Det finns ett behov av
en större bild, en djupare vision kring lärandet i informationssamhället.
Kanske ska den samhällsfas vi nu är på god väg in i snarare
kallas marknadssamhället, som Bo Dahlbom hävdar i intervjun i detta
nummer. Skolan blir i denna analys alltmer en del av samhället och marknaden,
inte längre en avskild förberedelse för arbetet i industrisamhället.
Vad kan det betyda i praktiken? Kanske är det inte så förvånande
att vi i småföretagarbältet i Sverige ser exempel på skolans
nya öppenhet mot samhället och speciellt näringslivet. En rapport
från Värnamo väckte stort intresse på FDIUs konferens
i Jönköping den 4 mars och får nu en utförligare presentation
här. (Se förra numret för ett annat exempel)
Vardagsverkligheten levererar redan alltmer av skolans material.
Våra källor är i allt högre grad Internetreferenser, tidningsartiklar
och partsinlagor, i stället för gamla tiders allsidiga och bearbetade
läroböcker. I detta nummer visar Nils Fagerberg hur komplicerad den
kritiska granskningen av en starkt manipulerad medievärld kan bli.
Exemplen i detta nummer illustrerar dessutom hur skolprojekt
kan bli skarpa, hämtade från näringsliv och samhälle. Inte
laborationer, inte ”realistiska” simuleringar, inte heller fallstudier
med analyser av verkligt material, utan verkliga tillämpningar. Där
private-public-partnership kanske mest har setts som finansieringsformer –
läs sponsring – av skolan, visar det sig i våra exempel främst
handla om en pedagogisk relation, där skolan tillför värden till
näringslivspartners. Med Erik Holmqvists inlägg vill vi samtidigt
belysa behovet av en analys av villkoren för samspelet mellan skolan och
dess nya partners.
I ett samhälle där vi alltmer ägnar oss åt
tjänsteproduktion, marknadsföring och säljande av varumärken
med drömmar och livsstilar blir design och medieproduktion allt mer centrala.
På Rönninge gymnasium utvecklar man ett datorspel som projekt. Eleverna
på Kristinedalsskolan i Stenungsund gör en internationell kokbok
på nätet. De skarpa lärande projekten i skolan tenderar idag
att bli medieproduktioner. Det är ett av skälen till att DIU sedan
ett år intensifierat belysningen av medier i relation till IT – och
deras relation till lärande.
Ett andra skäl rör fostran av medborgare i och
för ett fritt samhälle. Unga människor med kunskaper och förmåga
till kritisk värdering, med självkänsla och egen orientering
i verkligheten måste kunna orientera sig i medieflödet – och
göra sig hörda i detta. Medier blir både en färdighet och
ett personligt uttrycksmedel. Både ”connecting people” och ”making
yourself heard”.
IT är inte bara ett verktyg, det har vuxit till ett
medium. Vi har lyft detta till tema för höstens Rikskonferenser –
de regionala SVIT04-konferenserna – och talar om ”medier och IT”.
De måste ses i ett sammanhang. Och vi behöver svar på frågor
som Vilken är skolans roll, Vilka kunskaper vill vi ge, Vilken roll har
IT och Hur ser dess relation till lärandet ut. Det kräver både
forskares perspektiv och utbyte av konkreta erfarenheter från skolpraktiken.
Nya former för det lokala/regionala erfarenhetsutbytet behövs om tomrummet
efter ITiS ska fyllas. Liksom nationell dialog med forskning. Därför
inbjuder vi nu till breda arrangemang kring SVIT04, den 2 november.
Men innan dess ses vi förhoppningsvis på jubileumsfesten
den 4 juni i Stockholm!
