Den amerikanske professorn Richard Florida
har fått stor uppmärksamhet runt om
i världen för sina böcker om kreativitetens
betydelse. Sverige har av
Florida lyfts fram som ett föredöme
i fråga om förutsättningar för ett
framgångsrikt kunskaps- och tillväxtsamhälle.
Bland framgångsfaktorerna
nämner han utbildningsnivå,
tolerans, öppenhet, jämställdhet och
social omsorg.
Tyvärr är jag inte säker på att
Florida skulle vara riktigt lika entusiastisk
över hur Sverige förvaltar
sin potential idag. Flera av de
framgångsfaktorer Florida nämner
står uppenbarligen rätt långt ned på
den borgerliga regeringens politiska
agenda. Bara det faktum att regeringen
vill avveckla det estetiska ämnet
i gymnasieskolan tyder på en viss
vilsenhet.
Jag ser skolan som en central del
av varje lands framtidspolitik. Det
som har gjort Sverige till ett framgångsrikt
välfärdssamhälle är starkt
kopplat till höga ambitioner på
utbildningsområdet. Men det här är
inget vi kan ta för givet. Det moderna
kunskapssamhället innebär nya risker
för att människor hamnar efter.
Den digitala klyftan mellan de som
har och de som inte har - riskerar att
övergå i en klyfta mellan de som kan
och de som inte kan.
Det är svårt att sia om framtiden.
Men en sak borde vi kunna vara
tämligen säkra på - morgondagens
människa kommer att vara än mer beroende
av informations och kommunikationsteknologi,
i såväl vardagslivet
som i arbetet. Både näringsliv
och offentlig förvaltning kommer att
förändras med den nya tekniken. De
nationer som investerar klokt i den
nya teknikens potential kommer med
stor sannolikhet att stå starkare än
andra länder.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt
att Sverige fortfarande
inte har en nationell strategi för digital
kompetens i skolan. Ännu märkligare
blir det med tanke på att flera
av våra grannländer numera jobbar
systematiskt med dessa frågor.
Visst har enskilda skolor och
några få kommuner valt att jobba
målmedvetet och långsiktigt med att
använda Internet och digital teknik
för att stödja lärande Sverige behöver
en sådan strategi och den måste vila
på flera ben; Infrastruktur i form av
moderna och uppkopplade datorer,
utbildning och fortbildning av lärare
och IT-pedagoger, en utveckling av
moderna läromedel och lärverktyg
och naturligtvis ytterligare forskning
och utvärderingar.
Precis som jag utlovade i paneldiskussionen
på konferensen i Nacka
har vi socialdemokrater i riksdagen
nyligen presenterat utgångspunkterna
för ett sådant strategiskt arbete med
digital kompetens. Läs mer om detta
på socialdemokraterna.se. Jag hoppas
att du som är engagerad och kunnig
i dessa frågor också är villig att delge
oss dina erfarenheter och ytterligare
förslag.
Även om det finns stora åsiktsskillnaderna
mellan regeringen och
oss socialdemokraterna i till exempel
synen på hur mycket skolan ska
tillåtas drabbas av besparingar och
nedskärningar de kommande åren är
utbildningspolitiken för viktig för att
vi ska gräva skyttegravar. Jag är övertygad
om att en framgångsrik utbildningspolitik
också kräver samarbete
och långsiktighet.
Tyvärr hyser jag inga större förhoppningar
om att vår nuvarande
skolminister kommer att vakna upp
och ta IT-initiativet i skolan. På en
direkt fråga om de växande digitala
klyftorna och bristen på moderna
datorer i svenska skolor svarade skolminister
Björklund det är inget som
han ligger sömnlös över. Jag önskar
verkligen inte skolministern dålig
nattsömn. Men jag vill att Sverige ska
ha en regering och en skolpolitik som
är fokuserad på framtidens kunskaper
i stället för att drivas av längtan
tillbaka till gårdagens skola.
Varför ska det vara så svårt att se
att ny teknik rätt utnyttjad kan; öka
motivationen hos skoltrötta elever, ge
bättre stöd till elever med särskilda
behov, ta bättre vara på alla elevers
egna kunskaper och kreativitet, öka
möjligheterna till internationalisering
osv osv.
Jag vill se en modern skolpolitik
som bygger på kunskap och trygghet -
men också på insikten om att framtiden
erbjuder nya och spännande
möjligheter. Vi som är dagens utbildningspolitiker
har ett ansvar att forma
en skola som möter inte bara dagens –
utan framför allt framtidens krav.