INTERAKTIVA SKRIVTAVLOR:
Utmanande eller konserverande?
Historien visar att ny teknik initialt ofta
används för att reproducera gamla beteenden och arbetssätt
snarare än att förändra dessa, inte minst inom
skolans värld. Forskningsrapporter bekräftar att detta
också gäller vid införandet av interaktiva skrivtavlor.
Men behöver det vara så, och vad kan vi lära av andra länder
där man använt dessa tavlor under några år?
I mitt arbete får jag en hel del förfrågningar av skolledare, lärare och it-ansvariga
om interaktiva skrivtavlor. En del av dem har en kritisk och undersökande
ansats i sina frågor medan andra sprudlar av entusiasm och vill ha praktiska frågor
besvarade. För att ha mer att stå på i mina svar har jag sökt efter forskningsrapporter
i ämnet. En intressant rapport är skriven av Kevin Burden föreståndare för
Digital media, training and evaluation centre vid Hulls Universitet.
faser av teknikanvändning
Burden bygger sin artikel på forskning från bland annat I.W Gibson som menar
att skolor har en tendens att gå igenom
två och i bästa fall tre stadier i sin användning
av informationsteknik: Den första fasen kallar Gibson infusion och där har
skolor fokus på att utrusta klassrummen med hårdvara och till mindre grad mjukvara.
Användningen av informationsteknik är i denna fas ett mål i sig.
Den andra fasen handlar om integration av tekniken kopplat till läroplan och
kursplaner. Tekniken börjar användas som ett medel för att hjälpa lärare att
underlätta vad de redan gör. Exempelvis har till viss del matematikprogram
ersatt lärarens arbete under lektionerna, istället för att muntligt och
vid tavlan drilla eleverna har programmen ersatt denna funktion. Samma
sak gäller grammatik träning i språk, skrivande har blivit lättare med stöd av
ordbehandlingsprogram etcetera. Burdens poäng är att datorn används
för att effektivisera undervisning och lärande inom det existerande paradigmet
i skolvärlden och att i de flesta skolor och undervisningssystem används informationsteknik
på detta sätt. Och att längre än så kommer inte en del skolor
och lärare.
Men det finns ett tredje steg om man
vill fortsätta. I detta stadium används
den fulla potentialen i tekniken till att
omvandla det existerande paradigmet
i sig. Det vill säga att utmana och förvandla
vår förståelse av vad undervisning
och lärande handlar om. I detta stadium
börjar en förändring i hur barn, elever och
lärare arbetar tillsammans. Det möjliggör
för dem att göra saker annorlunda
inte bara mer effektivt. IT-verktygen blir
i dessa falla ett konstruktivistiskt verktyg
med fokus på kunskapskonstruktion.
Att Burden använder sig av Gibsons
teorier beror inte på att det är en modell
av existerande skolpraktik utan för att
den erbjuder en modell för hur användandet
av elektroniska skrivtavlor kan
komma att utvecklas under de kommande
åren.
Med den begränsade empiri som
Burden har tillgång till beskriver han hur
de elektroniska skrivtavlorna antas användas
i vart och ett av Gibsons stadier.
steg 1: infusion
Vid anskaffandet av ny teknik i allmänhet
är skolor angelägna om att de ska ha
det senaste och bästa som är tillgängligt,
utan att man tänkt så mycket på om den
passar in i respektive skolas kontext. Från
de observationer Burden gjort i Storbritannien
anser han att skolor generellt har
dålig beställarkompetens och inte lägger
ner speciellt mycket utforskande av vad
de köper in för elektronisk skrivtavla.
Denna fas kännetecknas av att:
Tavlorna köps oftast in isolerat från
vad de ska användas till.
Det finns få eller inga strategiska
tankar bakom hur de är tänkta att
användas kopplat till kurs- och
läroplaner.
De används oftast i IT-klassrum för
att förstärka existerande hårdvara.
De används oftast som enkla presentationsverktyg
’glorified blackboards’.
Liten eller ingen interaktion med
deltagarna.
Företrädesvis passivt lärande, förmedling
och presentation.
steg 2: integration
I denna fas har skolor utvecklat mer tid
och tankar till det strategiska tänkandet
om hur tavlorna ska användas. I regel
finns det en bättre medvetenhet att
interaktiva skrivtavlor är verktyg som
ska stödja styrdokumenten och inte bara
ett stycke hårdvara som används isolerat
från lärprocesserna.
Enligt Burden tänker man i skolor
på hur elevernas resultat kan förbättras
med stöd av tavlorna, men man är i stort
begränsade till att göra saker mer effektivt
än att göra saker på annorlunda sätt.
Integrationsfasen utmärks av:
Strategiskt fokus på användning i
hela skolan.
Förflyttning av tavlor från IT-klassrum
till vanliga klassrum.
Integration mer till existerande programvaror
och redskap kopplat till kurs- och läroplanerna.
Att en större vidd av verktyg och redskap
används till exempel video.
Att eleverna uppmuntras till att
delta.
steg 3: omvandling
Skolor som befinner sig i denna fas är
mycket sällsynta enligt Burden. Den
förutsätter en grundläggande återuppskattning
av IT:s roll och potential i
allmänhet och i synnerhet interaktiva
skrivtavlor.
Tyngdpunkten har betydligt förflyttats
från tavlorna som ett presentationsverktyg
även om de i stor grad
just är förbättrade presentationsutrustningar
till att använda dem som ett
interaktivt verktyg som möjliggör för
barnen och eleverna att bli involverade
i lärprocesserna, att konstruera kunskap
och förståelse. Omvandlingsstadiet kännetecknas
av
En rikare tillgång till genuina multimediaresurser
som kopplas ihop
via ett verktyg ( video, ljud, text,
bilder).
Att klassrums- och elevresurser produceras
och används specifikt i sin
kontext, dvs teknologi används på
sätt som ingen tänkt på eller gjort
tidigare.
En genuin interaktion med användarna
genom aktiva tavlor.
Tyngdpunkt på att använda tekniken
som medel för elevernas kunskapsproduktion.
De är aktivt involverade
i att producera resurser via tavlorna
vilket visar på deras djupa eller
fullständiga förståelse av ämnet. De
används i tvärvetenskapliga eller
ämnesövergripande projekt.
När Burden skrev sin rapport (2002)
ansåg han att de flesta skolor i Storbritannien
befann sig i fas ett eller två och
han ställde frågan: Hur kan vi stödja och
hjälpa skolor så att de utvecklar sin förståelse
av vad skrivtavlorna kan bidra till
för att effektivisera lärandet, och förflytta
sig till fas tre, det vill säga: Vad kan göras
annorlunda med stöd av tavlorna? Men
enligt författaren är det inte för givet
att användandet av informationsteknik
i skolan följer ovanstående mönster och
utveckling.
Vi vet från forskningen att hur lärare
använder tekniken beror till största del
på deras övertygelser och attityder till
undervisning och lärande i allmänhet.
Detta innebär att de lärare som antagligen
tar till sig IT och använder tekniken
på ett djupare sätt är de som redan
betraktar lärande som en resa och inte
som ett mål. De ser inte kunskap som
något statiskt och på förhand givet som
ska förmedlas utan mer som att mening
skapas i kunskapsprocessen.
lärande med stöd av elektroniska
skrivtavlor en modell
Hur kan skrivtavlorna bidra till lärprocesserna
om man som Burden utgår från
ett konstruktivistiskt synsätt att se på
lärande, ett synsätt som också vår svenska
läroplan lutar sig emot. Burden använder
sig dels av professor Stephen Heppells
modell om hur multimediaresurser kan
stödja lärandeprocesser, den består av tre
nivåer som bör integreras.
Modellen kan användas för att få en
grund att stå på som kan förklara hur
elever och lärare kan lära med stöd av
interaktiva skrivtavlor. De tre nivåerna
är:
1. Berättande initiera, betrakta och
lyssna.
2. Interaktiv ’surfa’, undersöka,
navigera och söka.
3. Deltagande som nivå två men med
tillägg av eleven som upphovsman
och presentatör.
Till Heppells modell lägger Burden
professor John West-Burnhams hierarkiska
modell för lärande som innebär att
vi rör oss från ytinlärning, mot ett djupgående
totalt lärande. Begreppen yt- och
djupinlärning känner vi igen, men vad
innebär ’fullständigt lärande’?
West-Burnham definierar denna fas
som en sofistikerad nivå av lärande där
individen arbetar på en intuitiv nivå där
hon är involverad i att skapa en personlig
mening av världen genom utmaningar
men också genom att känna att vi är
beroende av andra som lär och att vi
måste arbeta tillsammans.
Kopplat till användandet av elektroniska
skrivtavlor blir dessa vid ytinlärning
ett passivt presentationsverktyg
med fokus på memorering, där eleverna
inte är aktiva och interagerar. Användandet
av Powerpoint via tavlan är ett
exempel där lärnivån i grunden är passivt.
Programmet lägger inte till något
betydelsefullt värde till lärprocesserna
och innebär inget nytt mer än att presentationen
kan se mer professionell ut.
Men om det handlar om djupinlärning
så finns det en stor skillnad i det värde
som de elektroniska tavlorna tillför.
Då uppmuntras åhörarna att engagera
sig och interagera i lärandet. Läraren
använder en mycket vidare repertoar av
resurser där videoklipp, ljudfiler, bildoch
text kombineras via ett media och
eleverna har möjlighet att interagera
med det som sker vid tavlan. Istället för
memorering fokuserar sig läraren på att
nå reflektion och förståelse och använder
gruppen för detta.
Vid en fullständig nivå får användandet
av de elektroniska skrivtavlorna ett
betydligt annat uttryck, enligt Burden.
Förutom de tekniker och förhållningssätt
som används vid djupinlärning krävs det
att användarna kan och får möjlighet att
konstruera mening genom deltagande i
en aktiv process. Detta kräver att eleverna
har tillgång till verktyg som bärbar dator,
tablet pc eller dylikt. Eller där tavlorna
också är elevernas verktyg där de kan
presentera sina produktioner och arbeten
enskilt eller i grupp för att visa att de
nått en fullständig, ingående förståelse
av ett ämne eller händelse. Förutom att
eleverna blivit mer refl ekterande, skapat
kunskap, förståelse i en interaktiv process
så har de i detta stadium blivit mer
intuitiva, producerat visdom och mening
i kunskapsskapandet genom att delta i ett
samarbete kring problemlösning.
användbart i Sverige?
Burden understryker att även om det
han observerat av lärares användning
av elektroniska skrivtavlor till största
del kan klassifi ceras som vara på vad
West-Burnham kallar ytinlärningsnivå
så menar han inte att kritisera dessa
lärare utan hans roll är att föra vidare
det han observerat. Han för också fram
att det fi nns en mängd bevis för att de
elektroniska tavlorna ökar elever och
lärares motivation.
Nu bygger Burdens empiri och slutsatser
på användandet av elektroniska
skrivtavlor i brittiska skolor när de var
i en introduktionsfas och tolkningen av
hans slutsatser till svenska skolor och
sammanhang får varje läsare göra. Men
för alla som är ansvariga för en skolas
it-användning och de som planerar att
köpa in dessa bör Burdens synpunkter
och observationer kopplat till Gibsons,
Heppels och West-Burnhams teorier
vara en utmärkt grund att stå på inför
anskaffandet och sedan införandet av
dessa tavlor.
Att tillsammans med dem som ska
använda utrustningen arrangera sammanhang
för samtal, diskussion, refl ektion
och görande så att tavlorna stödjer
skolans uppdrag och kunskapssyn.
Burden framhåller att det är vår syn,
föreställningar och praktik på hur vi ser
på lärande och kunskap som styr hur vi
använder ny teknik.
Under de senaste tjugo åren har många
letat efter ett allmängiltigt svar till
hur IT ska användas i skolan, eller en
’killer application’. Men forskning har
visat att det inte är mängden datorer i
skolan, eller ett speciellt verktyg eller
system som är avgörande för om tekniken
bidrar positivt till elevers lärande utan
det är hur vi använder tekniken som är
utslagsgivande.
Kanske det kan vara så att de som vi
uppfattar som duktiga lärare blir bättre
med it-stöd och de som upplevs som
mindre bra blir sämre med tillgång till
it-verktyg som interaktiva skrivtavlor?