Musik och digital teknik ger lärslust och självförtroende
En
passionerad Rolling Stone-diggare. En cellist. En judoka. En musikvideoskapare.
Tjugo skoltrötta elever som inte har gymnasiebehörighet. En ljudstudio,
modern teknik och en övertygelse om att intresse för musik kan användas
för att öka lusten att lära.
Det var mer som skola och
fritid i ett.
Musik lyssnar man ju på hela tiden. Och
lärarna tog hänsyn till ens problem, dom
var justa men stränga och man utvecklades
hela tiden.
Lena Dursun, en före detta
elev på
Music Factory har tittat in för att hälsa
på kompisar och lärare. Hon tillhör dem
som har fått sin gymnasiebehörighet och
går nu på ett specialutformat Barn- och
fritidsprogram på Igelstavikens gymnasium
i Södertälje. Ett program som
innehåller mycket praktik, utbildning
på Tom Tits experiment och mycket
IT-utbildning.
Det är kul och lärarna
verkar bra,
säger Lena med eftertryck. Men utan
Music Factory hade det troligen inte
blivit någon gymnasieutbildning.
Jag har utvecklats och lärt
mig, och
fått mer självförtroende. När det gäller musik
kan jag mycket mer än mina kompisar
och när man kan saker känner man
sig glad.
musik föder lärlust
Music Factory i Botkyrka, utanför Stockholm, startade för två
år sedan som ett metodutvecklingsprojekt, men ska nu övergå
till ordinarie verksamhet inom gymnasieskolans ram. Idén är att
fånga upp ungdomar, 1619 år, som inte är behöriga
till gymnasiet men är intresserade av musik och digitala medier och den
vägen hitta motivationen och ingångarna till de övriga ämnena.
Förutom de fyra kärnämnena har man också undervisning i
musik, teknik, idrott och bild.
Resultatet har varit strålande,
säger
Jenny Jagare, projektledare för Music
Factory. Lusten till lärande och studieresultaten
har varit över förväntan och av
de drygt 40 elever som passerat under de
två åren har 75 procent klarat sin gymnasiebehörighet.
Eleverna som blir antagna till Music
Factory har mängder av misslyckanden
bakom sig.
Vi har haft elever som inte
varit i
skolan på flera år. Våra elever är inte duktiga
i skolämnen, de är inte duktiga på
datorer, de flesta är faktiskt helt rudis när
det gäller teknik. Men de är bra på att stå
och hänga, prata, och röra sig till musik.
De är ofta väldigt sociala och spanar in
allt som händer runt omkring dem.
engagerade lärare
När eleverna kommer till Music Factory möts de av en hightech-miljö.
Undervisningslokalerna är inrymda i Grafiskt centrum, ett hus där
företag, universitet och gymnasieutbildning samsas. De möts också
av engagerade lärare som hela tiden finns med, puffar på, håller
koll och tränger sig på.
Lärarna är nyckeln till
framgången,
understryker Jenny Jagare, samtidigt
som hon påpekar att lärartätheten inte
är högre på Music Factory än på det
individuella programmet. De extra
projektmedel som funnits har använts
till metodutveckling och en elevplats
på Music Factory är inte dyrare än i den
ordinarie verksamheten.
Totalt har de 2,7 lärartjänsterna
fördelats
på fyra personer. Men de fyra lärarna
Anders Strömbäck, Armin Coric, Mattias
Nyberg och Jenny Hallberg, har förutom
sin ämneskompetens, haft stora möjligheter
använda sina kunskaper inom andra
områden. Jenny Hallberg, engelsklärare,
är också bland annat en duktig judoka
(person som tränar judo) och det har blivit
många judopass under idrotten. Anders,
lärare i svenska och samhällskunskap, vet
allt om Rolling Stones och musik från
1960-talet och framåt. Mattias, mattelärare,
är utbildad cellist och Armin
kombinerar sitt teknikkunnande med
musikskapande.
vilja att uttrycka sig
Den röda tråden i utbildningen är musiken och viljan att uttrycka
sig. Arbetssättet är produktionsinriktat, dels i musikstudion, dels
genom att den digitala tekniken används genomgående i alla ämnen.
Eleverna arbetar hela tiden med teman. De gör konkreta produktioner och
använder både låtskrivandet, musiken och andra kreativa verktyg
för att presentera sina kunskaper i samlad form i till exempel Powerpointpresentationer.
Deras arbete och kunskaper blir synliga.
När de skriver texter
är det svårt att
tro att de bara är 16 år och inte har något
betyg i svenska, säger Armin Coric.
Det är en form av terapi
för många
av dem, säger Jenny Jagare. De bearbetar
sina texter, skriver, tänker, pratar med
varandra och kan skratta också åt det
hemska.
Eleverna på Music Factory
delas in
tre grupper, vilket också motsvarar de
undervisningslokaler man har tillgång
till. Förutom musikstudion finns en
datasal, men också ett rum helt utan
teknik.
Där skriver de med penna,
pratar,
tänker.
Det är fler killar än
tjejer som har gått
utbildningen. Omkring en tredjedel är
tjejer och det är fl er tjejer än vad folk
brukar tro, säger Jenny Jagare. Men det
är skillnad i hur de närmar sig musikstudion
och musikskapandet.
Flickorna har så dåligt
självförtroende.
Killarna tar för sig direkt i studion,
de kan ingenting men sätter igång ändå. Flickorna
har en lång startsträcka, men
de kommer igen på slutet.
Även om en stor andel av eleverna
går
vidare från Music Factory till gymnasiet
är det inte alla som klarar av övergången
till ett vanligt gymnasium utan några
hoppade av efter en termin.
De klarade inte av så
många ämnen
samtidigt. Skolans vanliga arbetsformer
passar inte för alla. Vi har kunnat strunta
i timplaner och jobba helt integrerat över
ämnesgränserna.