En vanlig uppfattning är att skolan inte har förändrats på 100 år.

Tvärtom, hävdar Peter Becker, exempelvis har lärarens arbete omvandlats radikalt. Från ett ensamarbete till ett lagarbete.

Läromedlens utveckling avspeglar denna förändring. Och nu går vägen mot öppna och delade läroresurser.

– Var det lättare att vara lärare förr?

Det här är en diskussionsfråga som vi ibland ställer när vi arbetar med lärargrupper i projektet Delade Kunskapsrum, från forskargruppen kring lärande vid Interactive Institute. Var och en förväntas ta en position (i rummet!) i förhållande till påståendet, någonstans mellan ja och nej. Kring motiveringarna för ställningstagande i den här frågan uppstår ofta en spännande diskussion.

I flera avseenden var lärarens tillvaro enklare förr. Ramarna var tydligare. Var och en hade sitt schema, sin klass, sin sal, sin lärobok. Därmed var förutsättningarna klara. Och eleverna visste varför de var där. Skolans roll, utbildningens roll och karriärvägarna – vägen till jobb, var tydligare. Och klasstämpeln var tydlig. Man valde sin gren/linje, man gick sina skolor, man fick ett jobb inom sin bransch och i sin samhällsklass. Inget av det här är lika entydigt idag. I dagarna kom beskedet att skolan framöver ska arbeta timplanelöst. Skolklasser består numera av grupper som arbetar på olika betygsnivåer, och med olika val. Och lärarna arbetar i lag med flexibla elevgrupperingar.

radikal förändring
Lärarens arbete har förändrats radikalt. Det som förr var ett utpräglat ensamarbete har successivt blivit mycket mer av ett lagarbete, där förberedelser, genomförande och efterarbete görs delvis gemensamt och på kontorstid.

Det som var ett utpräglat individuellt arbete har blivit mer av ett kollektivt arbete. Det betyder nya krav på samarbetsförmåga, men också möjligheter att dra nytta av varandras starka sidor. Lättare eller svårare är inte givet. Men annorlunda. Det är inte sant att skolan är oförändrad sedan århundraden. Skolbyggnaden står visserligen kvar, men många friskolor inrymda i helt andra byggnader illustrerar hur också detta snabbt förändras.

den gamla läroboken
En av de tydliga förändringarna rör Läroboken. Den klassiska läroboken stod för introduktion, bakgrundsmaterial, arbetsuppgifter, och lärarhandledningen hade både måldiskussion, metodupplägg och diagnostiska prov. Vi fick kompletta, heltäckande läromedel. De var producerade av team med erfarna och kunniga lärare och sakkunniga, bearbetade av förlagets experter på språk, illustration, formgivning och prov.

Läroboken, så som vi mött den från 1970-talet, var en del i ett komplett lärobokspaket. Upplagorna var givna, naturligtvis med en viss konkurrens, och de utgjorde stora delar av en årskull. Läromedelsförlagen gick strålande. Det här håller nu på att vittra bort. Genom valen, önskan att få styra själv, valfrihetsrevolutionen, som gått genom alla de västerländska ekonomierna i ett antal decennier och även kommit till skolorna, vill lärare inte längre bli serverade stora färdiga paket som inte kan ruckas, anpassas och individualiseras. Det är varken kopiatorerna, datorerna eller Internet som är orsak.

Men tekniken har utvecklats i motsvarande riktning och förstärkt trenden. Internet har passat perfekt, då den medger all den anpassning och individualisering, som man någonsin kunde önska sig. Därtill möjliggör Internet billig distribution. Så vittrar konceptet lärobokspaketet sönder, och nya former banar sig fram, långsamt och tvekande.

runda böcker höll inte
Den runda boken, det interaktiva läromedlet på cd, höll inte. Men verktygen för text, bild, ljud, video blomstrar, och verkstäderna för matematik, för språk har kommit för att stanna, eller snarare för att vidareutvecklas.

Och Internet som källa är oslagbart, som snabb, billig och allomfattande distributionsform. Det ger oss källor men dessutom mycket mer, dialog med vetenskapsmän, direktkontakt med mätstationer, satelliter och forskningsexpeditioner, direktkontakt med topp-politiker eller med vänklasser långt borta. Samtidigt nya frågor och problem: nya kunskaper krävs för att hitta i, värdera och effektivt bruka detta medium. Därtill krävs nya uppgörelser kring hur material kan användas och återanvändas, vilka rättigheter som bör gälla i denna nya värld.

Krävdes förut bibliotekskunskap för att hitta i och väl bruka biblioteket, så nog krävs en del för att bruka det världsvida kombinerade biblioteket och basaren. I detta och följande nummer tecknar vi en bild av och försöker ge en handledning kring denna omställning, i ett antal artiklar.

ny lärobok— nya kompetenser
Den nya läroboken kräver nya kunskaper, speciellt hos den lärar- och personalkår som ska vara inspiratörer och handledare i lärprocesserna. Den kompetensutveckling som sommarens it-proposition talar om är i hög grad nödvändig, för skolans hela personal. Den måste bland annat ta upp

1. De nya mötesplatserna för ungdomar – nätkulturer med kommunikations- former som mobil, SMS, nätforum som Lunarstorm, digital bild via mobil och nät, radio/ljud över nätet (Podcasting).
2. De nya källorna, deras användning och värdering.
3. Det egna skapandet och kommunicerandet som en del av lärandet.
4. Det öppna och fria återanvändandet av material från nätet för utbildningsbruk.
5. Främjande av tillgången till våra gemensamma medie- och kulturarvs- resurser över nätet.
6. Kompetensutveckling byggd på regionala/lokala nätverk kombinerade med samarbete över nätbaserade forum
7. Samverkan med lärarutbildning och forskning.
8. I syfte att både åstadkomma kompetensutveckling, stimulera lokal skolutveckling och en nationell dialog kring en utvecklad vision kring lärande och skapande med stöd av IT och medier.

Sigosseeseminariet i Stockhom i september var ett led i arbetet för öppna och delade läroresirser De SVIT-arrangemang som nu förebereds till den 1 november är också en del i arbetet för att lyfta fram dessa behov, peka ut dem tydligt och med kraft. Vi ses den 1 november på SVIT05.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se