Det omvända klassrummet:

Hur tiden i klassrummet används är den viktiga frågan

Hur vill du använda den tid du har i klassrummet med dina elever? Det är en av de viktigaste frågorna en lärare kan ställa sig och kanske också en av de svåraste, menar Jon Bergmann, kemilärare från Colorado i USA och tillsammans med sin tidigare kollega Aaron Sams en av förgrundsgestalterna inom det som kallas det flippade, eller omvända, klassrummet.

Jon Bergmann gästade Sverige och Stockholm i höstas och medverkande på en seminariedag kring det flippade klassrummet som arrangerades av Infomentor i samverkan med stiftelsen DIU. Och att intresset var stort bland svenska lärare märktes bland deltagarna. Karin Brånebäck, lärare i Stockholm som även hon föreläste på seminariet startade för drygt ett år sedan en Facebokgrupp Flippa klassrummet, i dag är det ett livligt diskussionsforum med en bra bit över 6 000 medlemmar som utbyter erfarenheter.

Modellen går i stora drag ut på att man vänder (flippar) på det traditionella arbetssättet i skolan och i stället för att ha genomgångar i skolan och färdighetsträning som läxa så gör man tvärs om. Klassrumstiden kan på så sätt användas mer effektivt och ge ett bättre individuellt stöd till varje elev.

Vad behöver våra elever
När Jon Bergmann tillsammans med Aaron Sims för närmare sju år sedan förändrade kemiundervisningen på sin high school i Colorado började det med att de funderade kring vad deras elever behövde.

– Och så fick vi den galna idén att börja spela in lektionerna och därefter startade vi med att göra egna filmer som eleverna kunde titta på innan lektioner, och det visade sig vara ett kraftfullt verktyg, berättar Jon Bergmann.

Den stora fördelen var att när klassrumstiden kunde användas till annat än lärarnas genomgångar fanns det plötsligt mycket mer tid över för eleverna, för deras frågor och tankar.

– Det var en dramatisk skillnad, jag hade varit lärare i närmare 20 år och jag tycker om att undervisa, att ha kontrollen över klassrummet. Plötsligt hade jag inte det längre, men jag lärde känna mina elever, deras styrkor och svagheter på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Och jag pratade med varje elev, varje lektion, säger Jon Bergmann.

Resultathöjning
En annan sak som förbättrades – dramatisk, var elevernas resultat. Resultatförbättringen hände relativt omgående och inspirerade Jon och Aaron att fortsätta på den inslagna vägen som i deras fall bestod av en enorm produktion av korta filmer, hela kemikursen filmades i förväg för att kunna arbeta på det nya sättet.

När de började var det inte heller givet för eleverna på den skolan att ha tillgång till internet hemma, så Jon och hans kollega ägnade mycket tid åt att kopiera filmer på olika medier så att eleverna skulle kunna ta med filmerna hem och titta. Och det visade sig att inte bara var eleverna som gillade filmerna, föräldrarna kom också fram och berättade hur mycket de tyckte om dem.

Men om det är ovant för lärare att arbeta på ett nytt sätt så är det viktigt att komma ihåg att det är ovant för eleverna också, poängterar Jon Bergmann.

– Våra elever var 15-17 år och de hade lärt sig vad det innebar att gå i skolan, de kunde spelreglerna. Nu förändrade vi förutsättningarna dramatiskt och det hanterade de på olika sätt, men vi fick större möjlighet att hjälpa eleverna individuellt.

Att elever lärt sig spela spelet ”gå i skolan” är något man som lärare måste ta hänsyn till när man genomför stora förändringar menar Jon, och berättar om en i vanliga fall duktig tjejen som hade det kämpigt.

– Hon var en bra student, men hon var inte en ”learner” och det är ju vad vi vill att de ska bli.

Att jobba med att vända på klassrummet behöver inte betyda att man som lärare måste spela in massor av korta filmer är Jon noga med att påpeka, även om det var just så han gjorde och alla elever lär inte lika bra med film.

– En kille kom fram till mig efter en lektion och sa, kan jag inte bara få läsa i boken. Och det var ju självklart, men vi hade inte tänkt på det då –alla lär olika och nu hade vi ett arbetssätt som tillät det.

Ingen enkel snabblösning
Ett viktigt budskap som Jon förmedlade i Stockholm och som även tas upp i den bok han skrivit tillsamman med kollegan Aaron är att ett flippat lärande inte innebär en enklare undervisning. Det ställer fortfarande stora krav på hur läraren arbetar tillsammans med sina elever i klassrummet.

– Men som lärare måste man våga släppa ansvaret för kunskapsinlärningen till eleverna.

Att flippa är inte heller någon universallösning på alla problem i skolan. Jon pekar på problem som han och kollegorna har och fortfarande kämpar med och de arbetar ständigt och fortfarande med förbättringar.

Det gäller att hela tiden ha målet klart för sig, poängterar Jon.

– Avgörande är vad som är bäst för de egna eleverna. Det flippade klassrummet ger inte per automatik bra lektioner och bra kunskapsinlärning. Pedagogen är viktigast, säger Jon Bergmann.

KARIN BRÅNEBÄCK OCH CARINA NÄSLUNDH
Foto: Carina Näslundh
E-post: carina.naslundh@diu.se
Karin Brånebäck är intivativatagare till gruppen Flippa Klassrumet på FaceBook och Jon Bergmann är lärare från USA och en av förgrundsgestalterna inom det flippade klassrummet.

Länkar
Jonathan Bergmann och Aaron Sams har skrivit en bok om sina erfarenheter: Flip your classroom– reach every student every day
Utgiven av ISTE och ASCD, ist.org och ascd.org. Boken finns också på Adlibris