Av: EDWARD JENSINGER
E-Post: Edward.Jensinger@helsingborg.se

Ditt ansvar? Att påverka!

Låter ni stadsbiblioteket bestämma vilka läroböcker ni ska ha i skolan? Är det bibliotekarierna på stadsbiblioteket som styr hur ni hanterar läromedlen? Inte?

Kan det ha att göra med att ni känner att ni har tillräckligt kompetens och, dessutom, särskilda behov som gör att ni själva bör styra beställningarna?

Blir det en skillnad om vi byter ut läromedlet bok mot läromedlet (eller lärverktyg) ”dator”? Är det rimligt att ITavdelningen styr och beslutar vilka digitala lärverktyg ni ska ha?

Har ni inte (eller borde ni inte ha) kompetens nog att ta dessa beslut på pedagogiska grunder?

Jo, självklart måste ni i skolan ta ansvar för er egen situation och påverka de som tar dessa beslut.

Hur ser IT-miljön ut i din kommun/ friskola? Är den optimerad för de behov ni har på skolan med de specifika elevgrupper ni har? Har ni de verktyg som ni i verksamheten (elever och personal) vill ha?

Många av er kommer att svara Nej! på den frågan. Fortfarande, 2014, kommer många av er faktiskt svara nej. Om jag istället frågar er om ni har likadan IT-miljö på skolan som de har på Gatukontoret, Vårdhemmen och Stadshuset kommer en oroväckande hög andel av er att svara Ja.

Vad betyder detta? I princip betyder det att ni i skolan inte har en beslutanderätt över ett viktigt läromedel. Det är ungefär som om stadsbiblioteket skulle bestämma över vilka böcker ni ska ha. Eller att fastighetsbolaget skulle besluta över era lokaler (Ooops! Det gör de ju!).

Så här ser det ut. I en stor majoritet av svenska kommuner är det inte pedagogerna och skolledarna som styr vilka digitala verktyg man ska använda sig av. Istället är det en stordrift med huvudperspektivet ”One size fits all” som är rådande.

Vi som jobbar i skolan vet att ”One size fits nobody”! Det går inte att finna en (1!) lösning för en kommuns IT-miljö. Att tro att behoven är de samma i en skola som hos Gatukontoret, Omsorgsförvaltningen eller hos politikerna på stadshuset är ett bevis i sig att man inte har förmåga och kompetens att förstå skolan.

Men det ser ut så! Vems är ansvaret för detta? Era svar blir kanske förvaltningen (alltid förvaltningen som entitet och inte någon enskild befattningshavare på förvaltningen) eller IT-avdelningen (inte heller då enskilda personer utan enheten). Det kan ligga mycket i det men framför allt tror jag att det är en föråldrad tanke som ”förvaltningen” inte har sett förbi ännu som gör att det är så här.

Hur ska man komma vidare då? Jo, självklart måste ni i skolan ta ansvar för er egen situation och påverka de som tar dessa beslut. Tjata, dividera, argumentera! Påverka, påverka och påverka! För fram skälen till att er pedagogiska verksamhet inte fungerar optimalt när ni har styrda, låsta, datorer. Förklara för de som styr IT i din förvaltning att ni har särskilda pedagogiska behov och att lösningen som passar Gatukontoret inte riktigt passar för er. Det är inte särskilt svårt.

Det är någonstans där jag ser en skiljelinjer i svensk skola när det kommer till IT och IKT. I vissa kommuner har vi ett antal personer som rör upp himmel och helvete för att få till stånd den förändring de vill ha för verksamhetens bästa. I andra kommuner gnälls det (rättmätigt) men bits ihop när man kör vidare på de låsta PC (som regel) som IT-avdelningen tagit fram till kommunens alla verksamheter.

Nu kanske någon blir stött över att jag beskriver det på det här sättet. Så enkelt är det faktiskt inte att förändra sådana här strukturer, kanske ni tycker. Jo, det är det! Men det tar tid. Man måste gnälla, argumentera, protestera länge och fokuserat. Och man måste våga utsätta sig för kritik från andra när man driver dessa frågor.

Jag själv har blivit mycket hårt kritiserad för att jag har bråkat med IT-avdelningarna i olika kommuner. Samtidigt har jag fått mycket positiv respons från samma IT-avdelningar i slutändan. De säger ofta att de ej har någon person att föra dessa diskussioner med (det blir ”förvaltningen” och inte individer). När man för diskussionen med dem så förstår de ofta våra behov även om de inte alltid håller med (och börjar man prata Mac blir de riktigt oroliga). För man dialogen konstruktivt och tydligt kommer förändringen att ske. Så småningom. Helt säkert!

Mitt råd är följande:
• Se till att alla förstår att ”IT i skolan” är en pedagogisk, inte teknisk, fråga.
• Se till att ha beställarkompetens inom IT på skolan. Det är i princip ett måste för en rektor.
• Se till att driva frågorna om ”rätt” pedagogiska verktyg gentemot beslutsfattarna i frågan.

Dessutom kan man avstå från inköp så långe förändringen inte sker. Det går ut över eleverna en kort period men det ger effekt. Då blir både IT-enheter och andra förvaltningar oroliga. Under tiden kan ni jobba för BYOD (Bring Your Own Device). Det stressar också upp en del befattningshavare då det förutsätter att nätet på skolorna är tillgängliga för alla. Det är ofta ett bra första steg att gå för att få igång förändringen.

Viktigast är dock att inte acceptera att någon annan bestämmer över de lärverktyg som eleverna ska ha. Det är NI som är proffsen. Låt inte Stadsbiblioteket bestämma över era läroböcker (eller en IT-enhet över era digitala lärverktyg). Se till att ha beställarkompetens inom IT på skolan. Det är i princip ett måste för en rektor.

EDWARD JENSINGER
är ny krönikör i DIU, tidigare rektor på Pauli gymnasium i Malmö, nu utvecklingschef för Skol- och Fritidsförvaltningen i Helsingborg.
E-Post: Edward.Jensinger@helsingborg.se