Många menar att ett av problemen
med den nya tekniken är att den förflackar
vårt språk – dvs får det att tappa
i valör och kvalité – fr a via alla förkortningar
som vi t ex ser i sms:andet. Bl
a har vi fått in ett antal nya engelska
förkortningar. Detta s k sms-språk
tenderar t o m att bli helt obegripligt
för den oinvigde p g a alla nya språkliga
ingredienser.
Somliga beskriver detta som en generationsfråga
och lägger pannan i
djupa och bekymrade veck. Men hur
är det i egentligen? Är förkortningar
verkligen något nytt? Och bidrar de
till att försämra språket? Och visst
märkte du att jag använde mig av åtta
stycken redan i de tre första meningarna?
Det som tycks irritera allra mest är
de lekfulla förkortningarna som t ex c
u (see you) eller ännu värre u r l8 (you
are late) eller allra värst det svenska
lr (eller). Dock ska nog dessa ses som
just ordlekar och behöver kanske inte
tas på alltför stort allvar.
Säkert har vi kunnat se en ökad
användning av förkortningar som t
ex ngt (något) och ggr (gånger), men
de är faktiskt godkända av SAOL
(Svenska Akademiens Ordlista) som
innehåller över tusen sedan länge
erkända och etablerade förkortningar.
Självklart dyker det iofs (i och för sig)
upp en och annan svensk förkortning
som kan vara förbryllande ffg (för
första gången), men många av dem är
iaf (i alla fall) tämligen logiska. Och
det är väl helt ok (förkortning med
omstritt ursprung) att använda några
andra förkortningar när vi vb:ar (vidarebefordrar)
våra mejl än fk (för
kännedom) och mvh (med vänlig
hälsning).
För mig var förkortningen sgs
(så gott som) ny, men den dök upp
i ett mejl från en person med finlandssvenska
som modersmål, vilket
indikerar att det snarare är en gammalsvensk
form som vi tappat bort på
vägen.
Det svenska språket är i rörelse,
vilket vi ska vara glada för. Alla levande
språk förändras. Det är nödvändigt
för att vi ska förstå och göra oss
förstådda. Endast ”utdöda” språk som
t ex latinet ligger still.
När det gäller engelska förkortningar
så har vi översköljts av dem
de senare åren relaterat till tekniska
nymodigheter. Vi har lärt oss betydelsen
av dvd, www, usb, sms och
msn, utan att därför nödvändigtvis
veta vad initialerna står för. Att våra
barn och unga adderar andra engelska
förkortningar till sin kommunikation
är knappast något att förvånas över.
Deras samtalsmiljö är långt mer internationaliserad
än deras föräldrars var
i motsvarande ålder.
Det innebär att begrepp som asap
(as soon as poosible), irl (in real life),
btw (by the way), lol (laughing out
loud), fyi (for your information), brb
(be right back), aka (also known as)
och omg (oh my god) snart är etablerade
ingredienser i vårt informella
skriftspråk. Men samtidigt är det inte
så fantastiskt många fler än de just
uppräknade som tillhör tonårssfärens
gemensamma arsenal. Jodå, det finns
några till som t ex ffs och wtf som
mitt anständiga tangentbord översätter
till ”kom igen” och ”vad nu då”.
Trots detta hävdar jag – till dess att
någon bevisar motsatsen – att dagens
vuxna fortfarande förstår fler förkortningar
än sina tonårsbarn.
Och att förstå och göra sig förstådd
är ju det som allting handlar
om!
