Av: Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

[artikel.länkar]

FLEXIBEL UTBILDNING:
Distans skapar närhet
mellan lärare och elev

Kontakten och relationerna mellan lärare och elever förändras och kan förbättras när de kommunicerar via e-post. Det visar Rolf Edströms avhandling ”flexibel utbildning i gymnasieskolan”.

Det kan låta märkligt att den datormedierade kommunikationen bidrar till ökad närhet.

– På en traditionell lektion har man som lärare kanske en minuts uppmärksamhet på varje elev, i snitt, säger Rolf Edström

tid att tänka
I en sådan situation finns det många elever som inte ställer några frågor, fram för allt inte frågor som eleven själv bedömer vara ”korkade”. Men, de kan skriva den typen av frågor när de har direktkontakt med läraren via e-post. Eleven får tid att formulera sig, men det gäller också läraren.

I den vanliga klassrumssituationen kan det också hända att man som lärare inte uppfattar eleven rätt och eleven nöjer sig med det svar den fått.

– När kommunikationen sker via e-post kan också läraren fundera mer, slå upp någonting man vill kolla innan man svarar. Det finns tid för eftertanke och reflektion. Det transaktionella – mentala – avståndet mellan lärare och elev minskar.

Den skriftliga kommunikationen finns också kvar.

– När jag svarar eleven i klassrummet är svaret ”borta”. Men om jag har svarat i ett mail finns det kvar, eleven kan gå tillbaka, fundera igen.

Rolf Edström är lärare i matematik, data och natur-vetenskap. De senaste åren har han varit knuten till forsknings- och utvärderings-programmet Elois, vid Uppsala universitet, som bland annat arbetat med utvärderingen av KK-stiftelsens skolsatsning. Han har också tillhört KK-stiftelsens forskarskola LearnIT.

den handledande läraren
Rolf Edström har bland annat studerat hur flexibel utbildning, som en samverkan av distansstudier och traditionell undervisningen, kan fungera på gymnasiet när elever, och lärare, har mindre schemabunden tid och eleverna arbetar mer självständigt med ämnesövergripande projekt.

Huvudfokus för Rolf Edström har varit lärarna, deras arbetssituation och deras möjlighet att förena traditionell undervisning med distansutbildning, med stöd av informationsteknik. Ett av de projekt Rolf Edström har studerat är Spit (samhällsvetenskapligt program med IT-inriktning) i Östersund.

De elever som går Spit får successivt mindre lektionsbunden tid och mer ”fri” tid under sin gymnasieutbildning. I årskurs tre har de två dagar i veckan när de själva kan välja tid och plats för sitt arbete. Även lärarna har mindre lektionsbunden tid för att istället arbeta med eleverna via e-post och annan kommunikation.

Att eleverna ska arbeta självständigare och lärarna fungera mer som handledare är inte någon ny tanke i svenskt skolväsende. Redan i mitten av 1900-talet diskuterades att lärarens roll borde vara mer handledande. Bland de lärare som Rolf Edström följt säger också så gott som samtliga att de nu har en mer handledande roll.

I de ämnesövergripande projektarbeten som eleverna på Spit genomför, är detta särskilt tydligt. Rubrikerna för projekten hålls avsiktligt mycket övergripande, till exempel ”Olika grupper i samhället”.

– Här får den handledande rollen en annan karaktär. Läraren har inte alltid svaren på elevens frågor, men kan genom sin ämneskompetens söka och anvisa vägar för eleven att gå vidare.

– Ibland väljer eleverna att jobba med sånt som läraren inte har kunskap om. Lärare och elever får jobba tillsammans mot projektredovisning, söka kunskap gemensamt.

I samband med ett projektarbete om olika grupper i samhället fick till exempel en grupp elever direktkontakt med en våldsbenägen extremorganisation, hur hanterar man det som handledande lärare?

lärarnas arbetstid
När datorerna gjorde sitt intåg i skolorna på bred front, menade en del att lärarna skulle bli mer eller mindre överflödiga. De gymnasielärare som arbetar med Spit har omfördelat 35-40 procent av den schemabundna tiden, men någon minskning av arbetstiden kunde inte Rolf Edström se. Däremot fick lärarna, precis som eleverna, längre sammanhållen tid som de kunde ägna åt en sak. Samtidigt hade alla lärarna också undervisning i andra klasser som arbetar traditionell, så totalt sett var arbetsdagarna uppsplittrade på många olika uppgifter.

I snitt använde lärarna cirka tio procent av sin arbetstid till elevkontakt via dator. Men hela det förändrade arbetssätt med långa projektarbeten, ökad handledningsroll och mycket datorkontakt med eleverna har ändå påverkat lärarnas arbetssituation.

En lärare uttryckte det som att tidigare hade de i princip haft ständigt hög arbetsbelastning, med ett antal toppar då och då, men att arbetet nu är mer som en sinuskurva. Inför projektstarterna och redovisningarna är arbetsbelastningen mycket hög, men däremellan kan det vara lugnare.

Sammanlagt är det ett tiotal lärare som arbetar med Spit, det är en erfaren lärargrupp som arbetar i ett lag och samverkar, ett praktiskt exempel är elevernas arbeten som alltid bedöms av mer än en lärare.

– De här lärarna har jobbat tillsammans under några år och funnit en gemensam väg att arbeta efter. För mig verkar det vara ett användbart sätt för lärarna att räcka till. Men varje skola är unik på sitt sätt. Det går inte att plocka över en skolas koncept rakt av, man måste utgå från sina egna förutsättningar.

– Lärarna som arbetar med Spit har ungefär samma elevuppfattning och kunskapssyn. Det krävs nästan. Om ett lärarlag har stora skillnader i sin syn på eleverna är det svårt att driva den här typen av projekt.

alla syns
När lärare och elever kommunicerar via dator innebär det också att läraren snabbare upptäcker de svaga eleverna, det går inte att försvinna i mängden. Olika hinder och inlärningssvårigheter blir tydligare för läraren, som också kan anpassa uppgifterna efter varje elevs förutsättningar, och självklart också stimulera de elever som kräver mer avancerade arbetsuppgifter.

När man som i Spit-projektet omfördelar tid från traditionell lärarledd tid till tid för eget arbete får också lärarna mer tid individuellt för varje elev.

– Det ger bättre förutsättningar för lärarna att möta eleverna och individualisera undervisningen.

Ett flexiblare arbetssätt kan också hjälpa elever som saknar motivation för sina studier.

Gymnasieskolan har fått en minskad roll i ungdomarnas livsprojekt, menar Rolf Edström. Samtidigt är alla så gott som ”tvungna” att ha en gymnasieutbildning. För att attrahera ungdomarna måste utbildningen vara organiserad på ett sätt som gör att ungdomarna känner att de har nytta och glädje av de kunskaper de får.

närhet och distans
– Om man accepterar tanken att alla individer har sitt eget sätt att ta till sig kunskaper, krävs det en större flexibilitet i de undervisningsformer som skolan tillämpar.

Att kombinera fördelarna med distansutbildningen, i kombination med digital teknik, med fördelarna från den traditionella utbildningen i kommer inte att revolutionera utbildningen men det kan bidra till utvecklingen av en bättre gymnasieskola, menar Rolf Edström.

– Det ger möjligheter att i högre grad än tidigare individualisera undervisningen, stimulera elevernas självständighet och skapa förändrade och förbättrade relationer mellan elever och lärare.

– Men det stora hindret för skolutveckling är schemat. Det måste finnas utrymme ett friare arbetssätt. En flexiblare syn på schemats utformning skulle kunna vara ett sätt att få till stånd en skolutveckling.

Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

 

artikel.länkar Rolf Edström: Flexibel utbildning i gymnasieskolan: Utvidgade klassrum och minskad transaktionell distans, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet, 2002. ISBN: 91-89444-10-8. www.ped.uu.se Rolf Edströms hemsida: www.skeptron.ilu.uu.se/RolfE/ Information om forskningsprogrammet Learnit: www.ped.gu.se/learnit Forskningsprogrammet Elois, vid Uppsala universitet: www.ped.uu.se/elois/