Egen dator löser inte alla problem

En till en-satsningarna sveper fram över Sveriges kommuner och stora förhoppningar knyts till teknikens förändrande kraft. Följaktligen frågar många nu efter konkreta resultat. Har investeringen i en dator per elev verkligen förbättrat elevernas resultat, kunskaper och betyg?

Frågan blev åter aktuell i våras när den första årskullen med elever ur Falkenbergs en-till-en-projekt fick sina avgångsbetyg. Det visade sig nämligen att de elever som haft sina datorer i tre år hade lägre genomsnittligt meritvärde jämfört med föregående års elever. På olika håll har man tagit det sjunkande genomsnittliga meritvärdet som intäkt för att ifrågasätta projektets resultat. Till exempel skriver professor Tomas Kroksmark i senaste numret av Didaktisk Tidskrift att det är ”en negativ förändring som är statistiskt säker” och han antyder att den beror på en-till-en.

Att isolera någon enskild faktor, som till exempel satsningen på laptops, som avgörande för nedgången av meritvärdessnittet är både en onyanserad och dessutom mycket tveksam slutsats. I Falkenberg rör det sig om endast 187 elever vilket gör det omöjligt att tala om statistisk säkerhet. Orsakerna kan man i detta fall hitta i flera tillfälliga förändringar. Till exempel har man i statistiken för år 2010 räknat in en elevgrupp med särskilda behov, något man inte gjort tidigare. Andelen pojkar var dessutom betydligt högre än föregående år vilket enskilt räcker som förklaring till nedgången i det genomsnittliga meritvärdet.

Det finns nu få forskare som är insatta i området som ifrågasätter att En-till-En har en positiv inverkan på resultaten. Vill man ha belägg för att resultat och betyg påverkas i positiv riktning av En-till-En finns det flera exempel på internationell forskning med detta innehåll. Referenser till sådan forskning finns både i mina forskningsrapporter och i Kroksmarks artikel. Det är dessutom så att En-till-En-elever lär sig saker som inte mäts med traditionella prov eller betygssätts inom ramen för skolans olika ämnen.

Långsam process
Vi kan inte förvänta oss att en dator till varje elev löser alla problem. Digitaliseringen av skolan är en lång process där vi måste ha tålamod och vara beredda på tillfälliga bakslag. Man kan betrakta IT i skolan som en ny kulturteknik, det vill säga ett nytt sätt att kommunicera, att orientera sig och att förstå sin omvärld, som är lika viktigt som att kunna läsa, skriva och räkna. Med datorn som redskap inbjuds vi till en ny syn på lärande, men det är en utveckling som kräver ett långsiktigt förändringsarbete.

När alla elever har varsin laptop och när alla är ständigt uppkopplade till Internet, med allt vad det innebär av tillgång till information och risk för distraktion, ställs det nya krav på lärarna. Det handlar om ett nytt förhållningssätt och det handlar om en förändrad kunskapssyn. Eleverna behöver lära sig kritiskt tänkande, problemlösning, samarbetsförmåga, IT-kompetens och kreativitet. Inget av detta mäts med nuvarande betygskriterier, men de elever som har tillgång till en egen dator i skolarbetet har stora möjligheter att uppnå dessa kompetenser.

Ny lärarkompetens
Man kan se förmågan att integrera tekniken i lärarkompetensen som en gryende och snabbt växande form av kunnande som går bortom de tidigare delarna i en lärares kompetenskarta. Det innebär att lärarna i sin dagliga aktivitet ska vara kapabla att kombinera och framförallt integrera både pedagogik, ämneskunskaper och teknik i undervisningen.

Denna förmåga är svår att uppnå, och eftersom den tekniska utvecklingen är så snabb behöver den hela tiden omformuleras. Ett sätt att möta behovet är att skapa lärgemenskaper för erfarenhetsutbyte och pedagogiska diskussioner, där lärarna, i brist på färdiga lösningar, tillsammans kan utveckla denna nya eftersträvansvärda kompetens.

Mina forskningsrapporter har ibland använts för att underbygga en argumentation där man önskar satsa på en-till-en-projekt. Det är en rimlig slutsats eftersom mina resultat pekar på en rad olika framgångsfaktorer i Falkenbergs sätt att arbeta med skolutveckling. Min avsikt har aldrig varit att utreda om en-till-en har direkta effekter på betygen.

Det intressanta med Falkenbergs skolutvecklingsprojekt är att man kan upptäcka en vision bortom en fixering vid tekniken och ett kortsiktigt fokus på meritvärden. Digitaliseringen av skolan har en större potential än så och utmaningen för läraren är inte bara att använda datorn i undervisningen, utan att i grunden förstå hur förutsättningarna för utbildning och lärande förändras i ett digitaliserat samhälle.

Martin Tallvid
Martin Tallvid är doktorand i Tillämpad IT vid Göteborgs Universitet och har följt Falkenbergs En-till-En-satsning under tre år.
E-post: Martin.Tallvid@educ.goteborg.se

Läs mer
Kroksmark, T. (2011). ”Lärandets strechadhet.” Didaktisk Tidskrift, 20(1): 1-19.
Tallvid, M. (2010). En-till-En Falkenbergs väg till Framtiden? Falkenbergs Kommun, http://korta.nu/gu0o9
Jan Hylén och Åke Grönlund, Bättre resultat med egen dator, DIU 1/2011