MOBILTELEFONEN HOT ELLER MÖJLIGHET I SKOLAN:
Nya världar och nya uttrycksformer

Den nya generationens mobiltelefoner med bild och videoinspelningsmöjligheter har satt igång en intressant och samtidigt välkänd diskussion om teknik och medier i skolan. Argumenten kring mobilerna känns igen från decennier av så kallade moralisk panik, men vad innebär det egentligen för skolan att elever har tillgång till alllt större världar i allt mindre apparater, undrar Isak Benyamin i sin artikel.

Knappt har 3G-telefonin etablerats på marknaden och redan ser vi exempel på hur vissa skolor förbjuder telefonerna med hänvisning till ny typ av ”bildtrakasserier”. Andra skolor menar att mobilerna är en naturlig del av utvecklingen och hävdar att mobbing inte beror på tekniken utan på den sociala struktur som den placerats in i.

moralisk panik
Argumenten kring mobilerna känns igen från decennier av så kallade moralisk panik. Då var attackerna mot nya medieformer mer förutsägbara. Oftast handlade det om en bestämd medieform som till exempel actionfilm, som snabbt fick epitetet videovåld och lika snabbt användes som tillhygge i debatten om det goda samhället och dess fiender.

Men i dag när nya medieformer ständigt dyker upp tycks den moraliska paniken hamnat på reträtt. Visst kommer det ett och annat utrop om tv-spelens dåliga inflytande över ungdomen, men diskussionen får sällan fäste. En anledning är säkert att IT getts en så självklar plats i skolan vilket skänkt nya medieformer en legitimitet som äldre medier inte hade. En annan orsak kan vara att forskarsamhället allt mer intresserar sig för vår relation till tekniken istället för att ensidigt titta på hur tekniken påverkar oss.

Men frågan är om inte ungdomars möjlighet att skapa egna världar med ny teknik, är den viktigaste orsaken till att diskussionen famlar. Det är helt enkelt inte lika lätt att peka på mediernas effekter när ungdomarna själva skapar de mediala rum som de befolkar.

skolan utmanas
Mobilen är ju både spel, underhållning, kommunikation och undervisning på samma gång. Och i medieformernas korsvägar hittar eleverna nya gemenskaper som inte bara kräver deras uppmärksamhet, utan också en hel del övervakning, underhåll och omtanke.

Mobilerna blir rum som inte slås av och på så lätt, därmed blir de verktyg som ifrågasätter skolans organisation och struktur. Vad innebär det i så fall för skolan? Vad innebär det att ständigt invaderas av nya medieformer och allt oftare bli utmanad av nya ”gemenskaper”? Vad betyder det att elever i allt mindre apparater har tillgång till allt större världar?

synas och bli bekräftad
Redan nu ser vi olika projekt som försöker hitta nya sätt att använda mobilerna i skolan. Det kan handla om digital kommunikation mellan elever i klassrummet eller applikationer som tillåter en dialog mellan lärare och elever via mobilerna. Flexibilitet är nyckelordet och tekniken är både pådrivare och en del av den strukturella förändring som pågår i skolan.

Men om man tänker på utvecklingen av sms vet vi att ny teknik sällan blir intressant på grund av dess rationella kvaliteter. Ny teknik tycks snarare handla om att bli sedd och bekräftad, det är ett redskap för att skapa nya kontakter på platser utanför de etablerade arenorna och allt oftare, utanför en offentlighet. På olika nät byggs ständigt nya platser som ger en föreställning om ett annat sätt att leva med värderingar och uttryck som är annorlunda än de som finns i skolan. Webbplatser, onlinespel och olika typer av ”lajv” ger var och en en möjlighet att leka med sin identitet och att förvandla sig till någon annan.

Samtidigt tränger sig de visuella medieformerna allt närmare inpå, de kräver mer av intimitet, självbespegling, och narcissism. De kräver att vi reflekterar över oss själva för att vi ska kunna reflektera ut något i det mediala rummet. Och det oavsett om vi befinner oss i ett onlinespel eller om vi skickar en videosnutt över mobilen.

medieformernas värderingar
Här dyker en viktig diskussion upp om vilken typ av gemenskap skolan egentligen är och hur förtrolig den kan och ska vara. Det handlar om vilka värderingar nya medieformer bär med sig och hur de ska hanteras i skolan. Mobilernas intåg kräver på så sätt att våra skolmiljöer ska förstås genom kunskaper om bild, film, berättande, spel och drama. Samtidigt ska denna kunskap knytas till pedagogik, kognition- och beteendevetenskap, datalogi och informatik. Mellan dessa kunskapsområden finns stora olikheter och ibland motsatta perspektiv. Men om samtalet mellan tanketraditionerna intensifieras kan en bättre förståelse om hur vi ska hantera nya medieformer utvecklas.

Frågorna om nya gemenskaper bland unga är inte enkel, utmaningen ligger i hur vi för en diskussion om digitala gemenskaper bortom mobilens vara eller icke vara i skolan.

Isak Benyamine,
Studioföreståndare, Share studio, Interactive Institute
E-Post: isak.benyamine@tii.se