Det gäller att inte
ta suddiga bilder utan
klara, säger Sebastian.
Och ta bilder av
något man gör, två
som busar i skolan till
exempel.
Bilderna tillsammans
med barnens berättelser
publiceras sedan
på webben så att föräldrar,
släktingar och
vänner kan ta del av
dem.
Då får dom veta
vad vi gör, påpekar
Niklas.
Nät Datorn i Utbildningen är besök
kommer kameran självklart fram och
Sebastian och Niklas fotograferar och
intervjuar för att visa vad som hänt i
skolan i dag.
Sebastian och Niklas går i 3-4:an
på Svensbyskolan utanför Piteå. En
liten rödmålad byskola från 1920-talet
omgiven av ängar och hagar. Totalt finns
det fem klasser och en förskoleklass på
skolan.
kameradagar Kameradagar
heter projektet som Anna Brännström, lärare i 3-4:an och mediepedagog
på skolan och hennes elever jobbar med. Digitalkameran cirkulerar bland
barnen som har den var sin dag för att ta tio bilder som visar vad de gjort
och upplevt under dagen.
Jag tittar igenom bilderna tillsamman
med barnen och så väljer vi ut några
bilder som de ska skriva och berätta om,
berättar Anna Brännström.
Sedan är det Anna som förminskar
bilderna så att de får ett bra format för
webben och när både bilder och texter är
klara lägger Anna ut dem i klassen mapp
på webben, tillsammans med det digitala
veckobrevet till föräldrarna.
Barnen tittar på varandras bilder och
berättelser och inspireras av varandra.
Det är kul, men man kan inte bara
skriva det måste ha en handling också
tycker Sebastian och Niklas håller med.
roligt och meningsfullt
På varje skola i Piteå finns det en lärare med särskilt
ansvar för mediefrågor och en för IT-frågor. På
sikt ska systemet omvandlas så att en och samma lärare har både
IT och media. Media och IT hör ihop menar man och i Piteå finns ett
förslag på en enda gemensam plan för media och IT-frågor
i grundskolan. Planen är färdig men har ännu inte varit upp i
nämnden för politiskt beslut.
I Anna Brännströms medieansvar ingår
att hålla kontakten med CMIT, Centrum
för media och IT i grundskolan. Och så
ska hon pusha på sina kollegor.
Bästa sättet är att själv
hålla på, det
lockar andra, menar Anna, och intresset
finns.
En del är rädda för tekniken
tror jag,
det är något nytt och man är ovan.
För Anna är datorn, digitalkameran
och webben ytterligare ett sätt att uttrycka
sig med.
Barnen är mer intresserade och
tycker att det är roligare och mer
meningsfullt.
Allt blir inte bra på en gång, men det
gör ingenting menar Anna.