Alla elever måste få med sig en så bred
digitalkunskap som möjligt när de lämnar
skolan och det är alla lärares ansvar,
menar Agneta Hedenström, rektor
Antnässkolan i Luleå.
Att digitalkunskap och programmering
ska ha en plats i våra läroplaner
är en självklarhet. Vi lever i ett digitalt
samhälle där nästan allt vi gör, på
olika sätt, kopplas ihop med datorer
både i arbetet och på vår fritid.
Samhället utvecklas hela tiden och
givetvis måste även skolan spegla
detta. Vi är ständigt uppkopplade och
vi vet att redan från två års ålder så
använder barn internet dagligen men
barnen liksom vi vuxna är framför allt
konsumenter av internet och digital
teknik. Vilka konsekvenser får det för
framtiden? Redan i dag löser datorerna
de enkla problemen åt oss och för
att möta framtiden och de utmaningar
som kommer så behöver vi människor
som kan lösa mycket komplexa problem.
Vi behöver hjärnor som förstår,
ifrågasätter och utvecklar.
Vilken blir då skolans roll? Skolan
måste skapa en förståelse för det som
styr den digitala världen - programmering,
men skolan måste också
planera undervisningen utifrån den
digitala värld vi lever i och lära ut om
de möjligheter och risker som finns
där. Detta är för mig en demokratifråga
för att klara av att vara en digital
samhällsmedborgare.
Framtidens yrken kommer alla
att innehålla digital teknik av något
slag och skolan måste därför också
se till att öka intresset för teknik hos
både tjejer och killar så att vi får den
mångfald för utveckling av produkter
och tjänster som framtiden kommer
att erbjuda.
Skolan måste se till att alla elever
får möjlighet att utveckla sin kreativitet,
nyfikenhet, mod, initiativ- och
samarbetsförmåga och de måste också
få möjlighet att få fullfölja processer
från idé till handling. Att öva på
detta i kombination med datorkraft är
datalogiskt tänkande. Datalogiskt tänkande
är en metod för att arbeta med
olika problemställningar där programmering
blir ett av de verktyg som
användas. Detta sätt att arbeta passar
för skolans alla ämnen.
Det är viktigt att programmering
tydliggörs i alla ämnen i läroplanen
istället för ett eget ämne. Däremot
anser jag att programmeringen bör få
ett större och mer detaljerat utrymme
i kursplanerna för teknik, matematik,
slöjd och samhällskunskap. I tekniken
ska eleven få möjlighet att titta på hur
programmeringen används för olika
tekniska lösningar idag och i framtiden
och det är också här som eleven
ska få möjlighet att laborera med kod
kopplat till olika tekniska prylar som
styrs med hjälp av programmering. I
matematik bör fokus ligga på logik,
algoritmer och uppbyggnad av kod
och i slöjden får eleven använda sin
kreativitet och skapa med hjälp av
kod. I samhällskunskapen bör fokus
ligga på den digitala medborgaren och
förståelse för det digitala samhället
så att möjligheter och risker belyses
på ett objektivt sätt; hur används kod
runt omkring oss och hur kan jag som
individ påverka samhället med hjälp
av kod.
Alla elever måste få med sig en så
bred digitalkunskap som möjligt när
de lämnar skolan och det är alla lärares
ansvar. Med programmering som
enskilt ämne finns risken att digital
kompetens bara kommer att handla
om programmering, att ansvaret läggs
på ett fåtal lärare och att kopplingen
till sammanhang, samhällsfrågor och
framtid glöms bort.
Full tillgång till DIU genom årsprenumeration:
Länkar, tilläggsmaterial, gör-det-själv-delar och samtliga artiklar får du tillgång som prenumerant. Teckna årsprenumeration, åtta nummer per år fullproppade med pedagogisk inspiration. Även 5 och 10-licenser för arbetsplatsen till rabatterat pris. Prenumerera här.