Av Thomas Fürth
forskningsledare Kairos Future AB och en av talarna på konferensen Framtidens lärande – är här och nu!
Foto: Kairos Future.
E-Post: thomas.fuerth@kairosfuture.com

I möjlighetsmaximerarnas land

De närmaste åren ser mörka ut. Det började med Lehman Brothers konkurs, fortsatte med en global finanskris som åtföljdes av en allt djupare lågkonjunktur. Det blev tvärnit i den globala ekonomin. 1000-tals har varslats om uppsägning bara i lilla Sverige. De tre amerikanska biljättarna GM, Chrysler och Ford står på ruinens brant. Paralleller har dragits till 1930-talet. Världens längsta högkonjunktur har avlösts av vad som kan bli den djupaste lågkonjunktur vi hittills har sett. Nytt är också krisens globala karaktär. Men också enligt många bedömare kan det bli en av de kortaste lågkonjunkturer som vi har haft.

Hoppet om en kort lågkonjunktur leder tanken hos många till att snart är de goda tiderna här igen. Så blir det säkert men det handlar inte om någon enkel tillbakagång till det som har varit. Nya generationer växer upp med nya värderingar. Dagens unga tror att deras framtid blir ljus även när det mörknar vid samhällets horisont.

De unga är möjlighetsmaximerare. De vill maximera sina framtidsval och de vill inte ha ett yrke och förbli fast i ett val. Yrken är dessutom något som tillhör det förgångna likt den gamla kortleken ’Löjliga familjen’. Det finns inte längre några sockerbagare och ännu mindre någon fru, fröken eller unge herr sockerbagare. Yrken tillhör industrisamhällets nomenklatur – på väg ut redan under 80-talisternas barndom. I en serviceekonomi som dagens är samspelet mellan den som tillhandahåller en tjänst och den som köper tjänsten viktigare än vad man kallar den ena parten i detta samspel mellan leverantör och kund.

Engelskan är ett andra modersmål för de flesta 80-talister. Att andra har kallat dem för Moklofs – mobile kids with lot of friends – eller Me Wes vill de inte ta till sig. Inte för att det är engelska uttryck utan för att de unga inte vill bli införda under olika begrepp. De skyr etiketter och vill inte bli karakteriserade med vad de uppfattar som snäva och endimensionella ord. Men de är MeWes en slags individuella kollektivister zappande mellan olika livsstilar som en äldre generation zappar mellan olika TV-program. Och de kommer att förbli Moklofs. De är nätverksbyggare där mobilens telefonbok är liktydigt med deras bekanta, som hela tiden måste bekräfta sin bekantskap vid alla byten av mobiltelefonen. Annars blir deras bekanta obekanta.

Den individuelle kollektivisten – Me We – har sin egen strategi att närma sig sin egen framtid. Först gäller det att sticka hemifrån och se världen. De unga är en rörlig generation – både virtuellt och reellt. Merparten av 80-talisterna vill leva någon annanstans än där de bor i dag. Att stanna på sin uppväxtort innebär stagnation och allt färre valmöjligheter. Världen har dessutom blivit större. Det är inte bara storstaden som lockar utan världsmetropolerna

Men framtiden kan också ruva på vad som idag ser ut som osannolika möjligheter. Det gäller att se tidiga signaler på eventuella kommande stora förändringar. En sådan signal la jag märke till när jag för dryga året sedan ledde en ungdomspanel vid en arbetsmarknadsdag i en mellanstor svensk kommun. En 18 årig kille sa – varför ska jag jobba extra på ICA när jag kan sälja märkeskläder i Second Life?

Enligt Gartner Group kommer 80 procent av alla som är ute på internet om fem år att delta i någon av de otaliga tredimensionella världar som på nätet erbjuder en parallell värld till den vanliga reella världen. Häromveckan föreläste jag för ett 30-tal skolledare från hela Sverige. En av dem höll på att förbereda luciafirande i Second Swedish House i Second Life. En av dessa parallella världar som besöks av 16 miljoner människor, varav 2/3 inte har fyllt 30 år!

De unga är en slags utbildningsmaximalister. Inte bara för att de utbildar sig längre än tidigare generationer. De byter också inriktning på sina utbildningar ofta och ser hellre till att det de lär sig går att tillämpa på en mängd olika områden än inom en snäv del av arbetslivet. Utbildningen i all ära men dagens unga 80-talister sätter även utvecklandet av den egna emotionella intelligensen högt. Social kompetens är en nödvändig förutsättning för att kunna maximera sina framtida möjligheter. De unga är medvetna om att möjligheten att bygga nätverk av vänner och andra relationer är ett väsentligt medel för att kunna realisera alla de förväntningar de har.

Till slut tror många unga på att vara nöjd med det man har fått. Det kan tyckas motsägelsefullt att dessa starka framgångsinriktade individualister med stark tro på eget ansvar också betonar tillfredsställelse med det egna ödet. Likt Seneca tycker de unga att man ska vara nöjd med vad man hittills uppnått. Kanske är det därför de kommer att lyckas.

Deras strategi är även i detta avseende genomtänkt. Det är bara den som är stolt över vad man åstadkommit som kan få kraft att verkligen lyckas. Bitterhet eller hämnd är inte grund för någon uthållig framgångsstrategi.

Thomas Fürth
forskningsledare, Kairos Future AB
E-Post: thomas.fuerth@kairosfuture.com