"Visualisera i undervisningen"

Nya perspektiv i undervisningen:
Samla data och visualisera

Vi översvämmas av fakta om vår omvärld. Hur kan vi göra informationen begriplig och rolig att arbeta med i skolan? Inom projektet Omvärld har en grupp gymnasielärare i Växjö provat nya tekniker och metoder.

Spana in Polingo, ett exempel på hur data kan sammanställas och visualiseras. Här jämförs och rankas riksdagsledamöternas språk, och du kan också jämföra med en egen text. Vem talar mest variationsrikt, vem använder det lättaste språket, finns det skillnader mellan kvinnor och män, mellan moderater och socialdemokrater. Och vad säger egentligen läsbarhetsindex? Spana in Polingo på polingo.info.

Bild. Mer illustrationer, exempel och länkar i fullversion för prenumeranter

Så här uttrycker sig Patrik Bengtsson, en av gymnasielärarna:
”I läroplanen för Geografi 1 står väldigt klart och tydligt att eleverna ska samla in, bearbeta, tolka, men även visualisera data. Det var väldigt lärorikt för både oss och eleverna. De tekniker vi provade i projektet var användbara i undervisningen.”

Visualisering av data har blivit högintressant. Detta illustreras inte minst nu i valtider med kraftfull mediabevakning. SVT gör en stor satsning med SVT Pejl. En annan är SR:s interaktiva tjänst Polingo, för analys av politikers språk. Detsamma sker på tidningsredaktioner runt omkring i världen, exempelvis The Guardian och New York Times. Offentliga myndigheter har också blivit bättre på att tillgängliggöra och visualisera data. Så gör SCB via sin Statistikatlas för att tydliggöra data om vår åldrade befolkning.

Datadidaktik
Utgångspunkten för arbetet i projektet Omvärld har varit att bearbeta, tolka och visualisera data. Det är ett outforskat område och någon ”datadidaktik” för lärare finns inte. Erfarenhet saknas på området, trots att möjligheterna är stora att föra in nya perspektiv i undervisningen med de kraftfulla verktyg som finns.

Området är inte helt nytt och inspiration saknas inte. I februari 2006 presenterade Hans Rosling sitt berömda TED Talk om den socioekonomiska utvecklingen i världen, en faktabaserad analys som visualiserades och animerades i bubbeldiagram. Hans utstrålning och energi i detta, samt verktyget Gapminder har fått många att intressera sig för utvecklingen i världen. Under 2010 genomfördes ett projekt i AV-Media Kronobergs regi där Gapminder testades för att ge eleverna möjlighet till ökad omvärldsförståelse. Graferna användes med stort intresse av lärare från mellanstadiet upp till gymnasiet. Som färdigt läromedel är det utmärkt, fritt tillgängligt, interaktivt och varierat. Detsamma kan också sägas om exempelvis SVT Pelj eller SCB:s statistikatlas. Dessa resurser är definitivt viktiga i skolan.

Verktygen ställer dock stora krav på förståelse och källkritisk granskning. Veronica Johansson, forskare vid Högskolan i Borås, har undersökt beredskap för källkritisk granskning och informationskompetens vad gäller just visualisering av data i avhandlingen A time and place for everything?: social visualisation tools and critical literacies (Johansson 2014).

”Det handlar bl.a. om kunskap och förmågor att ställa relevanta frågor om datan, om visualiseringsverktygen och deras användning, d.v.s. frågor av typen: ’Var kommer datan ifrån?’ ’Vilka begränsningar och fel har den?’ ’Vilken betydelse har valet av visualiseringsverktyg?’ Än så länge har det inte forskats så mycket om visualisering som läromedel och pedagogisk resurs.”

Ökad förståelse med egna visualiseringar
Kan arbetet med att skapa visualiseringar av egna data bidra till ökad förståelse för vad informationen betyder? Nu finns goda möjligheter att prova. Lärare och elever kan arbeta med egna mätdata eller hämta data från offentliga databaser, exempelvis miljödata från länsstyrelse eller kommun. Med dagens smarta mobiltelefoner kan mätningar av den egna prestationen göras vid olika typer av aktiviteter.

Det är också möjligt att börja tidigt i skolan. Grunden för visualiseringar är oftast en tabell i en databas eller ett kalkylblad. Excel och Google kalkyl är utmärkta verktyg att börja med, säkert redan i årskurs fyra. Kartprogram är spännande och exempelvis Googles Maps Engine har en låg tröskel för att komma igång. Det går lätt att skapa kartor och att fylla kartan med eget innehåll i form av platsmärken, linjer, fyllda områden, tabeller och bilder.

Projektet visade att många gymnasieelever klarade av ökad grad av komplexitet i frågeställningar och uppgifter. Det finns mängder med frågeställningar där man behöver data från flera olika källor som sammantaget kan visa hur data hänger samman. Vilka samband finns mellan inkomst och boende i närområdet? Vilka störande miljöfaktorer finns i olika bostadsområden? Hur skiljer sig olika kommuner i satsningen på skolan? I projektet prövades Google Fusion Tables. Verktyget ger möjlighet att skapa interaktiva kartor (i likhet med de som SVT Pejl publicerar) genom att kombinera information från olika tabeller.

Det som saknas idag är konkreta utvecklingsarbeten och erfarenhetsutbyte. OECD och Skolverket har i sina analyser tyvärr konstaterat att digitala verktyg i huvudsak används till sökning av information på nätet, skriva texter och göra presentationer (se Hylén, Digitalisering i skolan – en kunskapsöversikt 2013). Det vore positivt om fler lärare arbetade med visualisering i olika åldrar och på olika nivåer för att sedan dela erfarenheterna. Vi behöver veta mer om hur visualisering påverkar lärandet, hur vi förbereder våra ungdomar för vårt informationstäta samhälle och på vilket sätt ungdomarna själva kan utnyttja verktygen för ökad förståelse.

Fler illustrationer, exempel och länkar i fullversion för prenumeranter.

SIMON WINTER OCH LENNART AXELSSON
E-post: Lennart.Axelsson@rfss.se Utvecklingsledare, AV-Media Kronoberg