Varför använda sig av datorn i undervisningen?
Kristina Alexanderson,
lärare i svenska och samhällskunskap
på Enskilda gymnasiet i Stockholm var
skeptisk. I dag är hon den lärare som
drivit flest bloggprojekt inom ramen för
tävlingen Webbstjärnan.
Det är lätt hänt att hänföra brist på
användning av it i undervisningen
till dålig datortillgång eller ointresse.
Kristina Alexanderson, lärare i svenska
och samhällskunskap på Enskilda
gymnasiet i Stockholm, tillhör dem
som inte varit särskilt intresserade. När
skolans bibliotekarie förra våren envetet
skickade information, om och om
igen, om möjligheten för gymnasister
att publicera sitt skolarbete på nätet
och delta i tävlingen Webbstjärnan
var Kristina inte alls hågad.
Kristina Alexandersson med yngste sonen.
Under hans sovstunder har Kristina utforskat
bloggverktygets möjligheter.
Jag var skeptisk över huvud taget
till att använda datorn i undervisningen,
egentligen tror jag väldigt mycket
på min egen personliga karisma i
klassrummet. Jag tror verkligen på att
jag med min lust, mitt engagemang
och min entusiasm för saker förmedlar
ett intresse för det jag håller på med
att det är så jag inspirerar mina elever.
Nu, ett år senare, har hon och
genomfört tre stora bloggprojekt med
sina elever och har närmare 30 elevlag
med i slutomgången av Webbstjärnan.
I dag ser jag nog datorn som ett
mycket bra komplement till min egen
karisma. Jag har insett att det är ett
otroligt verktyg, som jag och mina
elever behöver behärska. Det är också
fantastiskt roligt att arbeta med it i
undervisningen.
Framtidskompetens och fejkwebb
Vändpunkten för Kristina Alexanderson
handlade framför allt om tre
saker: framtida lärarkompetens, ett
romanprojekt med logistikproblem
och en försäkran om att det var lätt att
komma igång med bloggandet.
Insikten om att allt fler skolor
kräver att lärare har digital kompetens
och erfarenhet av att arbeta med it i
sin undervisning var en av anledningarna
till att hon började fundera på att
vara med i Webbstjärnan.
Jag tänkte att jag kanske måste
utveckla mig, säger Kristina med ett
glatt skratt.
Ett annat skäl var att hon hade
bestämt att eleverna i svenska B skulle
jobba med John Ajvide Lindqvists
roman Låt den rätte komma in. Det
Kristina fastnat för i romanen är
skildringen av förorten Blackeberg
och av människorna som bor där.
Idén var att eleverna skulle göra
en stadsvandring i Blackeberg med
romanen som utgångspunkt och jag
visste att det var ett bra projekt. Det
var också ett sätt att visa eleverna en
för de flesta okänd och annorlunda
del av Stockholm. Mina elever är
duktiga och ambitiösa och jag var
övertygad om att de skulle göra ett bra
jobb. Men det var ju ingen som skulle
komma att se det.
En tanke var att eleverna skulle
göra en vandring för föräldrarna, så
att de fick se vad vi hade gjort. Men
hur jag än tänkte var logistiken jobbig,
med föräldrarna, eleverna, min
egen familj.
I stället tänkte Kristina att eleverna
kunde göra en fejkad webbsida genom
att använda Powerpoint och låtsas att
det var en webbsida. Men då dök tankarna
på Webbstjärnan upp. Kristina
gick på ett seminarium om att skriva
för webben, som arrangerades av
Webbstjärnan och fick klart för sig att
det kanske inte skulle vara så svårt att
få igång en blogg. Att jobba med webbaserad
text var en naturlig ingång för
en svensklärare.
Väl hemma satte hon sig vid
datorn, läste guiden om att komma
igång med bloggverktyget Wordpress
och gjorde exakt som det stod. Efter
en halvtimme hade hon publicerat en
bild och några rader text på webben.
Jag var tvungen att veta att jag
kunde fixa det själv. Annars hade jag
inte vågat. Jag kan inte allting som
jag vill att eleverna ska kunna, men
jag vill ändå kunna någonting kring
grundförutsättningarna, sedan kan de
bygga på. Det gäller allt, inte bara it.
Att besöka en roman
Det första bloggprojektet kring Låt
den rätte komma in sträckte sig över
hela hösten och innefattade skriftliga
guider till romanens Blackeberg,
stadsvandringar och många fler delar
än arbetet med webbplatsen.
För eleverna är det webbplatsen
som märks mest, men det är egentligen
den minsta delen av projektet.
Ett resultat av webbprojektet blev
många diskussioner kring målgruppsanpassning
av texterna, vilket är ett av
målen i kursplanen.
Eleverna vill gärna skriva för en
väldigt bred målgrupp. Jag vill att de
ska skriva för en smal målgrupp, det
är också enklare.
En annan effekt är att eleverna
efter att ha gått igenom bokens texter
flera gånger med olika infallsvinklar
blivit extremt duktiga på textanalys.
Efter mastodontjobbet med det
första bloggprojektet drog Kristina
raskt igång ytterligare ett projekt
med samma elever, men i en enklare
form där eleverna ’bloggade’ kring
sin romanläsning. Kristina läste och
bedömde de färdiga litteratursamtalen
som eleverna gjort i sina gemensamma
romanbloggar.
Ett lyft i samhällskunskapen
Det stora blogglyftet kom när Kristina
drog igång ännu ett projekt inom
ramen för tävlingen Webbstjärnan.
Denna gång med treorna i samhällskunskap
och kursen Internationella
relationer. Varje grupp fick sig tilldelat
en konflikt. På lektionerna gick Kristina
igenom olika teorier, i bloggen
sammanfattade och testade eleverna
teorierna på sin konflikthärd. Hela
tiden kommenterade Kristina deras
arbete, lade ut instruktioner och examinationsuppgifter
på bloggen.
Det är en styrka att jobba med
blogg i grupparbeten. Det hade inte
gått att få till så bra gruppsamtal annars.
De har läst varandras inlägg
och kommenterat. En stor fördel
med bloggen är också möjligheten att
länka källhänvisingar till källan.
Det märks tydligt att Kristina är
stolt över sina elever och deras jobb.
Jag har krävt mycket av dem,
men också av mig själv.
Utvärderingarna, som finns att
läsa i bloggarna, visar tydligt att eleverna
också är stolta över Kristina.
Öppna dörren till klassrummet
Det är ett stort steg på många sätt att
jobba med blogg och webb i undervisningen.
Om lärare är konservativa är
elever många gånger ännu mer konservativa
och majoriteten av mina elever
hade en negativ inställning till bloggar
när vi började. En del ville inte heller
publicera sig på nätet. Det är en sak
att vara på Facebook och MSN, det är
slutna rum, nu har alla kunnat läsa.
Även för Kristina har det varit ett
stort steg att öppna dörrarna till sin
undervisning genom att lägga ut allting
på nätet.
Helt plötsligt finns det människor
som vet vad jag jobbar med. Inom
de teoretiska ämnena är vi inte vana
att visa upp vårt arbete.
Tips för att komma igång
Alla lärare klarar av att arbeta med
blogg i undervisningen. Det är Kristina
övertygad om.
Det är lätt, men man måste lägga
lite tid på att lära sig programmet. Ett
annat tips är att börja med en enkel
blogg där du som lärare skriver frågor
och eleverna svarar med kommentarer.
Det underlättar att lägga en del tid
på förberedelser och göra tydliga instruktioner
till eleverna kring vad du
förväntar dig av dem, bland annat att
texterna ska vara webbanpassade.
Jag har kanske lagt lite mer tid
på förberedelse än vanligt, men det
har också varit lättare att bedöma
elevernas arbete.
Kristina Alexanderson funderar
redan nu på vilka webbprojekt hon
ska starta till hösten. Och en nackdel
med att göra allt publikt kanske är att
det då krävs förnyelse.
Jag kan ju inte göra samma sak
igen. Det finns kvar på webben. Jag
måste förnya mig.