Från skolbok till läroresurs
läromedlens tid är förbi
Skolan och lärarna
saknar i hög grad
adekvata professionellt
producerade läroresurser.
Det menar
Rolf Ekelund, vd för
läromedelsförlaget
Ekelunds förlag, som
vill ha en debatt om
framtidens läroresurser
och det är inte
läroboken i dess traditionella
form.
läromedel i ungdomsskolan
För att en bra undervisning ska kunna komma till stånd krävs
i allmänhet tillgång till någon form av läromedel.
Läromedlens uppgift är
att ge lärare
och elever förutsättningar att genomföra
en bra undervisning baserad på aktuella
läro- och kursplaner samt modern
beprövad pedagogik genom att tillhandahålla
adekvat stoff och studietekniska
redskap.
De nuvarande svenska läro- och
kursplanerna
och modern pedagogik förespråkar
en hög grad av individanpassning
av undervisningen och att elevaktiva
arbetssätt tillämpas.
Den idag moderna pedagogiken kan
sammanfattningsvis benämnas processpedagogik.
Det finns många olika sorters
läromedel.
Dessa kan indelas i två huvudkategorier:
Reguljära läromedel
producerade
av läromedelsförlag och liknande
aktörer.
Övriga läromedel, som
museer, tidningar,
webbplatser, egenproducerat
material etc.
Läromedelsförlagens
dilemma
Undervisning enligt den moderna processpedagogiken kräver mer flexibilitet
hos läromedlen än vad läromedel producerade för en mer traditionell
så kallad katederundervisning erbjuder.
De etablerade läromedelsförlagen
har
ännu inte anpassat sig till de behov av
flexibla läromedel som den moderna
processpedagogiken ställer.
Behovet av mer flexibla läromedel
är
inte enbart kopplat till processpedagogiken
utan kvarstår oavsett vilken pedagogik
som tillämpas. Dagens elever har
så vitt skilda intressen och förutsättning
för arbetet i skolan att de läromedel som
ska användas i undervisningen i hög grad
måste tillmötesgå de individuella behoven
vad gäller svårighetsgrad, intresse
och strategier för inlärning (jämför sid 14,
under mellanrubriken Försommaren 2005).
Förlagens utgivning i dag, år
2005,
bygger i stort sett på det grundkoncept
för läromedel som introducerades för
snart 50 år sedan.
En förutsättning för
de etablerade läromedelsförlagens
fortlevnad är alltså att de
mycket snart bygger nya koncept som ger
läromedlen betydligt större flexibilitet i
alla avseenden.
läroboken för
hundra år sedan
Under 1900-talets två inledande decennier var vi i Sverige på god
väg att införa en undervisning med relativt hög grad av individualisering
och elevaktiva arbetssätt i folkskolan.
Ett dokument som bekräftar detta
är
1919 års undervisningsplan för rikets
folkskolor.
Många av de läroböcker
som gavs
ut under denna period hade en uttalad
ambition att bidra till individualisering
av undervisningen, att göra den mer
laborativ och även att öppna undervisningen
mot samhället och näringslivet.
Ekonomisk depression, auktoritära
politiska strömningar och andra världskriget
förändrade samhällsklimatet och
för skolans del ledde detta till repression
och uniformitet som i sin tur resulterade
i tillbakagång till pluggskola och strikt
katederundervisning.
Efter andra världskrigets slut
blev
influenserna från USA starka.
Lgr 62 och grupparbete
Efterkrigstidens socialdemokratiska regeringar strävade efter att genomföra
en skola för alla och den segregerande realskolan avskaffades
successivt.
1962 fick vi den första läroplanen
för
en sammanhållen svensk grundskola.
Läroplanen benämndes Lgr 62.
För första gången
i svensk skolhistoria
föreskrev nu läroplanen hur undervisningen
skulle bedrivas. Genom att låta
eleverna arbeta i grupp skulle man snabbare
och effektivare nå målet en skola
för alla.
Parallellt med denna utveckling av
skolan och undervisningen avancerade
den tekniska utvecklingen snabbt. I
praktiskt taget varje klassrum fanns
nu en diaprojektor och en rullbandspelare.
TV:n var på god väg att göra sitt
intrång.
I detta läge såg förlagen
möjligheter
att vidga sina uppgifter. Man ändrade nu
grundkoncept för utgivningen.
läromedel och heltäckande
läromedelspaket
Tidigare hade förlagens utgivning i huvudsak bestått av läroböcker
(skolböcker), vanligen en bok per ämne och årskurs. Läroboken
innehöll det stoff som behövdes och ibland också frågor
på texten och/eller arbetsuppgifter av standardkaraktär.
För att markera ändringen
av grundkoncept
myntade förlagen
begreppet läromedel som
benämning på de nya
produkterna.Förlagens
nya grundkoncept innebar
att läromedlet förutom
att innehålla det stoff som behövdes för
undervisningens genomförande också
serverade metodiken och därmed till stor
del dirigerade undervisningsprocessen.
I det nya läromedelskonceptet ingick
även att man i högre grad än tidigare
använde de nya medierna. Diabilder,
ljudband etc kopplades till och integrerades
med tryckta komponenter, böcker
och häften.
Mycket snart, i slutet av 60-talet
och
under inledningen till 70-talet, började
man tala om så kallade heltäckande läromedelspaket.
Med heltäckande avsågs att
läromedelspaketet innehöll allt det stoff
och all den metodik som behövdes för
undervisningen i ett eller flera ämnen.
Heltäckande läromedelspaket bestod
vanligtvis av ett antal samverkande komponenter,
till exempel böcker, häften,
ljudband, diabilder och kortlådor.
Naven i dessa heltäckande läromedelspaket
var lärarhandledningarna,
ofta omfattande ringpärmar, som innehöll
fullständiga bruksanvisningar för
undervisningens genomförande. Instruktionerna
var ibland så detaljerade att
lektionerna beskrevs minut för minut.
multimedia på 60-talet
Staten satsade i slutet av 60-talet stora belopp på produktion av heltäckande
multimediapaket bestående av TV-program, radioprogram, häften
och böcker.
Den dåvarande enheten för
skolradio
och skol-TV inom Sveriges Radio kompletterades
med det helstatliga TRU
(Tv och Radio i Undervisningen). TRU
sorterade direkt under ecklesiastikdepartementet
och kunde styras såväl politiskt
som i andra avseenden utan hänsynstagande
till radiolagen och de regler
om självständighet som gäller SR och
därmed den ordinarie produktionen
av skolprogram.
De mindre videobandspelare, lämpliga
för klassrumsbruk, som nyligen introducerats,
ansågs ge förutsättningar för
användning av TV i stor skala i skolan.
Multimediapaketen skulle delvis ersätta
läraren. Till exempel räknade man med
att eleverna i gymnasiet skulle kunna
arbeta självständigt med hjälp av TRU:s
multimediapaket i så stor utsträckning att
man skulle kunna göra besparingar på
lärarresursen med upp till 30 procent.
Lgr 69 och undervisningsteknologi
En ny läroplan för grundskolan, Lgr 69, antogs 1969. Den baserades
bland annat på B. F. Skinners teorier om operant betingning och andra
undervisningsteknologiska influenser från USA.
Lgr 69 följde undervisningsteknologins
principer med hierarkiskt ordnade
mål och detaljerade anvisningar med
angivande av undervisningens innehåll,
metodik, de olika momentens omfattning
i tid, utprövningar och utvärderingar
av undervisningen etc.
Den undervisningsteknologiska trenden
med heltäckande läromedelspaket
kulminerade under 1970-talets första
hälft.
Undervisningen upplevdes ofta av
såväl lärare som elever som mekanisk och
man talade om korvstoppning.
dialogpedagogik
I mitten av 70-talet kom en kraftig reaktion mot den totalstyrande undervisningsteknologin.
Paulo Freires så kallade dialogpedagogik blev vägledande.
Nu sattes den enskilda eleven i centrum.
Undervisningen skulle utgå från
elevens förutsättningar och behov och
elevaktiva arbetssätt skulle tillämpas.
Överdrifter med fri
undervisning
utan aktivt ledarskap från lärarens sida
florerade under några år och kom att
kallas flumpedagogik.
Läromedlen blev lite mindre
styrande
men paketkonceptet bestod och
utgivningen av stora läromedelspaket
fortsatte. Förlagen gjorde kosmetiska
revideringar av läromedelspaketen och
signalerade att man lämnat ambitionen
att styra hela undervisningsprocessen
genom att undvika begreppet heltäckande.
Lgr 80 och metodfrihet
Efter en omfattande utredningsprocess och intensiv politisk debatt kom så
en ny läroplan 1980. Lgr 80 tog fasta på de nya trenderna och pläderade
för elevaktiva arbetssätt. I motsats till Lgr 69 var Lgr 80 följaktligen
inte alls styrande utan överlät till lärare och elever att själva
bestämma såväl stoff som arbetssätt.
Men, som sagt, läromedelspaketen
bestod och lärarna fortsatte att köpa och
använda dem, dock inte alls lika slaviskt
som tidigare.
De statliga försöken med
att via TRUverksamheten
göra TV:n (videobandspelaren)
i stora multimediapaket till en
bärande komponent i undervisningen
misslyckades och organisationen avvecklades.
SR och UR ändrade inriktning för
sina utbildningsprogram. Man frångick
paketen och den fortsatta programutgivningen
kom i huvudsak att få karaktären
av material för utvidgning och fördjupning
av undervisningen.
det glada 80-talet
Metodfriheten gav lärarna möjligheter att pröva nya arbetssätt
och att experimentera. Inom praktiskt taget varje kommun och varje rektorsområde
förekom under 80-talet ett eller flera utvecklingsprojekt. Entusiasmen
var stor. Man prövade inslag av Freinet- och Montessoripedagogik, undersökande
arbetssätt, tematiskt arbete, projektarbete, åldersintegrerad undervisning,
drama och rörelse med mera, med mera.
Visserligen fortsatte skolorna att
köpa
läromedelspaket från förlagen men man
köpte allt färre exemplar av de i paketen
ingående komponenterna. Lärarna slog
sönder läromedelspaketen och använde
beståndsdelarna efter eget huvud, kopierade
och kompletterade med eget material.
Det blev modernt att göra egna
läromedel.
Samtidigt började skolans resurser
krympa och mot slutet av 80-talet och
fram genom hela 90-talet genomfördes
ideliga sparpaket i skolorna. Nedskärningarna
tilltog i omfattning sedan
skolan kommunaliserats 1991. De få
rörliga kontona fick ta mest stryk, och
dit hör läromedelskontot.
Lpo 94 och processpedagogik
Med Lpo 94, den läroplan för grundskolan som fortfarande gäller,
utvecklas tanken om elevaktiva arbetssätt, individanpassning och processpedagogik.
Inte heller denna läroplan fick
någon
större påvekan på läromedelsproduktionen.
Förlagen arbetade vidare med
det beprövade konceptet och fortsatte
produktionen av omfattande läromedelspaket.
Förlagens försäljning av läromedel
minskade emellertid ganska dramatiskt
år efter år. Att försäljningsupplagorna
krympte ansågs av förlagen bero på skolornas
minskade läromedelsanslag.
Lärarna kopierade allt flitigare.
För att
spara pengar ville förlagen tro. Skolornas
omfattande kopiering berodde och beror
säkert till viss del på att pengar till
läromedelsinköp saknas men i huvudsak
kopierar lärarna av pedagogiska skäl. De
ser helt enkelt ingen annan möjlighet att
åstadkomma den önskade och nödvändiga
flexibilitet och individanpassning
som modern undervisning kräver.
datorn och Internet kommer till
skolan
Under 90-talets mitt och senare år gjorde datorn och Internet sitt intåg
i skolorna. KK-stiftelsen gav generösa bidrag till kommunerna för
inköp av maskiner, servrar, programvara och uppkopplingar.
Många trodde nu att datorn
skulle
ersätta de konventionella läromedelspaketen
och ge lärare och elever bättre
förutsättningarna för att genomföra en
fungerande processpedagogik.
KK-stiftelsen satsade också
några
hundra miljoner kronor på läromedel
i form av multimediaprogram på cdromskivor
och Internetmaterial. Såväl
de etablerade förlagen som många andra
fristående producenter erhöll bidrag
enligt 50/50-principen.
Framgången för multimediaprodukterna
uteblev emellertid även denna
gång. Lärarna vände de nya digitala
läromedlen ryggen. Skolornas tillgång
till datorer var (och är) alltför begränsad
och programmen var i regel inte särskilt
väl anpassade till kursplanerna och skolans
behov. Läromedelsanvändningen ute
i skolorna förändrades inte nämnvärt av
den produktion KK-stiftelsen stöttat.
Den pågående trenden
med minskad
försäljning av traditionella läromedel
fortsatte och skolornas kopiering ökade
i takt med de minskade läromedelsinköpen.
Kopiatorerna blev allt snabbare och
mer avancerade med färg, bättre bildåtergivning
med mera.
nuläget nya IKT-baserade
läromedelskoncept
Från slutet av 90-talet prövas nya läromedelskoncept baserade
på IKT. Företag, organisationer och institutioner bygger portaler
på webben och framför allt distansundervisning via Internet utvecklas
snabbt.
Företaget Bok & webb producerar
så
kallade bok-och-webbar, läromedel som
består av två likvärdiga komponenter, en
bok och ett anslutande webbmaterial.
De etablerade läromedelsförlagen
lägger
en del fördjupnings- och kringmaterial
kopplade till läromedelspaketen på sina
respektive hemsidor på Internet. Sådant
Internetmaterial har dock sällan någon
viktig funktion att fylla utan ska nog
främst ses som ett sätt från förlagens sida
att visa sin närvaro på nätet.
försommaren 2005
En duktig ämneslärare i tyska som jag känner kom hem från
Tyskland där hon deltagit i en EU-kurs för tysklärare. Hon berättade
för mig att samtliga tjugo lärare som deltog i kursen sagt att det
inte längre går att undervisa med ett för alla elever gemensamt
läromedel. De konventionella läromedelspaketen fungerar inte på
dagens elever. En betydligt högre grad av individanpassning än vad
sådana läromedel kan erbjuda krävs.
Lärarna gör därför
egna läromedel
genom att kopiera texter och övningar
från många olika läromedel. De kopierar
även texter från andra källor som
till exempel böcker och tidskrifter och
förser dessa texter med arbetsuppgifter
som lärarna själva formulerar. Kopiorna
organiseras i nivågrupperade buntar, en
för de riktigt duktiga eleverna, en för de
ganska duktiga, en för normalpresterande
elever och en eller flera buntar för de svaga
eleverna.
Förutom att skaffa texter med
lämplig
svårighetsgrad till de olika nivåerna gäller
det också för läraren att försöka hitta
texter med innehåll som intresserar de
elever som finns på respektive nivå.
skolans dilemma
Trots den negativa marknadsutvecklingen (jfr avsnittet Lpo 94 ovan) och de ovan
beskrivna behoven av nya läroresurser har inget av de större svenska
läromedelsförlagen hittills visat intresse av att förändra
produktionen. Inför läsåret 2005/2006 lanseras nya läromedel
enligt det traditionella, nu snart 50 år gamla, konceptet.
Övriga aktörer producerar
och publicerar
diverse fristående disparata läroresurser
i form av hemsidor, programvaror,
trycksaker etc. Dessa läroresurser saknar
ofta tydlig förankring i skolans vardag
på så sätt att man vid produktionen inte
tagit hänsyn till de villkor som gäller för
undervisningen på det berörda stadiet
(åldersgruppen) vad gäller anpassning till
kursplanerna, svårighetsgrad, normal timplan
(anpassat omfång), anpassade arbetsuppgifter,
tillgänglighet etc. Dessa läroresurser
används därför endast i begränsad
utsträckning i undervisningen.
Skolan och lärarna saknar alltså
i hög
grad adekvata professionellt producerade
läroresurser. Man försöker efter bästa
förmåga att på egen hand kompensera för
denna brist genom att göra egna läromedel
(kopiering med mera). Kvaliteten
på sådana egenproducerade läromedel
blir naturligtvis skiftande såväl vad gäller
pedagogik, innehåll och språk som tekniskt
utförande.
Ett klart definierat behov av professionellt
producerade läroresurser föreligger
således men de så kallade marknadskrafterna
tycks inte fungera. Läromedelsförlagen
sitter fast i sitt upplagetänkande och
förefaller ovilliga att ändra sitt grundkoncept.
Övriga aktörer verkar oförmögna
att anpassa sin produktion till skolans
verkliga behov.
I detta läge, då även
starka önskemål
om förbättrad kvalitet på undervisningen
framförs från många håll, framstår behovet
av tillgång till för modern undervisning
bland dagens elever (jämför avsnittet
Läromedelsförlagens dilemma) anpassade
professionella läroresurser i skolan som
mycket stort.
framtiden plattformar
Kanske kan vi redan nu skönja konturerna av nya grundkoncept för utformning
och distribution av läroresurser anpassade till dagens elever och en modern
individanpassad undervisning.
Kommunerna är för närvarande
i full
färd med att bygga digitala Internetbaserade
plattformar för skolans verksamhet.
Syftet är att skapa lättåtkomliga mötesplatser
för kommunikation mellan lärare
och elev, övrig skolpersonal, föräldrar med
flera berörda personer. I plattformarna ska
vanligen också finnas tillgång till diverse
dokumentation kring eleverna, information
om hemuppgifter med mera. Plattformarna
lämpar sig även väl som hemvist
för elevernas digitala portfolio och individuella
utvecklingsplaner (IUP).
Det ligger nära till hands att
anta att
även läroresurser kommer att placeras i
plattformarna. Sådana läroresurser kan
utformas som välstrukturerade banker
med innehåll i form av texter, bilder,
arbetsblad, spel, simuleringar, animationer,
filmer och ljud samt studietekniska
redskap (arbetsuppgifter etc) för elevernas
arbete. Läroresursen kan anpassas till
skolans behov vad avser kursplaner, elevernas
ålder, grad av mognad, förmåga till
läsförståelse och bildtolkning, intressen
etc. Innehållet i läroresursen struktureras på
lämpligt sätt så att lärare och elever
lätt kan orientera sig i materialet och
göra önskade val av innehåll för en viss
undervisning, ett bestämt mål för en
undervisningssekvens etc. En läroresurs
enligt ett sådant koncept skulle alltså
kunna tillfredsställa långtgående behov
av individanpassning och användas i all
undervisning oavsett metodik och elevernas
arbetssätt.
Mycket av innehållet i läroresursen
såsom texter, bilder och arbetsblad skrivs
lämpligen ut i det antal exemplar som för
tillfället behövs i undervisningen. Vissa
centrala delar av materialet kan med fördel
sparas i elevernas portfolio. Vid läsårets
slut kan man binda samman (limbinda)
varje elevs portfoliomaterial. Eleverna
kan på så sätt erbjudas att få sina egna
individuella skolböcker.
dynamiska böcker
En del av den nya läroresursen kan bestå av dynamiska böcker.
Till exempel kan innehållet
i för skolan
lämpad facklitteratur programmeras och
märkas på sådant sätt att det kan användas
dynamiskt i undervisningen. I sådana
dynamiska böcker är sökmöjligheterna
mycket stora och mångfasetterade vilket
innebär att eleverna ges möjlighet att
snabbt skaffa information anpassad till
behovet vid till exempel ett specialarbete
eller en uppsats (jämför projektet Märkning
av utbildningsinnehåll, Donald Broady m fl,
Uppsala universitet).
framtiden är redan här
Det lite slitna begreppet framtiden är redan här kan väl
användas för att beskriva den nuvarande situationen. Skolan har ett
uttalat behov av nya flexibla, välstrukturerade läroresurser. Teknik
och faciliteter för produktion och distribution av sådana finns att
tillgå.