Minns du Tamagotchi? Det
där lilla skrikande barnet, nej, den där lilla manicken som betedde
sig som ett barn. Den behövde matas, vaggas, sövas och pysslas om
– visserligen med knapptryckningar, men inte desto mindre krävande.
Manicken som fick flera hundra miljoner föräldrar att köpa dessa
tingestar till sina barn.
Den blev ett stor studie i mänsklig psykologi. Om styrkan
i vår fantasi. Om styrkan i primitiva signaler. Och ett avslöjande
av mänskliga drag – aldrig hade vi väl kunnat föreställa
oss att vi var så manipulerbara. IT-åldern försätter oss
i ett antal sådana gigantiska experiment som visar nya sidor av människan.
Att det finns ett intresse bland lärare för forskningen
kring IT och lärande är egentligen inte så konstigt. Här
finns tusentals lärare i svenska skolor som varje vecka under tio-femton
år använt IT i sin undervisning. Som prövat träningsprogram,
kurser i fingersättning, cd-rom-material, skrivprocess med dator, språkprogram,
kalkylblad och matteverkstäder, informationssökning och webbplatser
med länkar till referenser, e-post och kontakt med vänklasser, powerpoint-presentationer
och sagor, egna webbsidor och skoltidningar.
Många har experimenterat och lärt sig vad som
fungerar i klassen och inte. Och har sedan frågat sig vad eleverna lär
sig i och med dessa nya medier? Hur deras bedömning av källor påverkas.
Eller om vilka slutsatser som kan dras kring behovet av dialog med läraren
i samband med att klassen spelar pedagogiska spel. Eller annorlunda uttryckt,
kring konstruktivism och det egna lärandet. Hur påverkas elevernas
verklighetsbilder och sociala relationer? Att detta långvariga experiment
leder till funderingar och frågor är inte underligt.
Det märkliga är väl att det inte tidigare
frågats så mycket efter pedagogisk forskning. Och att så få
svar givits. Men bilden förändras. Som vi har speglat de två
senaste åren har dialogen mellan forskare och lärare skjutit fart.
Ett antal lärare har själva tagit steget från lärarrollen
till forskarrollen, och ägnat sig åt närgångna studier
av vad som händer i klassrummen och än mer, i våra huvuden.
Hela IT-vågen är på ett plan ett stort samtidsexperiment kring
identitet och verklighet, lärande, fantasi och upplevelse. Filmer som Matrix,
deckare som Idoru (Gibson, PAN/Norstedts 1991) kan ses som uttryck för
våra försök att förstå denna samtid.
När datorn.i.utbildningen sedan två år driver
frågorna om samspel mellan klassrumsnära forskning och skolan är
det i övertygelsen att vi behöver denna dialog för att förstå
och utveckla vår strävsamma vardag. Vi hoppas att du som läsare
har glädje av denna dialog.
Du möter den i vår serie av teman tillsammans
med Kollegiet/KK-stiftelsen publicerade hos oss och med diskussionsforum i Kollegiet
(www.kollegiet.com) och vi fortsätter detta samtal på Rikskonferensen
i Sandviken den 14-15 maj 2003.
