Stadsgårdsskolan Jönköping:
Samhällsbygge med datorspel –
väckte intresse kring hemstaden

Fungerar det att använda dataspel i undervisningen? Fredrik Blomster på Stadsgårdsskolan i Jönköping har testat. Och efter en trevande inledning diskuterade högstadieeleverna livligt både samhällsplanering, vägnät och vad som krävs för att bygga ett hållbart samhälle.

På högstadieskolan jag jobbar bestämdes att vi skulle vara med i tävlingen Future City och som ett delmoment i den tävlingen ingår att spela datorspelet SimCity. Själv hade jag viss egen erfarenhet av själva spelet och tyckte inte att det var speciellt roligt, men eftersom jag var den enda med stor erfarenhet av dataspel fick jag ansvaret för den delen. Vi samlade eleverna och försökte få dem intresserade, men det var knappast det mest positiva mottagande vi fått av ett nytt tema. Några av eleverna lyckades jag i alla fall lura med att delta och de fick var sitt spel med sig hem för att pröva och lära sig.

Samhällsbygget startar
Vi bestämde en dag när vi skulle sitta i datasalen. Dagen innan kom en elev fram till mig och berättade stolt att hans stad hade 5.000 invånare innan den kraschade. Han berättade också att han suttit hela helgen. Mitt svar till honom var ett halvt avmätt ”det är ingen stad, det är en by”, sedan tog det samtalet slut.

När jag sedan hade en genomgång av hur spelet fungerade kom samma elev fram till mig och frågade hur jag gjorde. Det visade sig att min stad under en halv timmes hade fått 10.000 invånare.

Nu kanske jag ska nämna att den eleven inte är den mest studiemotiverade kille man kan hitta, söker gärna lätta vägar och smiter undan en hel del och finner lite eller ingen verklighetsförankring i vad som pågår i skolan, jag behöver nog inte säga att hans främsta intresse är dataspel. Nu påpekade han att min stad var dubbelt så stor som hans och inte var i närheten av att gå sönder. Frågan han ställde var uppenbar, hur gjorde du?

Jag frågade honom vad han själv trodde och fick till svar att han inte hade en aning om varför. Då plockade jag fram Google Earth och visade en bild på Jönköping från ovan. Vi letade reda på centrum och diskuterade vad som fanns där, han tänkte efter en stund och svarade sedan affärer. Vi pratade om var folk bor och han konstaterade att de bor runt om affärerna, fast inte i Vättern så klart.

Samtalet gick vidare och vi enades om var människor bor och var de jobbar, även allmänna kommunikationer kom in i bilden och efter det korta samtalet som varade i tio minuter gick han in i datasalen. Resultatet blev att han byggde ett centrum med bostäder runt omkring, lite industrier i utkanterna och när halva förmiddagen hade gått hade hans stad hela 25.000 invånare.

Bredvid honom i datasalen satt en av våra mer klassiskt ambitiösa elever som inte riktig kom överens med spelet och var på randen att ge upp. Båda hade kommit till en punkt i sitt spelande där de behövde hjälp och jag kände att jag kunde i och för sig ge dem hjälpen men jag ville att de själva skulle komma fram till svaret på sina problem.

Lösningen blev att jag satte ”plugghästen” med ”datanörden” och gav dem i uppgift att kolla hur städer byggs och vilka teorier som finns runt omkring stadsbyggnad och stadsplanering. Detta var ett lyckodrag, killarna sporrade varandra och deras stad växte. Jag började allt eftersom dagen gick placera eleverna två och två eller till och med tre kring en dator och de jobbade stenhårt med att försöka fundera ut hur en stad är uppbyggd.

Lärarvision gick i uppfyllelse
Fram emot eftermiddagen rådde det en febril aktivitet i salen och jag insåg att jag faktiskt hade uppfyllt en vision om ett lyckat tema kring Jönköping. Eleverna jobbade med saker som låg dem nära och som intresserade dem och de lärde sig nya saker hela tiden.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att få eleverna intresserade av ett tema kring deras hemstad utan att ha lyckats speciellt bra. Jag har försökt med konstens alla regler med stadsvandringar, foto, film, närmiljö, miljö osv. Jag har testat de flesta arbets- och examinationsformer som finns för att kunna göra ett roligt tema och den största snackisen jag har stött på var under en stadsvandring då vi stötte på en lärare från skolan som hade handlat till ett 50-årskalas på Systembolaget.

I princip hade jag gett upp tanken med att kunna driva ett sådant projekt som intresserar eleverna. De är helt enkelt inte speciellt intresserade av hur byggnaden ser ut där McDonalds ligger, bara de får sina hamburgare. Nu stod jag där – mitt i datasalen – eleverna spelar SimCity och diskuterar febrilt om hur Jönköping ser ut och vilka platser de kan besöka för att få fram mer fakta om hur man tänker kring stadsplanering.

Spel kontra verkliget
När arbetet gick vidare började diskussionen röra sig kring hur själva spelet var uppbyggt och hur man skulle bygga utifrån de begränsningar som finns i spelet och hur riktiga städer ser ut. Vi tittade på andra som hade byggt upp stora städer i SimCity och hur de gjort. Till sist hittade vi en gyllene medelväg där spelets tanke, regler och begränsningar användes i lika stor utsträckning som hur en riktig stad ser ut. Det första problem eleverna stötte på i spelet var att det blev väldigt mycket trafik i centrum och detta var svårt att komma till rätta med när man redan hade byggt sin stad. För att kunna bygga och få en hållbarhet sattes större vägar ut först, innan vi byggde något annat. Detta gör man inte i verkliga städer, där får staden växa fram tills man ser ett behov av att bredda vägar eller leda trafik i ringleder förbi stadskärnan. Vi satte ut vägtullar och breddade vägar där det gick men det som gjorde att det fungerade i SimCity var att vi byggde avenyer i ett rutnät genom och runt staden. Vi kom snabbt på att vi inte fick vara så rädda för att riva städer för att prova teorier, detta gjorde att vi kom vidare i våra diskussioner och lyckades lösa mycket av de problem som vi visste skulle uppkomma.

Uppgift med bredd
Det krävs egentligen inte så mycket av mig som pedagog i denna form av undervisning. Naturligtvis måste jag vara påläst om hur städer byggs och hur de ser ut i strukturen men det måste jag ändå vara oavsett arbetsform. För att kunna göra arbetet vettigt måste uppgiften vara tillräckligt bred för att tvinga eleven söka sig utanför spelet och utforska annan litteratur för att hitta de kunskaper som behövs för att lösa de problem de står inför. Ett problembaserat lärande är nästan nödvändigt för att få ut mesta möjliga av temat.

Den uppgift jag gav eleverna initialt var helt enkelt att de skulle bygga en stad med allt vad det innebar. Det behöver inte vara mer komplicerat än så, och en beredskap att låta dem ta en sväng till biblioteket. För att kunna jobba med spelet och spel överhuvudtaget är att man får göra en tankemässig trestegsraket där eleverna först lär sig spelet, sedan tittar på de teorier som finns kring uppgiften och slutligen applicerar sina kunskaper på spelet.

Spelet måste också ha en viss frihet utanför den ”vanliga” tänkta vägen som finns i varje spel, det måste finnas ett utrymme för att pröva olika alternativ och teorier. Som pedagog måste man också hitta ett sätt att kommunicera med sina elever och detta kan man göra antingen i klassrum/datasal eller online via de olika sociala medier som finns. Program som Skype eller Ventrillo är väldigt användbara, även Facebook och MSN är bra. Även i detta så sätter endast den enskilda pedagogens fantasi och uppfinningsrikedom gränser för hur, när och hur mycket man ska kommunicera med eleverna. Återkommande träffar på andra platser än i klassrum och problem med att det inte finns tillräckligt med datorer på skolan kan lösas med livechattar.

Fredrik Blomster
Lärare, Stadsgårdsskolan, Jönköping

Läs mer
Under vårterminen startade en dataspelsprofil på Stadsgårdsskolan i Jönköping, valbar från år 7. Profilen riktar sig till dem som redan spelar digitala spel och vill använda sig av dem i sitt lärande.
Mer information:
www.dataspelsprofilen.se
www.skola.jonkoping.se/stadsgarden