När blev du utbildad? Jag funderar på ordet, i samband med ett seminarium nyligen om morgondagens
lärarutbildning. Det är länge sedan jag själv blev utbildad, åtskilliga decennier. Först grundutbildad, sedan
lärarutbildad. Jag har gått ytterligare några utbildningskurser, men utbildad blev jag för länge sedan. Fullärd,
alltså? Nej, givetvis inte. Det slår mig hur mycket jag lärt mig - efter min utbildning.
Söker man på Google med de svenska orden får man 5 970 000 träffar på lärande, mot 34 800 000 på
utbildning. På engelska hamnar learning på hälften av education. Lärandet har blivit populärt. I alla samhällssektorer.
Företagare kan tala om lärande i samband med kundrelationen. Vi har börjat släppa på kopplingen
lärande = utbildning. Vi lär oss inte bara i skolbänken längre.
Vi är tvungna att lära oss hela tiden. Om vi för några decennier sedan talade om kunskapsexplosionen
(liksom om befolkningsexplosionen) har vi idag en samhällsexplosion, med snabbt förändrade
former för produktion, handel, resor, kultur, kommunikation – och lärande. Det räcker absolut inte
med de kunskaper vi har med oss från en utbildning. Vi är så uppenbart aldrig fullärda. Även om vi
inte utbildar oss, så lär vi oss.
Vi lär oss hela tiden. Ibland själva, men ofta i samspel med andra personer, i situationer som
inte är klassrumsbundna. I informella sammanhang. Vi frågar kompisar, söker på Wikipedia,
ställer frågor i det sociala nätverket. Internet har blivit en lärmiljö. Vi borde lika mycket tala
om kunskapsmedia som om sociala medier.
Naturligtvis har det blivit mycket tydligare att vi måste vara källkritiska. Om det på
Orwells tid var en nyhet med kritiken av Newspeak, är det idag så uppenbart att budskap
konstrueras, ord mejslas fram för att passa avsändaren, om det så är Putin, Reinfeld eller Juholt.
Det vet redan en sjuåring, och en trettonåring kan göra en blixtrande analys av Apples
marknadsfilosofi. Vi kollar upp, tror mindre på auktoriteter, har blivit mycket mer källkritiska.
Lärande står i centrum. Med det egna ansvaret, den egna processen på vägen till en
vuxen, mogen människa. Det är samtidigt en av både föräldrars och samhällets mest centrala
ansvarsfrågor. Lärarutbildning är viktig, men idag är lärarfortbildning - eller snarare
lärares lärande - kanske mycket viktigare, eftersom det är en process som ska fortgå i kanske
fyrtio år efter avslutad utbildning.
När vi arbetar med detta nummer av DIU, med material för lärares och skolledares vila
och eftertanke under en julledighet, blir frågorna om det fortlöpande lärandet så tydliga. Här
ställer sig ett dussin erfarna lärare och skolledare frågor kring sin egen verksamhet. Hur den
utvecklats, på vilket sätt, varför och varthän. Vilka faktorer som varit viktiga. Någon ställer
frågor i ett långt tidsperspektiv, 50 år framåt – det som gäller då man tänker byggnader borde
gälla elever också.
Här är det praktiker som reflekterar, några med stöd av begrepp de får från forskare. Den
dialogen med forskare är mer nödvändig än någonsin. Men det är viktigt att praktiker själva
formulerar sina frågor, liksom sina slutsatser. Och den lärarutbildning som vill vara relevant
måste stå i dialog med praktikerna, inte bara under den inledande utbildningen utan långvarigt.
Den måste bygga på ett levande intresse för praktiken och en syn på denna som kunskapens
källa.