Jag satt en dag och zappade runt på min text-tv. Därmed
har jag skamset erkänt att denna näst intill antika
aktivitet är en av mina favoritsysselsättningar. Det enda
jag kan säga till mitt försvar är att det inte så sällan
händer att de korta notiserna inspirerar till att söka
fördjupad kunskap, till exempel via nätet.
Denna dag, som förresten var 18 september, fastnade
jag först vid sidan 111 där jag med stolthet kunde läsa
att av 141 länder får Sverige bronsmedalj i innovation,
enligt den årliga mätningen från World Intellectual
Property Organisation. Det är roligt att vi behåller
vår tredjeplacering, citeras generaldirektören på
Patent- och registreringsverket. Vi har många företag
som är innovativa och vill fortsätta att ta fram nya
saker, konstaterar hon.
Upprymd av denna pallplats bläddrar jag vidare
och stannar förvånad till sidan 137. Där läser jag med
växande förundran att 30.000 personer samlades i
centrala Helsingfors i demonstrationer mot regeringens
sparåtgärder och att liknande upprop ska hållas
på andra orter i Finland under dagen. Samtidigt
pågår strejker i protest mot de planerade nedskärningarna
som lett till att i princip all kollektivtrafik i
landet står stilla och att Finnair ställt in ett stort antal
inrikesflyg. På följande sida kunde man läsa att regeringen
föreslagit att övertidsersättningen halveras,
att söndagstillägget minskas, att antalet semesterdagar
reduceras för offentliganställda, att en karensdag
införs vid sjukdom, att ersättningen den första sjukveckan
minskas, att man blir utan lön vissa helgdagar
och så vidare.
Det som gör mig intresserad av dessa upplysningar
är att i den svenska skoldebatten har Finland
lyfts fram som en förebild med en näst intill religiös
hängivenhet. Skälet till detta är att i den så kallade
PISA-undersökningen ligger Finland stadigt parkerade
en aning före Sverige och de andra nordiska
länderna. Trots att skillnaden inte är så stor – och att
delar av den har enkla och logiska förklaringar – har
vi fortsatt att skicka delegation efter delegation efter
delegation till vårt östra grannland för att försöka
hitta hemligheten bakom resultaten, för att kopiera
den och importera den till Sverige.
Den fråga jag ställer i min tv-soffa är: Om den
finska skolan är så överlägsen, varför är då inte den
finska ekonomin det? Eller tvärtom; Och om den
svenska skolan är så katastrofal, varför är då inte
svensk ekonomi det? Består inte samhället av olika
samband som till exempel orsak och verkan?
PISA en av många studier
Varje år kommer det hundratals olika typer av studier
där länder jämför i olika avseenden. De kan ha
initierats av Nordiska rådet, EU, OECD, FN eller av
andra former av privata eller offentliga institut, organisationer,
universitet eller företag. De kan mäta allt
från innovation, tillväxt och folkhälsa – för att över
ett stort spektra av aspekter – landa i att testa hur vi
mår i största allmänhet.
Det som förundrar mig – eller rättare sagt stör
mig till den milda grad – är att Sveriges generellt sett
goda placeringar i dessa olika analyser aldrig kommer
skolan till del i form av att man lyfter fram den som en
viktig aktör som skapat förutsättningarna för de goda mätresultaten.
Det händer aldrig, aldrig, ALDRIG, utan det är
alltid, alltid, ALLTID PISA-undersökning och endast,
endast, ENDAST den som det refereras till när det gäller
skolan. Självklart skapar det bekymrade PISA-veck
i pannan på politiker, myndighetspersoner och andra
makthavare.
För mig är det en grundläggande och självklar
insikt att vare sig vi tittar på hur Sverige klarat den
ekonomiska krisen, hur innovativt svenskt näringsliv
är, hur vi klarar den sociala sammanhållningen eller
hur vi på ett öppet sätt försöker hantera flyktingssituationen – så har vi till en del den svenska skolan att tacka för detta.
Är det en alldeles orimlig tanke att ett utbildningssystems
påverkan på ett samhälles utveckling är
så omfattande och så mångfacetterad, att resultaten
visar sig på så många olika plan och tar sig så många olika uttryck, att de aldrig kan mätas på ett enda sätt i en enda undersökning?
Jag är besviken på att skolan så sällan lyfts fram i positiv mening och eftersom ingen annan säger det ligger
det väl på mina späda axlar att göra det.
TACK DEN SVENSKA SKOLAN för att Sverige
ligger så väl till i så många internationella jämförelser!
För visst är det där vi ska söka förklaringarna?
Full tillgång till DIU genom årsprenumeration:
Länkar, tilläggsmaterial, gör-det-själv-delar och samtliga artiklar får du tillgång som prenumerant. Teckna årsprenumeration, åtta nummer per år fullproppade med pedagogisk inspiration. Även 5 och 10-licenser för arbetsplatsen till rabatterat pris. Prenumerera här.