Untitled Document Text:Jan Hylén
E-Post: jan@janhylen.se

 

Gratiskurser från prestigeuniversitet
utmanar dagens universitetsmodell

Nu kan du helt gratis studera och få betyg från Stanford, MIT eller Harvard. Amerikanska prestigeuniversitet erbjuder gratis kurser och undervisning på nätet. Det har lett till att studenter strömmar till i miljontal. Fenomenet, som kallas Massive Open Online Courses – MOOC, håller på att i grunden förändra den gängse universitetsmodellen. International Herald Tribune (IHT) har under det gångna året granskat det framväxande fenomenet i en artikelserie.

I drygt tio år har fenomenet att universitet lägger ut undervisningsmaterial gratis på nätet, så kallat öppna lärresurser, växt från en företeelse för ett fåtal eldsjälar till ett fenomen som få universitet törs negligera. De senaste två-tre åren har många länder, däribland USA, Nederländerna och Brasilien skapat nationella strategier för öppet innehåll och satsat stora summor på att tillgängliggöra lärmaterial för allmänheten.

I kölvattnet på öppna lärresurser kommer nu gratiskurser vid prestigeuniversitet. Här erbjuds man inte bara studiematerial och ett fåtal inspelade föreläsningar utan gratis undervisning och ett avslutande prov. Och studenterna strömmar till i miljontal. Det först uppmärksammade exemplet var en kurs som gavs av en Stanfordprofessor i artificiell intelligens hösten 2011. Den samlade 160 000 studenter från 190 länder. Sedan dess är lavinen i rullning...

Undervisningen förändras
Det vanligaste är att studenter som genomför en MOOC får ett intyg på att man slutfört kursen, men inget riktigt betyg. Men under hösten har American Council of Education börjat diskuterar en lösning där studenter mot en avgift kan erhålla ett betyg. I jakten på studenter erbjuder vissa universitet redan nu betyg på vissa kurser.

De flesta kurser erbjuder webbaserat material i form av text, bilder och korta videor, interaktiva snabbtester och diskussionsforum. Genom att studenterna börjar med förinspelade föreläsningar och annat förberett material kan den övriga undervisningen koncentreras till de frågor som kvarstår eller som dykt upp som en följd av inledningen. Denna modell, kallad flipped classroom, anses pedagogiskt mycket framgångsrik och blir allt vanligare också för de campusbaserade kurserna. Genom MOOC kan den testas och förfinas.

Men hur hanterar en universitetslärare att ha en kurs med drygt 100 000 studenter? Den vanliga formen där läraren svarar individuellt på varje students frågor fungerar inte av naturliga skäl. Istället används så kallad crowdsourcing-teknik där studenterna får ”rösta” fram vilka teman och frågor de anser viktigast. Läraren kan sedan välja ämnen och anpassa sina föreläsningar efter studenternas behov och önskemål. För att avsluta kursen måste studenten kunna visa att han eller hon har kunskaper nog att matcha en lärares bedömning av ett studentarbete. Därefter måste varje studerande bedöma minst fem andra studenters arbeten för att få sitt eget arbete bedömt. Det egna resultatet utgörs av medelvärdet av de andras bedömning av ens arbete. Förutom att vara en arbetsbesparande metod för läraren, innebär studentbedömningarna att studenterna måste relatera sina egna kunskaper till andras – en annan pedagogisk metod som också brukar ge goda resultat.

För föreläsaren innebär MOOC en möjlighet att undervisa fler studenter under en enda föreläsning än tidigare under hela sin karriär – och därmed få långt mer återkoppling på sina idéer än tidigare. Det ger också möjlighet att ge kurser inom specialområden som tidigare inte attraherade tillräckligt många studenter. Genom att upptagningsområdet nu är globalt kan även smala ämnen samla ett tillräckligt antal intresserade. För studenterna innebär de öppna kurserna möjligheter att diskutera sitt ämne med andra studenter från hela världen – med nya insikter och vinklingar på frågorna som följd. Enligt en professor från Kanadas stora webbuniversitet, Athabasca, skapar kurserna ofta bestående nätverk mellan studenter. Han menar att det fem år efter de första MOOC fortfarande finns livaktiga studentnätverk som tillkom under kurserna. Vissa menar till och med att nätverkandet är den främsta vinsten för studenterna.

Än så länge har modellen med att studenter bedömer andra studenters arbeten fungerat, men vad händer med ett sådant här system om till exempel bedömningsgrunderna är för oklart formulerade eller för svåra att förstå? En Princetonprofessor har tillsammans med sin assistent handrättat ett tusental studentuppgifter för att jämföra med studenträttade uppgifter. Han fann en förvånansvärt hög korrelation mellan sin egen och studenternas rättning. Han upptäckte också att enbart ca 3 procent av studenterna hade fuskat genom att kopiera Wikipedia, föreläsningsanteckningar eller liknande. Bill och Melinda Gates stiftelse har under hösten anslagit 3 miljoner USD till forskning om MOOC. Så inom kort vet vi nog mer om detta nya och spännande fenomen.

Genomströmning
Den tidigare ordföranden i the Commonwealth of Learning, Sir John Daniel, konstaterar i en kritisk artikel att för närvarande är genomströmningsgraden i MOOC mycket låg, omkring 10 procent eller lägre. Till stor del kan detta skyllas på att det är svårt att studera på egen hand. Men samtidigt menar Sir John att än så länge är det många som anmäler sig till kurserna av ren nyfikenhet och att genomströmningen sannolikt ökar när hypen runt fenomenet lagt sig och enbart de verkligt intresserade anmäler sig till kurserna.

Som exempel hade en kurs på MIT om kretsar och elektronik 155 000 anmälda. Av dessa försökte 23 000 genomföra den första problembaserade övningen. 9 000 klarade halva kursen och 7 157 genomförde hela kursen. 340 studenter, därav en 15-åring från Mongoliet, fick alla rätt i slutprovet som anses vara mycket svårt. MIT:s egen kommentar till de många avhoppen är att i absoluta tal är drygt de 7 000 studenter som klarade kursen fler än som tagit kursen på MIT på 40 år.

Oklar affärsmodell
En av de saker som fortfarande är oklara är hur universiteten ska kunna täcka sina kostnader för MOOC. Kurserna erbjuds vanligen via universitetsägda företag. Det finns redan en handfull företag. Ett av de största är Coursera, ett vinstdrivande företag med rötterna i Stanford och med ytterligare 33 universitetspartners – många av dem amerikanska prestigeuniversitet men även University of Scotland, University of Toronto och EPF Lausanne i Schweiz. Ett annat företag är Udacity vilket också är vinstdrivande och härstammar från Stanford men har andra partners än universitet. Det tredje stora företaget är edX som är icke-vinstdrivande och drivs av MIT och Harvard i samarbete med bl.a. UCLA. I augusti 2012, fyra månader efter lansering, hade Coursera över 2 miljoner registrerade studenter, ett antal som i somras steg med 70 000 i veckan.

De första kurserna erbjöds inom data, matematik och teknik. Nu breddas utbudet till att även omfatta medicin, historia, litteratur- och samhällsvetenskap. Genom att vissa av MOOC-företagen börjar samarbeta med utländska universitet så växer också antalet kurser på andra språk. Som en följd av samarbetet med EPF Lausanne kan Coursera erbjuda kurser på franska och därmed nå studenter i en stor del av Afrika.

Enligt IHT har pionjärföretagen haft lätt att hitta riskkapital – Coursera har dragit in över 22 miljoner USD. MIT och Harvard har lagt 15 miljoner USD var för att skapa EdX, medan Udacity har attraherat över 1 miljon studenter och 15 miljoner USD i riskkapital. Trots dessa ganska stora investeringar tycks ingen ännu ha hittat en riktigt bärkraftig affärsmodell. Liksom i många andra webbsammanhang så satsar man på att skaffa användarbasen först, för att därefter försöka hitta affärsmodellen.

Coursera testar licensavgifter, avgifter för diplom, att erbjuda information till arbetsgivare m.m. men i dagsläget är det oklart vilken affärsmodell som kommer att segra. Företaget håller fast vid att kurserna ska vara gratis så att även fattiga studenter har möjlighet att delta. Den hittills mest lönsamma verksamheten är att ta ut licensavgifter från andra universitet för att de använder Courseras kurser och material.

Kritiska röster
Det saknas inte kritik av MOOC och vissa menar att fenomenet snabbt kommer att gå i graven när studenterna märker hur svårt det är att genomföra studierna på egen hand och när universiteten inser att det kostar mer än det smakar att arrangera MOOC. I sin genomgång av myter och paradoxer runt MOOC menar Sir John Daniel att man inte ska överdriva betydelsen av fenomenet. Andra, som en kanadensisk forskargrupp som skrivit en rapport till ett kanadensiskt forskningsråd, menar att fenomenet absolut måste tas på allvar.

Framtiden?
Vad betyder denna utveckling för framtiden? En konsekvens kan bli att det amerikanska utbildningssystemet, som redan är mycket framgångsrikt i att attrahera framstående forskare från hela världen, nu hittar en modell för att tidigt upptäcka talanger oavsett var de finns på klotet. Andra länder kan kopiera modellen men för närvarande har amerikanska universitet ett försprång. Ur andra länders synvinkel finns här en risk för ökad brain drain. För den talangfulla studenten (tänk på 15-åringen från Mongoliet) å andra sidan öppnar sig nya möjligheter att genomgå utbildning vid världens främsta utbildningsinstitutioner, även om man kommer från knappa omständigheter.

Men är inte toppuniversiteten oroliga för att förlora i prestige när de erbjuder sina kurser till alla och envar? Ännu inte, även om Sir John menar att de borde oroa sig. Högstatusuniversiteten har fått sin status genom sina forskningsframgångar – inte genom att vara extra bra på att undervisa. Att deras studenter klarar sig så bra har sannolikt mer att göra med att de utgör gräddan av gräddan i studentpopulationen, menar Sir John. Det kan bli en nyttig insikt för alla att universitet med lägre status kan ha nog så bra undervisning. MOOC kan bli en bumerang tillbaka mot prestigeuniversiteten. För närvarande används MOOC till stärka universitetens varumärke och förfina nya undervisningsmetoder. Vissa universitet med lägre status har börjat ersätta en del egna introduktionsföreläsningar med förinspelade föreläsningar av kända namn från högprofilerade universitet. Traditionella colleges och universitet som inte befinner sig bland de som anses bäst tycks märka vissa svårigheter att övertyga sina studenter om värdet att betala kursavgiften. Det innebär att ytterligare en konsekvens av gratiskurserna kan bli att de pressar ner de oerhört höga terminsavgifterna på amerikanska universitet. Dessa har stigit med 360 procent sedan 1986.

I den mån konkurrensen eller en gångbar affärsmodell gör att allt fler MOOC ger fri tillgång till inte bara lärresurser, undervisning och avslutande prov utan också betyg, så lär svenska universitet och högskolor behöva förhålla sig till fenomenet. Det är troligt att svenska studenter snart kommer med intyg eller betyg från Stanford och Harvard på kurser som de vill tillgodoräkna sig som en del av sina ordinarie studier. Då krävs nog ett samlat grepp från den svenska högskolevärlden.

 

Jan Hylén
Fristående utbildningsanalytiker och expert åt Digitaliseringskommissionen.
E-Post: jan@janhylen.se

Referenser och länkar
Lewin, T (2012): Instruction for Masses Knocks Down Campus Walls. International Herald Tribune, 4 mars 2012

Cormier, D: http://davecormier. com/edblog/2010/12/20/moocs-knowledge-and-the-digital- economy-a-researchproject/

Lewin, T (2012): College of Future Could Be Come One, Come All. International Herald Tribune, 19 november 2012

Lewin, T (2012): College Credit Eyed for Online Courses. International Herald Tribune, 13 november 2012

Daniel, J (2012): Making Sense of MOOCs: Musings in a Maze of Myth, Paradox and Possibility.

International Herald Tribune (2013): Online Education (MOOCs), 7 januari 2013.

Mc Auley, Stewart, Siemens & Cormier (2010): The MOOC Model for Digital Practice.



Datorn i Utbildningen nr 2-2013. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!
(Annons)





































[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 2 - 13]

Datorn i Utbildningen, Förridargränd 16, 165 52 Hässelby
Uppdaterad: 130318