Av:Gunilla Celén
E-Post:gunilla.celén@swipnet.se

Dagbok från en ITiS-handledare

Nu är min andra omgång med Itis-arbetslag i princip klar. Det återstår bara slutseminarium och jag sitter och planerar för omgång tre.
Vilka lärdomar har jag dragit? Vilka är de värsta misstagen? Hur bör jag och nästa omgångs arbetslag lägga upp arbetet för att allt ska fungera bra?

För arbetslagen i den första omgången var det så många hinder för att det skulle kunna bli ett ultimat, lyckat resultat. I höstas, när jag skulle handleda mina första fyra arbetslag, gick jag samtidigt utbildning i ITiS-handledning och var förstås grön som handledare. Mina arbetslag var som tur var förstående och kämpade bra ändå. Men, det är lätt att konstatera att både jag och arbetslagen emellanåt borde gjort på andra sätt för att resultatet skulle blivit ännu mer lyckat.

tidspress och påsklov
Omgång två har haft en enorm tidspress. Eftersom jag är ensam handledare i vår kommun kunde vi inte komma igång förrän vid sportlovet när omgång ett gick mot slutseminarium. Och vid sportlovet… ja… då är det bara några veckor kvar till påsklovet. Och det vet ju alla: "efter påsklovet är det inte lönt att påbörja något nytt" som en av mina praktikhandledare sedan högskoletiden sa.

Följden blev att arbetslagen kände sig tvungna att köra igång sina elevprojekt innan de egentligen läst någon litteratur som kanske kunde hjälpt dem vid planeringen. Det har varit en del kommentarer nu efteråt om att "det här skulle vi läst innan"… För att vi skulle hinna med merparten av arbetet innan sommaren fick vi lägga in arbetslagsträffar och seminarier ganska tätt dessutom, vilket ytterligare ökade stressen. Puh, det var inte bra…

varför hönsskit luktar så illa
Problembaserat lärande är rätt svårt att sätta sig in i helt och fullt. Man behöver tid. En del kommenterar från arbetslagen vid snabb genomläsning är att de känner igen sig - "så brukar vi jobba. Man jobbar i grupp och så".

Andra tycker det är svårt att jobba problembaserat med yngre elever, 6-åringar framför allt har inte samma uthållighet som äldre elever. Frågan de ställde på måndagsförmiddagen om "varför hönsskit luktar så illa?" känns inte alls lika intressant på tisdagen när läraren börjar trassla in sig i kemins mysterier. Kanske vill de ha ett enklare svar.

Man kan helt enkelt inte jobba likadant med problembaserat lärande på lägre stadier som på gymnasiet. De intressantaste och mest bärande frågeställningarna att utgå från klarar man bara att ställa när man redan kan en del om sitt kunskapsområde. På gymnasiet har de flesta hyfsade grundkunskaper och kan ställa intressanta frågor att jobba vidare med. På låg- och mellanstadienivå måste man jobba annorlunda.

Det är lätt att förstå den frustrerade läraren som trots entusiasmerande och engagerad inledning på området "Natur och miljö" på mellanstadiet fick elevgrupper som bara ville ta reda på hur harar parar sig… Då får man hålla hårt i sin "fundamentala tilltro till individens vilja och förmåga till lärande och utveckling".

I andra elevgrupper märkte man tydligt att de förtvivlat försökte räkna ut vad läraren skulle anse som bra frågeställningar istället för att försöka sätta sig in i sitt arbetsområde och fundera över vad de själva ville rikta in sig på. För att klara av att handleda dessa elevgrupper måste man ha ganska bra på fötterna om vad problembaserat lärande går ut på och då räcker det inte med lite snabbinformation av handledaren. Man måste läsa sig till och/eller prata med eller höra föreläsning av lärare som jobbat ett tag med det.

Nästa gång vill jag inte att arbetslagen ska känna sig så stressade att de inte hinner sätta sig in ordentligt i grunderna i problembaserat lärande.

bestämma mera eller inte
Så, tillbaka till min planering. Jag vet nu rätt bra vad arbetslagen måste läsa och diskutera för att kunna planera sina elevprojekt. Jag ser också rätt bra vad de behöver föreläsningar i, problembaserat lärande till exempel.

Det är väl som att svära i kyrkan att säga att jag är frestad att bestämma mer åt arbetslagen och tala om för dem hur de ska jobba? Det har hänt att jag blivit ombedd att göra det. "Vi kan väl inte veta vad som är bra för oss att läsa! Vi kanske måste läsa igenom hela läromedelsbasen innan vi hittar vad vi behöver!".

En annan handledare tyckte att arbetslag som vill veta vad och hur mycket de ska läsa och försöker luta sig mot handledaren har en förlegad kunskapssyn. Kanske det, men egentligen är det väl ganska mänskligt? Ett sätt att spara tid?

Nej, jag skäms nu. Jag ska inte överbeskydda arbetslagen i höst heller. Om detta ska bli något bestående kan man väl inte ha en handledare som gör så? Då skulle jag gå emot min egentliga övertygelse, att skolutveckling är något som pågår hela tiden i en lärande organisation och Itis kommer in som en naturlig del av det under en period.

Jag ska fortsätta försöka fungera som förebild för arbetslagen och låta bli att undervisa eller på andra sätt lägga mig i och tala om hur de ska göra. Handledaren ska inspirera, stötta och dela med sig av sina egna erfarenheter. Fungera som bollplank för arbetslagen. Av ren självbevarelsebedrift om inte annat - man får nog veta att man lever om man rekommenderar titlar som sen inte faller arbetslaget på läppen.

när ska vi ses
En annan sak jag tänker lägga mig i är tidsplaneringen. Flera av arbetslagen har själva velat att vi ska bestämma från gång till gång när nästa träff ska ske. Det verkar ju ursmart först - man kan ju inte veta behoven i förväg? Men när klockan går mot 18.00 och träffen är slut och alla svettigt börjar famla efter fullklottrade planeringskalendrar och ska försöka hitta tid när alla kan, ja, då är det lätt att inse att idén inte håller. Särskilt när det faktiskt händer att arbetslagsmedlemmar dyker upp, jäktade, och säger att de "tyvärr inte kan delta eftersom ingen sagt till dem att det var träff"…

Vi ska sätta upp schema för träffarna redan från början. Träffarnas innehåll får avgöras av arbetslagets behov, planerat av dem själva tillsammans med mig. Fast, jag tror i alla fall att jag ska förhandsboka Bo Jerdmyr från Sandagymnasiet, Huskvarna, för en föreläsning om problembaserat lärande…

inte lätt beskriva utveckling
Kanske är det ett smart grepp att ha en rubrik i loggboksskrivandet under vilken man skriver om arbetslagets utveckling?

Jag har hittills lämnat det ganska fritt vad man ska skriva om. Det visar sig nämligen att det inte är så enkelt att beskriva sitt arbetslags utveckling när det väl är dags för rapportskrivning. Dels är det så olika hur tränade deltagarna är på att skriva.

En del arbetslag tycker det är den naturligaste sak i världen att jobba tillsammans och beskriva vad man gör och hur det går. Det är inte alls säkert att man har lättare att skriva ju fler studieår man har. För en del är det känsligt att säga vad man utvecklat, det känns kanske som att säga att man inte var så duktig tidigare… Det är synd för det är så duktigt folk som ingår i arbetslagen. De har ingen anledning att ha dåligt självförtroende, det är ju snarare ett tecken på att man är ett bra arbetslag om ens inställning är att man hela tiden har något att utveckla.

Många av arbetslagen har egentligen bara varit arbetslag på papperet tidigare. Det kan från början vara knepigt att se skillnaden - man har planerat temadagar och haft konferenser ihop, men detta att planera ett helt arbetsområde och genomföra det tillsammans över tid är nytt för många. Glädjande nog säger många i sina utvärderingar att det är just detta som varit det bästa - att ha fått med hela arbetslaget på ett gemensamt tema och en chans att svetsas samman som arbetslag istället för att jobba själv eller tillsammans med närmsta kollegan.

Gunilla Celén,
Ljungaskolan,Sävsjö
E-Post:gunilla.celén@swipnet.sefakta.program