Untitled Document Text:

Daniel Sandin
E-post: daniel.sandin@hotmail.se

 

Facebook – på mitt eget sätt

”Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att avsluta mitt Facebookkonto idag, om alla andra här inne också gjorde det.” Orden kommer från en av mina elever, som använde dem som som avslutning på en muntlig presentation. Vad kan egentligen få en elev i årskurs ett på gymnasiet, som precis redovisat om sitt stora sociala nätverk på Internet, att säga att han är beredd att avsluta detsamma om alla andra också gjorde det?

Att Facebook innebär ett möjligt störningsmoment i undervisningen är nog alla lärare överens om. Många elever har smartphones som möjliggör ständig uppdatering, och har skolan implementerat en-till-en konceptet har alla elever ständig tillgång till Facebook, också i skolan. Och många elever erkänner villigt att de låter sig distraheras mer än vad som är nyttigt för dem, och att man går in på Facebook ”nästan automatiskt” för att se om det hänt nåt nytt. Men å andra sidan har det väl alltid funnits saker som utgjort möjliga distraktionsmoment för eleverna. Det var länge sedan jag var med om att eleverna skickade lappar till varandra, men det hände faktiskt fortfarande när jag var ny som lärare. Nu skickar man samma lappar på Facebook istället.

Facebook kan också vara en tillgång för en lärare. Eftersom i princip alla elever har ett konto är det lätt att att nå dem med kort varsel, antingen via ett lärarkonto eller genom att någon elev har i uppgift att vidarebefordra information i den klassgrupp som eleverna brukar skapa på Facebook ganska omgående efter det att de börjat i en ny klass. Ett annat bra användningsområde är att uppmana eleverna att inför ett grupparbete skapa en grupp på Facebook, där de kan hålla kontakt, dela material och uppdatera varandra om hur arbetet fortskrider. Så riskerar de inte att sitta sysslolösa på en lektion på grund av att de inte vet vad som gjordes förra lektionen, eller eftersom den elev som påstås ha allt material råkar vara sjuk eller har glömt det hemma.

Vad är problemet?
Att det ur ett lärarperspektiv finns såväl fördelar och nackdelar med Facebook är alltså ganska självklart. Men vilken relation har eleverna egentligen till detta sociala medium? Frågan som väcktes den där dagen när en av mina elever deklarerade sig villig att avsluta sitt konto ville inte riktigt lämna mig. Finns det ett problem och vad är det i så fall?

Jag bestämmer mig för att åtminstone försöka få ett svar, vilket leder till att jag en eftermiddag befinner mig i ett solindränkt och några grader för varmt klassrum tillsammans med två elever från årskurs tre. Det är inte en slump att det är just dessa elever som sitter framför mig, redo att svara på mina frågor. Den ene av dem, Tove, har sedan en tid avslutat sitt konto på Facebook, och de andra i klassen ropade hennes namn i kör när jag någon dag tidigare frågade om det möjligtvis fanns någon i klassen som inte hade Facebook. Den andra eleven, Clara, är mest med som sällskap. Det kommer dock ganska snart att visa sig att också hon har intressanta perspektiv att bidra med.

Den första frågan är självklar. För vad får egentligen en artonåring att välja att inte delta i det sociala nätverk som Facebook erbjuder?

”Det tar för mycket tid helt enkelt. Jag koncentrerar mig på fel saker, på andra än mig själv.” Svaret kommer betydligt snabbare än jag förväntat mig. Tove har uppenbarligen funderat en hel del på det här.

”Men jag fattar inte. Hur får du information då?”, invänder Clara genast och låter mer än tveksam.

”Det får jag inte. Och det var det som fick mig att börja igen förra gången.”

Tove berättar att hon varit utan Facebook en gång tidigare, under ungefär ett halvt år, men att hon till slut kände pressen att gå med igen. Den här gången är hon dock mer övertygad menar hon, trots att det innebär vissa uppoffringar. Bara för någon vecka sedan var hon till exempel tvungen att be en kompis skriva ut inbjudan till studentbalen, eftersom denna bara lades ut på Facebook.

”Alla utgår från att du har Facebook.”, säger hon. ”Det var därför jag var i valet och kvalet om jag skulle hoppa av. Man missar ganska mycket. Det hade ju varit annorlunda om bara hälften var med.”

”Jag förstår dig på ett sätt”, flikar Clara in. ”Men jag skulle inte kunna vara utan. Det är som att titta på nyheterna. Har man inte varit ute på Facebook så märker man genast att man missat något. Och så har jag handbollen på Facebook. Vi sköter all planering där.”

Clara spelar i ett handbollslag och de har en grupp på Facebook, där de sköter all planering och information inför träningar och matcher. Hon har liknande grupper i andra sammanhang. Hon berättar att till och med inför en resa tillsammans med föräldrarna och en annan familj så startade de en speciell grupp i vilken all planering sköttes. ”Ja, så slipper man ju ringa och så, och så kan man lägga ut bilder efteråt. Förr smsade man en massa med kompisar. Nu gör man allt på Facebook”

”Jo men det är ju just det. Man måste hela tiden kolla för att vara med. Jag gillar inte den känslan. Att vara uppbunden till ett socialt nätverk.” Tove ser fundersam ut. ”Det är inte hälsosamt. Jag kollade Facebook hela tiden. Det gick nästan automatiskt. Man kan liksom inte låta bli att öppna Facebook när man tar upp mobilen. Det är som ett beroende.”

”Jag vet vad du menar”, säger Clara. ”Men det är ju du själv som sätter gränserna. Och jag hade inte klarat mig utan.”

”Ja, jag kan verkligen sakna informationen. Men det andra känns så ytligt. Och stressen. Det är den som är värst.”

Jag inser att det Tove gjort är ovanligt och kräver såväl självinsikt som självsäkerhet. Det finns studier som pekar på samma saker som Tove lyfter fram. 2011 publicerade dr. Kathy Charles, en forskare vid Edinburgh Napier University, en studie baserad på svar från 200 studenter om deras förhållande till Facebook. Det visade sig att en del användare känner stor stress, och att det ofta är de som har flest vänner som känner den största stressen. Dr Charles jämför Facebookanvändning med att ägna sig åt spelande. Användarna hålls i ett konstant spänningstillstånd, där de inte vågar sluta uppdatera sig av rädsla att missa något viktigt.

Enligt studien ”Svenskarna och Internet” 2011 använder sju procent av ungdomarna i åldern 16-18 år aldrig Facebook eller bara någon enstaka gång då och då, medan de andra 93 procenten anger att de gör det regelbundet. Det innebär att det måste finnas fler som Tove, som av ett eller annat skäl valt bort eller kanske förhindras att använda Facebook. De allra flesta har dock ett konto och frågan är hur många av dessa som egentligen skulle må bättre om de inte hade ett konto. Jag frågar Tove om hur personer i hennes ålder brukar reagera när de får veta att hon inte längre har ett aktivt Facebookkonto.

”Många brukar faktiskt bli imponerade. Wow, har du gjort det, det skulle jag också vilja göra.”

Det vore väldigt intressant att få veta hur många ungdomar som verkligen känner så. Om den brittiska undersökningen är representativ så kan det röra sig om ganska många. Att det brukar finnas någon elev i varje klass som står utanför den sociala nätgemenskapen vet alla vi som arbetar i skolan, och vi vet också att detta ibland kan innebära problem för den enskilde eleven. Men att det kan finnas ganska många som upplever sin relation till Facebook som problematisk är mer oroväckande. Då kan det mycket väl vara så att att det är ett lika allvarligt distraktionsmoment som vi ibland upplever det som, och att eleverna i många fall faktiskt inte kan kontrollera det, även om de skulle vilja. Och då är det ett pedagogiskt problem som vi måste hantera på något sätt. Frågan är bara hur.

Daniel Sandin
gymnasielärare och skribent
E-post: daniel.sandin@hotmail.se




Datorn i Utbildningen nr 4-2012. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!
(Annons)






































































[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 4 - 12]

Datorn i Utbildningen, Förridargränd 16, 165 52 Hässelby
Uppdaterad: 120618