Untitled Document Text: Peter Becker
E-Post: peter.becker@diu.se

 

Paradigmskifte i skolutveckling

Kraften hos skolans personal i skolutveckling


När lärarpriset Guldäpplet nyligen delades ut till fyra företrädare för lärarprofessionen, utvalda av en jury bland 82 nominerade från hela landet, kan det ses som exempel på att skolans professioner är på väg att återerövra en mer betydelsefull roll i skolutvecklingen.


Årets fyra Guldäpplepristagare representerar genom sina insatser it-utvecklingen i flera olika skolformer där de som lärare har tagit kommandot över tekniken. Deras arbete med eleverna, bland kollegorna och i det utvidgade kollegiet ute på nätet är inspirerande exempel på att pedagogiskt genomtänkt användning av it i undervisningen leder till att eleverna både lär sig mer och att skolan som helhet blir mer framgångsrik i sitt arbete.

Men här sker något mer, något mer än det enskilda arbetet. Ta Micke Kring, vinnare av Guldäpplejuryns särskilda pris 2015, och Årstaskolan som exempel. Här pågår ett upptäckande av bloggen, det delade skrivandet som pedagogiskt verktyg, som växte från några lärare (Josef Sahlin och Martin Fernström, understödda av Micke Kring som it-pedagog) till hela kollegiet, hela skolan. Som vuxit vidare till delat talande, Tala som Ted, till delat författande och Bibblis som en systematisk metod att bygga engagemang – både hos elever och lärare - och erövra språket. Och ett kollegialt delande, som med FETT våren 2013 blev ett brett kollegialt forum. Insikten om de digitala möjligheterna fördjupas successivt hos professionen, förstärks i delandet och sprids i vida kretsar kollegor emellan. Det här är ett paradexempel, men i olika former, i olika skala, pågår sådant på väldigt många skolor i Sverige.

Jag vill här sätta in denna utveckling i ett perspektiv för skolutveckling, vilket jag menar svarar väl mot de intentioner som regeringen och utbildningsministern uttalat, att satsa på skolans professioner, särskilt lärarna, deras villkor och roll i skolans utveckling. Jag ser Guldäpplet som ett professionspris, som ett av många led i ett systematiskt långsiktigt utvecklingsarbete i samklang med skolprofessionerna och deras erfarenheter.

Profession och kunskap
Idag diskuteras löne- och karriärvägar. Vi har förstelärare, vi har lärardoktorander och vi har lärarlegitimation. Jämfört med för ett tiotal år sedan har lärar- och skolledarprofessionerna en helt annan ställning i skoldebatten. En del i denna utveckling är att skolans anställda blir mer medvetna om sin egen roll och betydelse. Tanken på den egna professionen har vuxit sig starkare.

För en profession är den egna kunskapsbildningen central. Det gäller att behärska de arbetssätt, den repertoar av verktyg och förhållningssätt och arbetsformer som dagens lärare behöver behärska. Där är de nya digitala verktygen, källorna och resurser en ny möjlighet – och en utmaning.

Möjlighet, därför att det digitala ofantligt utökar resurserna. Med en explosion av nya verktyg, nya källor, nya arbetsformer. Liksom nya möjligheter att samspela med omvärld och att undervisa i autentiska sammanhang, med allt vad det innebär för motivation, konkretisering och verklighetsanknytning.

Utmaning, eftersom det kräver en omfattande kompetensutveckling – och mer än så, ett upptäckande utvecklingsarbete, med erövrande och nyskapande av metoder och former. Det handlar om kunskapsbildning, professionens egen kunskapsbildning. Denna är inte bara en personlig fråga, det kräver en kollektiv, kollegial process. Att kollektivt, inte bara enskilt, ta makten över den egna kunskapsbildningen.

Professionen och skolutvecklingen
I föregående nummer av DIU diskuterar Per Kornhall svensk skolutveckling mot bakgrund av en nyutkommen bok ”Learning To Improve: How America’s Schools Can Get Better at Getting Better” där författarna Bryk, Gomez, Grunow och LeMahieu pekar ut en väg för skolutveckling. Vägen är lokalt arbete, undersökande och förbättrande, i samspel med de professionella i sektorn, långsiktigt och systematiskt koordinerat. Och i dialog med forskning.

Vad det här handlar om är just detta att skolans professioner blir mer medvetna om sin profession och erövrar sin kunskapsbildning.

Perspektivet stämmer väl med vad en rad internationella forskare kommit fram till som avgörande för en positiv skolutveckling. Bland dem Andy Hargreaves och Michael Fullan, i deras Professional Capital (2012). Deras perspektiv är att professionernas kompetens är skolans främsta kapital, och slutsatsen är nödvändigheten av att detta utvecklas systematiskt, målmedvetet och med respekt för professionen. Det betyder att lärarna engageras kollektivt. I en kollegial, väl koordinerad, systematisk och långsiktig process med upprepade cykler av arbete, reflektion och formulering av beprövad erfarenhet som ett led i ett målinriktat utvecklingsarbete. Och hela tiden i intim dialog med vetenskap.

I praktiken
Hur etablera något sådant? Det har talats mycket om det kollegiala lärandet i Sverige de senaste åren. Skolverkets Anna Ekström har påtalat det resultat som Talis internationella studie av lärares villkor påvisar, att vi i Sverige talar mycket om det kollegiala, men inte praktiserar detta. Som Jacob Möllstam, en annan Guldäpplevinnande lärare från Partille, uttryckte det på Bokmässan: det räcker inte med att en skolledare säger ”Dela!” till sin personalgrupp.

Det måste skapas former, tid och rutiner kring ett systematiskt delande, som kan växa vidare till en systematisk långsiktig utvecklings- och förbättringsprocess. En systematisk kunskapsbildning med sikte på utveckling av praktiken. Jag ska ge tre exempel på skeenden som redan pågår och som jag menar är viktiga att ta fasta på.

Första kretsen av exempel: Enskilda och grupper av lärare har initierat Facebookgrupper som Big Five med bland andra Marie Andersson, Guldäpplevinnare från Eskelhem, Gotland som talat om ”mitt utvidgade kollegium”. Eller Att skriva sig till läsning, med bland andra Erica Lövgren, en annan Guldäpplevinnare, eller Flippat klassrum, med bland andra Karin Brånebäck, också hon stark Guldäpplekandidat, vilka alla tre vuxit till arbetande gemenskaper, med över tio tusen medlemmar. Här förekommer systematiska teman, för kollektiv inventering som i Big Five. Här finns ett omfattande och påtagligt seriöst erfarenhetsutbyte som i Att skriva sig till läsning. Här skapas till och med konferenser som i Flippat klassrum, där Karin Brånebäck samlat även till fysiska konferenser.

Andra kretsen av exempel: Det har vuxit fram större konferenser och scener där erfarenhetsutbyte äger rum. Framtidens lärande var den första med start 2009, vilken följts av en rad lokala och regionala scener, Piteås med Norrlär, Sundsvalls med Mittlär, Falkenberg, Västerås, Vara, Kungsbacka, FETT (på Årstaskolan), Östersund under några år liksom SETT, eller Framtidens läromedel för att nämna några. Ett annat exempel är Wals (World Association for Learning Studies) vars konferens i Göteborg 2013 arrangerades av professor Ulla Runesson med bland andra Ference Marton och medverkan av exempelvis ett 90-tal lärare från Sjöstadsskolan i Hammarby, Stockholm.

Tredje kretsen: Skolverket har under Mattelyftet och senare Läslyftet utvecklat kollegiala arbetsformer, som visat sig framgångsrika. Och kommuner och huvudmän i framkant arbetar med kollegiala samarbetsformer. Det blev tydligt i studien av de fem finalisterna till Guldtrappan 2015: Botkyrka, Falkenberg, Sandviken, Sollentuna och Sundsvall. Alla fem ägde processer av systematisk utveckling. Bortom tillgängliggörande av digital teknik var detta huvudnyckeln till deras kvalitéer och fokus för ledarskapet.

Utmaningen är att bygga vidare på denna kollektiva utvecklingsprocess, skapa former för den, finansiering och etablera rutiner och traditioner kring delat arbete, delad reflektion, gemensam systematisk och långsiktig utveckling. Det är här Kornhalls artikel kommer in, liksom en rad tidigare artiklar i DIU.

Vårt eget nästa steg är den BETT-resa i januari som DIU och partners arrangerar, då vi studerar intressanta och framgångsrika brittiska exempel på hur denna typ av processer kan byggas upp.

Challenge Partners – kollegialt lärande på skolors eget initiativ
Inom ramen för det engelska skolsystemet med nationella läroplaner och en strikt inspektion med myndigheten Ofsted är en ny trend synlig, ett frivilligt kooperativt skolpartnerskap växer fram. Startpunkten var Blair-regeringens initiativ London Challenge, för att lyfta Londons skolor, från den dåliga position dessa hade i en nationell jämförelse. Resultaten vände.

Ur detta har den oberoende organisationen Challenge Partners vuxit, ett samarbete och partnerskap med idag över 300 grund- och gymnasieskolor och specialskolor i England grupperade runt 29 "nav"-skolor, vars drivande rektorer är "senior partners".

Här föreligger nu en färsk fristående utvärdering av Peter Matthews, en av skaparna av den engelska inspektionen Ofsted, och Marcia Headon. Författarna beskriver den mycket framgångsrika peer-to-peer-utvärderingsmodell som Challenge Partners utarbetat sedan 2011, baserat på ett dussintal års erfarenhet med London Challenge inräknad. Studien baseras på ett omfattande material från 2011- 2015 vilket inkluderar: intervjuer med en rad ledande partners, analys av omfattande data och utvärdering och diskussioner med de anställda och granskning av representativa prov.

Challenge Partners bygger på frivilligt inbördes lärande mellan skolorna, med fokus på ledarskap för bättre lärande och resultat. Årlig gemensam genomlysning är ett avgörande incitament för skolor att ansluta sig till Challenge Partners. Samarbetsstrategin innebär att skolor med olika utmaningar och resultatnivåer möts och gemensamt och grundligt granskar verksamheten. De fokuserar på skolutvecklingsstrategier, självbedömning och utvecklingsgrupper för att tackla problemområden. Med en årlig strukturerad kollegial bedömning byggd på förtroende nås en (enligt utvärderingen) trovärdig bedömning och formuleras utmaningar för partnerskolorna.

Förklaringen till framgången beskriver rapporten med nyckelfrasen "kollektiv utbildningsambition och ömsesidigt förtroende". Detta är utmärkande för Challenge Partners metod. Påtagliga förbättringar och resultat för elever har uppnåtts enligt rapporten, särskilt när granskningen har fokuserat på ett problemområde och följts upp med expertstöd från partners. Tillvägagångssättet med partnerskap kring genomlysningar ger många fördelar. Över 90 procent av skolledarna anser att arbetet "har varit mycket användbart i planeringen av skolutveckling”.

Challenge Partners nav-skolor etableras ofta som lärarutbildare, inom ramen för ett strikt reglerat nationellt system, med ettårig teoretisk och praktisk lärarutbildning ovanpå en akademisk grundexamen. Med totalt 600 lokala lärarutbildningskolor i landet har en gedigen praktikbaserad utbildning etablerats.

Ytterligare en betydelsefull kooperativ struktur som lyfts fram är egna nätverk för ledarskapsutbildning i en finmaskig peer-to-peer-kultur. Allt detta berör trender som vi bedömer är av stort intresse för svensk skola.

Bygg på skolprofessionernas beprövade erfarenhet
Jag menar att vi på riktigt måste engagera de professionella – lärare och ledare – och deras drivkraft för att utveckla verksamheten. Vi kan inte nöja oss med delande på eget initiativ och egen hand. Vi kan inte nöja oss med att tala om kollegialt lärande, utan att skapa reella förutsättningar för detta.

Vi måste bygga utveckling på ett systematiskt sätt och i kombinationer där lärare och lärare, men också lärare, ledare och forskare arbetar tillsammans i nätverk för att förbättra system och undervisning. Inte genom att följa enkla recept, utan genom att kritiskt undersöka, värdera och förändra sin verksamhet för att steg för steg förbättra våra metoder.

Tillsammans med skolprofessionerna kan vi på ett systematiskt sätt bygga resurser av kollektivt beprövad och beforskad erfarenhet. I samspel med kritisk analys och successiva revisioner kan systemen utvecklas och förbättras.

Lärarpriset Guldäpplet är en liten pusselbit i ett sådant större perspektiv. En annan är de beslutsfattardagar vi arrangerar i London vid 2016 års BETT-resa med DIU tillsammans med Challenge Partners och svenska partners. Syftet är inte att kopiera, utan att ge konkret inspel till arbetet på hemmaplan med att skapa genomarbetade former för långsiktig skolutveckling med tilltro till professionen.

 

Peter Becker
E-Post: peter.becker@diu.se


Tidigare artikel i denna serie
Per Kornhall, Ett paradigmskifte behövs i skolutveckling, DIU 6/2015.


Full tillgång till DIU genom årsprenumeration:
Länkar, tilläggsmaterial, gör-det-själv-delar och samtliga artiklar får du tillgång som prenumerant. Teckna årsprenumeration, åtta nummer per år fullproppade med pedagogisk inspiration. Även 5 och 10-licenser för arbetsplatsen till rabatterat pris.
Prenumerera här.


Datorn i Utbildningen nr 7-2015. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen.

(Annons)








FL VÄST Trollhättan 14-15 nov 2019




























[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 7 - 15]

Datorn i Utbildningen, Förridargränd 16, 165 52 Hässelby
Uppdaterad: 151114