt upp skolans rektor och framfört att hon var mycket intresserad av att ta över datoransvaret. Trots denna intresseanmälan utsågs istället en manlig lärare som datoransvarig. Ytterligare andra lärare vittnar om liknade förbiseenden som inte kan förklaras på annat sätt än utifrån en syn på kvinnors tekniska begåvning som underlägsen. Exempellistan kan göras hur lång som helst. Det här skedde ju för ganska många år sedan och kanske tänker du att det inte är lika illa nu. Jag vill också tro att det har förändrats en hel del framförallt genom att många lärare har upptäckt den pedagogiska nyttan med datorn. I dag tycker jag mig se ojämlika maktförhållanden i lärarens kamp för att hävda de pedagogiska behoven gentemot kommunernas IT-avdelningar. Här begås oförrätter gentemot lärarkåren som troligtvis kan förklaras utifrån ett genusperspektiv. Dessa oförrätter drabbar skolan som institution och eleverna. Landets IT-tekniker är en mansdominerad kår. I de flesta kommunen har eller pågår en centralisering av drift och distribution av programvaror. I många fall är det teknikerna som styr vilka verktyg som skolan får förfoga över. I min värld är det en självklarhet att det är de pedagogiska behoven som ska styra. Skolan är huvudverksamhet och IT-avdelningen står för service för att huvudverksamheterna ska kunna gör sitt arbete. I många olika sammanhang har jag varit vittne till hur höga tjänstemän inom skolan ’gullbett’ IT-chefen att ordna de program som lärarna frågat efter. När man framfört skolornas önskemål har teknikerns motfråga oftast bestått i: Men behöver ni verkligen det där? Jag har också sett hur skolan som oftast fått backa och finna sig i att det man fick blev något annat än man beställt, trots att det inte hängde på priset. Jag anser att beteenden av detta slag är ett uttryck av manlig överordning och totalt oacceptabelt. Tala om tranbär!

Det är viktigt att komma ihåg att inflytande över IT och media är en maktfråga. En makt som landets manligt dominerade IT-avdelningar verkar hålla hårt om. Om du tvekar inför mitt resonemang, pröva i tanken ett perspektivbyte för att öva upp ditt genusöga. Lek med det omvända och tänk dig att manliga lärare framför sina teknikönskemål till kvinnliga ITtekniker. Handen på hjärtat hur troligt tror du att det är att svaret blir ifrågasättande och avvisande?

Det finns med andra ord all anledning att vara vaken för och påminna sig om det djupt ojämlika maktförhållande som råder mellan män och kvinnor även när det gäller IT och media i skolan. Kvinnors underordning i vilket sammanhang det än gäller är orättfärdig och det borde ligga i allas intressen att arbeta medvetet och strategisk för en förändring. En jämlik värld är en bättre värld och det är något att sträva efter. Go´middag!

Foto: Gunilla Dahlberg

 

KRISTINA HANSSON
Verksamhetsledare, Medieutvecklare, CMIT, Piteå
E-Post: kristina.hansson@edu.pitea.se



Datorn i Utbildningen nr 6 2007. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!

[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 6 - 07]

Datorn i Utbildningen, Förridargränd 16, 165 57 Hässelby
Uppdaterad: 071009