VEM SYNS I MEDIA? Arbetaren som drabbad,
korkad statist
Korkade eller goda? När svenska
arbetare någon gång syns i media, hur framställs de då?
Vad får de uttala sig om
och vilken vikt läggs vid deras ord och åsikter?
Jag hade uppe frågan i min
fordonsklass. Vi utgick från artikeln Korkad eller god bilden
av arbetaren i tv-världen ur Dagens Arbete (fackets gemensamma tidning
för Metall, Industriarbetarna, Grafikerna och Pappers). Artikeln lästes
och diskuterades livligt.
arbetarklassen osynlig I artikeln
oroar sig bland andra dramatikern Bengt Bratt för bristen på arbetarskildringar
i tv. Resultatet blir att människor från arbetarklassen känner
sig osynliga och inte värda att behandlas.
Forskaren Sven Ross slår fast
att orsaken
till att det ser ut som det gör är att dels
speglar tv-samhällets allmänna värderingar
(där medelklassens livsstil är norm),
dels beror det även på journalisternas och
författarnas egen (medelklass-)bakgrund.
När arbetare någon gång finns med i tvserier
är de därför ofta reducerade till servicepersonal
åt medelklassen eller statister
i bakgrunden.
Det blev riktigt bra och engagerade
diskussioner i klassen, om makt, om vem
som är nyttig för samhället och liknande.
Vi fick alla en rejäl tankeställare om hur
våra värderingar och vår världsbild påverkas
av starka krafter.
privatliv eller yrkesliv
På Dagens Arbetes webbplats finns ett annat intressant reportage Journalisterna
skapar sina offer i vilken det berättas: Företaget lägger
ned, beskedet slår ner som en bomb och journalisterna är snabbt på
plats. Arbetsgivare redovisar siffror, politiker kommenterar och experter förklarar.
Arbetarna befinner sig i bakgrunden. När de väl hörs får
de besvara frågan: Hur känns det?
Det visar sig att när arbetare
väl kommer
till tals får de uteslutande uttrycka känslor
och visa upp sitt privatliv. För medietränade
män med makt är det annorlunda slår
Dagens Arbete fast.. De får ge fakta,
analysera läget och framställs nästan alltid
som rena yrkesmänniskor.
Samhällets toppar, chefer,
politiker, olika
experter och andra högt uppsatta vet hur
de ska hantera journalister för att få fram
sitt budskap på bästa sätt. Det är inte lika
lätt för en ovan intervjuperson.
På samma webbplats kan du
också läsa
undersökningen som ligger till grund för
artikeln i sin helhet, De drabbade en
studie av varseljournalistikflerik Niva
och Anna Tiberg har i en C-uppsats vid
journalistutbildningen på Mitthögskolan
studerat rapporteringen kring tre
omfattande varsel; Continental i Gislaved,
Ericsson i Kumla och Flextronics
i Katrineholm. Intressant läsning med
bland annat en givande genomgång i
det tredje kapitlet av journalistikens
uppdrag, nyhetsvärdering, hur världen
definieras i media, vem som får uttala
sig och hur ofta, källor som förmedlare
av fakta och känslor, med mera.
Niva & Tiberg avslutar kapitel
tre med
att konstatera att journalister har: ... ett
uttalat uppdrag att informera medborgarna
och låta olika åsikter komma till tals.
Hur lever press, tv och radio egentligen
upp till det? Vem syns i media?
Frågan är intressant, inte endast för oss på
praktiska, yrkesinriktade utbildningar. I
nyhetsbevakning är det ofta de säljande
rubrikerna och de dramatiserande vinklarna
som får företräde!
inspirationsmaterial
Den lilla pockettidningen Media i fokus, som Arenagruppen ger ut
i samarbete med LO, utkommer med tre nummer om året och tar ofta upp teman
som jag har haft nytta av vid mediegranskning och källkritiskt arbete.
Den ger värdefulla kunskaper om hur medievärlden fungerar.
Nummer 1 2004 av Media i fokus
handlar just om dem som inte syns i
media: arbetarklassen, kvinnorna och
invandrarna.
Tre intressanta artiklar belyser
ämnet.
Petter Ljunggren har läst tidningarna
utifrån vilka klasser och grupper som
syns. Hans granskning visar att arbetarklassen
i det närmaste är helt osynlig och
frånvarande, den finns inte i mediernas
värld.
Eva-Lotta Hulténs uppdrag
var att studera
genus i tre stora morgontidningar.
Hon blev förvånad över hur väldigt
ojämlikt och stereotypt det fortfarande
är. Resultatet var en kraftig manlig
dominans och makt i slips och kostym,
trots allt tal om jämställdhet.
Det etniskt kluvna Sverige speglas
av
medier på flera olika sätt. Lawen Mohtadi
belyser i sitt reportage hur viktigt det
är att kunna tolka de roller som massmedier
tilldelar människor med olika
bakgrunder. Årets andra nummer följer
upp med temat Mediernas rasism som
bland annat behandlar demoniseringen
av fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic.
Likaså bjuder Mediegranskning
i skolan: Nyheter Hur man skall granska ett nyhetsprogram av Mikael
Kowalski (på webbplatsen filmpedagogik under fliken handledningar, Se
och prata film ) på flera bra övningar. I förra numret
av DiU (5/04) lyftes en bildövning från handledningen fram, men det
finns mycket mer användbart att hämta där.
goda nyheter
Som en trevlig motvikt till all eländesskildring i pressen kan ställas
den sedan några år årligt återkommande pocketboken Goda
Nyheter.
Goda Nyheter från 2003 är
den tredje
i ordningen och finns nu ute. I den kan
du läsa genomarbetade reportage om komplexa
och viktiga händelser långt
från sensationsjournalistikens frossande.
Boken borde vara användbar i samhällskunskapen
och är väl värd 50-lappen
den kostar.
Jag vill också påminna
om nyutgivna
boken Medieresor (recenserad i DiU
4/04). En riktig guldgruva i vilken du
hittar många bra tips på övningar. Ett
helt avsnitt i boken behandlar nyheter.
låt andra röster höras
En av Internets stora fördelar är mångfalden, allt
finns där. Varför inte botanisera bland sidorna och i undervisningen
använda pressröster som du inte brukar besöka i vanliga fall?
Varför inte låta röster,
som inte dominerar
massmediescenen, höras och synas
i klassrummet? Låt eleverna ta del av
golvets synpunkter och funderingar som
en tankeväckande motvikt till huvudkontorets
budskap.