IT-minister Ann-Karin Hatt:
De första digitala stegen måste kunna tas i skolan

”Min son kan inte prata ännu, men han kan navigera min Android telefon... hur förbereder sig skolan på hans kommande närvaro?” De orden, som kommer från en person med användar-ID:t ”Mattias73”, twittrades till mig under ett rundabordssamtal om it i skolan, ett av de rundabordssamtal som jag har haft inom ramen för den Digitala Agendan. De två enkla meningarna, som med god marginal ryms inom twittergränsen på 140 tecken, sätter i all sin enkelhet fingret på en av de viktigaste frågeställningarna vi måste fundera över.

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen av internationella jämförelser - när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad.

Vi vet att de allra flesta av våra elever - mer än 97 procent - har tillgång till en dator hemma. De spelar, surfar, spelar World of Warcraft, bloggar, messar, chattar, facebookar och twittrar så det står härliga till. Det är inte bekymret.

Men frågan är: är skolan förberedd på den tvååriga android-användaren och hans behov?

Jag tror inte det, och jag tillhör en av dem som vill hävda att det på skolområdet finns ett stort utrymme för förbättring.

Om man ser till statistiken så är vi i Sverige, jämfört med andra länder, kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan. Men den faktiska användningen av datorer i skolan är det sämre med i Sverige än i många andra länder. Tittar man på användningen på mellan- respektive högstadiet så hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Och det är i grunden anmärkningsvärt för ett land som Sverige, som i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Och det måste stämma till eftertanke.

Andra mätningar visar att svenska barn är bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka epost. Men de är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag. Och jag är gärna väldigt tydlig med hur jag ser på det: skolorna måste vara en del av informationssamhället. Vi måste ha en skola som följer med i sin tid.

Det är alldeles uppenbart att it skulle kunna göra oändlig skillnad i att effektivisera skolans arbete. Men ska vi lyckas med det kan inte lärare behöva dela på en dator med flera andra. Vilken annan kunskapsarbetare, och hur många här inne, skulle acceptera att göra det? För mig är det en självklarhet att alla lärare borde ha tillgång till en egen dator och att större delen av deras administrativa arbete borde kunna skötas elektroniskt.

Den pedagogiska aspekten har en helt annan karaktär. It är ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg är det oslagbart i många situationer men hopplöst fel i andra. En del skolor - ganska många som det verkar - använder datorer, interaktiva skrivtavlor och andra it-baserade hjälpmedel i undervisningen - med mycket goda resultat. Andra gör det inte.

Framöver kommer jag titta lite närmare på hur det ser ut i olika skolor för att bättre förstå varför det skiljer sig åt. Så att vi vet hur det ser ut, varför det ser ut som det gör och då också kan se vad vi gemensamt kan göra åt det.

Frågar ni mig så tror jag inte att det i första hand handlar om en ekonomisk fråga. Jag tror att skillnaderna beror på helt andra saker:

Det kan handla om prioriteringar i våra kommuner och på våra skolor.

Det kan handla om kompetensen och förmågan hos lärare, skolledare och de som är ansvariga på kommunen.

Det kan alldeles säkert handla om intresse, motivation och ork.

Men oavsett vilka orsakerna är så måste vi förstå dem bättre, så att vi kan överbrygga de svårigheter som finns och hjälpas åt att undanröja de hinder som kan tänkas stå i vägen.

Samtidigt får vi inte blunda för att skolan är ett område där det har skett stora förändringar och stora omorganisationer, på kort tid. Vi kan inte bortse från den oro som det kanske medför, och vi måste nog vara inställda på att entusiasmen skulle kunna vara måttlig om vi från centralt håll kom med påbud om att man använda interaktiva skrivtavlor i varje klassrum. I alla fall om vi inte har en genomtänkt plan för hur det ska gå till. Men oaktat det måste läget för it i skolan och undervisningen bli bättre. Frågan är bara hur.

Från regeringens sida har vi redan tagit flera initiativ för att förbättra användningen av it i skolan: • De lärare som kommer att examineras framöver ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete. Och de ska också förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är krav som ställs för att man ska kunna få en lärarexamen från och med 1 januari i år. • Alldeles nyligen antog vi också en ny läroplan, med nya kursplaner. I dem finns det tydliga skrivningar som säger att eleverna under sin utbildning ska få det som den Europeiska Kommissionen kallar ”digital kompetens”. Och i vissa ämnen pekas internet och olika digitala verktyg särskilt ut.

Ska vi i praktiken kunna uppfylla de kraven måste det finnas datorer i våra skolor och när den nya Skollagen träder i kraft i sommar blir det också tydligt att alla elever ska ha tillgång till ”böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning”.

Men vilka kunskapskrav vi ska ställa på eleverna är det inte regeringen utan Skolverket som anger. Och det är upp till skolhuvudmännen - kommunerna och friskolorna - att bestämma hur undervisningen ska bedrivas och vilken utrustning som ska finnas i klassrummen. Det bestämmer inte heller regeringen.

En strategi för it i skolan och undervisningen måste utarbetas tillsammans, och ägas tillsammans, med skolhuvudmännen. Men den måste också omfatta näringslivet och marknaden. För läromedelsmarknaden är i grunden en kommersiell marknad, och det är inte statens eller någon annans ansvar att börja producera digitala lärverktyg eller läromedel.

Digitala verktyg erbjuder fantastiska möjligheter. Det är lätt att föreställa sig att en mer effektiv användning av moderna it-stöd i lärarnas arbete skulle kunna bidra till att effektivisera skolans administration och till att göra lärarnas planeringsarbete enklare. Och det pedagogiska arbetet skulle kunna bli väldigt annorlunda om lärare på ett enkelt sätt kunde dela med sig av sitt kreativa klassrumsmaterial. Gör vi rätt saker skulle vi mycket väl kunna få se en egen industri växa fram där innovativa lärare - och varför inte också elever - skapar och säljer digitala hjälpmedel - för klassrummet, till andra skolor och till andra länder. Jag tror att det finns en fantastisk potential för utveckling just på detta område.

I detta har marknaden en väldigt viktig uppgift. De, och ingen annan, är de som säljer sina datorer till skolorna. Och de och inga andra är de som kan och ska visa för sina kunder - skolhuvudmännen - att det faktiskt är en väldigt god affär - också i kronor och ören - att investera i digitala lärverktyg. Deras utmaning är att visa på att tidsbesparingar också är kostnadsbesparingar. På att kvaliteten blir bättre, och att de skolor, klasser och elever som presterar sämst med traditionella läromedel kan prestera minst lika bra som alla andra med rätt verktyg. För dem är utmaningen att klara av att visa att lärarnas, skolans och kommunernas administration kan bli så mycket effektivare att det faktiskt är mödan värt att ta klivet in i det 21:a århundradet.

Jag tänker arbeta för att Sverige ska vara världens mest framgångsrika digitala samhälle. För att det ska bli möjligt måste vi ha en hög digital kompetens i allmänhet, och duktiga specialister i synnerhet. Den tvååriga android-användaren som jag nämnde i början har uppenbarligen redan börjat förbereda sig för det. En del andra kanske kommer ta sina första digitala steg i skolan, och just därför vill jag se en skola där it används på ett integrerat och naturligt sätt så att eleverna tidigt kan lära sig behärska den nya teknikens möjligheter, och få den hjälp de kan få så att de kan fokusera på att lära sig mer.

Lyckas vi med det, att tidigt och naturligt få in modern teknik i skolan, då tror jag att vi också kommer kunna möta en annan utmaning vi har, nämligen att det finns så många banbrytande innovationer och nya smarta tjänster som vi går miste om bara därför att svenska tjejer i alldeles för liten utsträckning väljer att studera tekniska utbildningar. En av våra stora gemensamma utmaningar, kanske en av de allra största, är att få till stånd det paradigmskifte som kommer att göra det lika sannolikt för våra tjejer att läsa datorteknik, som det är för hennes teknikintresserade killkompisar.

Om Sverige ska bli världens mest framgångsrika digitala samhälle, om våra barn ska kunna bli konkurrenskraftiga på en framtida global arbetsmarknad och om vi ska ha lika många tjejer som killar på de tekniska utbildningarna, då måste våra barn få chansen att ta sina första digital steg i skolan. Då är det hög tid att låta den svarta tavlan ersättas av en digital.

Anna-Karin Hatt
IT- och regionminister

Digital Agenda
It-minister Anna-Karin Hatt har bjudit in till dialog kring digitalisering av Sverige, vilket berör många olika samhällsområden. Vid ett antal inledande rundabordssamtal i februari-mars diskuterades bland annat området Skola och IT. Hela samtalet videofilmades och finns på regeringens webbplats: http://regeringen.se/sb/d/14375/a/160008. På twitter kan du följa och delta i diskussionen med hashtag/etikett #dafs