Mörkret sänker sig, medan höstfärgerna brinner. En ljusning skymtar i finanskrisen. Men krisen i skolan
har pågått i flera år. Åtminstone om man får tro vissa kritiker.
Den dystra bilden av svensk skola har mött moteld, senast från radions program ’Kris i skolan’, där
det visades att de internationella OECD-studierna inte alls gav den ensidigt negativa bild som Jan Björklund
läst in i dem. Detta följdes nyligen av en översikt från Sveriges Kommuner och Landsting, som
bland annat visade att resultaten vad gäller måluppfyllelse var bättre våren 2007 än på tio år.
När vi studerar vad som händer runt om i skolsverige ser vi idag en del lovande tendenser. Skriv och lässatsningar har spritt sig, på många håll med inspiration i Arne Tragetons upplägg kring att ’skriva sig till läsning’. (Här har vi också några av DIUs absolut mest lästa artiklar, som ständigt toppar statistiken sedan vi introducerade frågan i Sverige 2004)
Och så kom lokala initiativ (med bl a Falköping i spetsen) kring ’Framtidens klassrum’, med dator
och projektor, ofta med interaktiva skrivtavlor. Här öppnade sig klassrummet mot omvärlden via
Internet. Aktuella, billiga informationskällor med ett medium, webb, som tilltalar och är välbekant
för eleverna. Den betydelsefulla dialogen i klassrummet fick ett verktyg, liksom kontakten med omvärlden.
Än större genomslag har digitala samarbetsmiljöer och lärmiljöer fått. Via webbgränssnitt eller
särskilda klienter sköts kontakten mellan elever, lärare och föräldrar. Veckobrev, uppgifter,
redovisningar och material distribueras och delas. Webben blir en plattform för samverkan
och för skolans information och marknadsföring. Arbetet med omdömen och individuella
utvecklingsplaner har tagit fart och som PODBs mätare visar, det här arbetet är mycket
omfattande – 9300 årstimmar i Upplands Bro kommun. Det arbetet kräver diskussioner
om mål, goda processer – och digitala stöd. Och med vårens riksdagsbeslut om skriftliga
omdömen i hela grundskolan har trycket ökat.
Idag ser vi hur kommun efter kommun, i avsaknad av en nationell politik tar egna
initiativ kring skolutveckling med stöd av IT. Från de isolerade öarna med fyrton (minns
KK-stiftelsens fyrtornsprojekt på 90-talet) har vi nu nått ett skede då många frågor lyfts
och löses på en kommunal nivå. Här finns givetvis utmaningar, som ´kan vi öppna upp
och tillåta egna datorer i de trådlösa nätverken´?
Mobilen och Internet har vant oss vid att inte behöva vänta, utan att snabbt söka svar
på våra frågor. Det vi ser är hur tillgänglighet – till information, till människor, till omvärlden
– är möjlig. Nu börjar tillgänglighet bli ett krav i skolan. Allt fler kommuner och skolor
tar konsekvensen – och inleder program för att förse alla elever och lärare med bärbar dator,
nätverk, plattformar. Dator till varje elev!
IT är på väg att bli ett verktyg för strategisk utveckling i skolan. Och med de utmaningar
Sverige och världen står inför, behövs det. Bortom dagens svårigheter skymtar morgondagens
möjligheter.
DIU-numret speglar denna utveckling i sin vidd. Du kan beställa extraupplaga (se www.diu.se)
