Bästa schemaprogrammet,
bästa frånvarosystemet,
bästa
stödet för IUP. Gunilla
Celén skriver om möjligheterna
och hindren
när en mindre
kommun ska utöka
sitt it-stöd. Även om
man gärna vill plocka
de bästa bitarna ur
godispåsen är det inte
alls säkert att det går.
Mer och mer av lärararbetstiden utgörs
av administration, vilket definitivt kan
vara en bra sak. Att man som pedagog
på allvar analyserar enskilda moment
eller resultat och ägnar sig åt en stunds
begrundan är positivt. Fast det tar tid.
Om varje enskild lärare klottrar ner
lite här och lite där angående sitt ämne
är det svårt att se mönster. Har man lite
dålig pejl på hur frånvaron sett ut för den
enskilda eleven totalt sett så saknar man
också en viktig del för analysen. Man
skulle vilja ha all data samlad så att man
enkelt kan gå in och få en överblick över
enskilda elever eller hela elevgrupper.
Det är också en stor fördel att kunna
plocka fram avidentifierade statistikuppgifter
för kvalitetsarbetet på skolan eller
i hela kommunen.
Många kommuner har köpt in ITstöd
för detta, ett eller flera verktyg som
enkelt samlar ihop elevernas resultat och
frånvaro. Enkelt? Den som är satt att
välja och vraka bland alla erbjudanden
som väller in över ens kommun inser
snabbt att enkelt, det är det i varje fall
inte.
ingen klarar allt
På en mässa hösten 2006 menade en
av föredragshållarna att den tiden är
förbi när man kunde hitta den ultimata
leverantören. Numera gäller att plocka
pusselbitar. Ingen leverantör klarar alla
de krav en modern IT-mogen kommun
ställer, sades det. Den ena leverantören
är expert på IUP, den andra är en mästare
på att göra schemaprogram. Den tredje
är bra på frånvarosystem. Om man köper
deras schemaprogram vill säga. Fast
det var inte samma som det där andra
företaget som hade det där bra schemaprogrammet,
eller var det det?
Och om man vill slippa sitta och
knacka in samtliga elever för hand är det
ju bra om det man köper in kan kopplas
till det elevregisterprogram som kommunen
redan äger. Det är ingen enkel
historia att bara byta ut registret, även
om man vill. Ponera att kommunen
haft all administrativ personal på kurs
för att lära sig det befintliga systemet.
Då kan man tänka sig att det är, om än
inte omöjligt, så i alla fall känslomässigt
besvärligt att byta. Dessutom är det så
stora och dyra system att inköp av dem
måste föregås av upphandling.
lita på grannen
Hur gör man då om man vill ha ett
bra IT-stöd för administrationen kring
eleverna och slippa sitta och föra alla data
för hand i pärmar? Det finns ju flera vägar
att gå. Ett sätt är att satsa pengarna på
någon av de största leverantörerna och
förutsätta att de är störst för att de är
bäst. En annan väg är att för enkelhetens
skull köpa samma som grannkommunen
och hoppas på att de lagt ner ett gediget
arbete på att finkamma marknaden,
utvärdera och köpa in de system som
fungerar bäst.
För att spara pengar kan man köpa in
ett billigt system från enmansföretaget
och hålla tummarna för att personen
bakom företaget inte tänkt gå i pension
på ett tag. Är man en stor kommun
köper man in från flera leverantörer och
testkör under en period. Den lilla kommunen
som inte har en stab av experter
och som dessutom redan sitter på ett
elevregisterprogram tvingas kanske inse
att några dörrar redan slagit igen. Några
av dörrar var dessutom stängda redan från
början eftersom leverantörens priser var
alldeles för höga. Andra dörrar slår igen
allt eftersom på grund av bristande kompatibilitet
med befintliga system.
Det kanske är att ställa för höga krav
att kommunerna ska kunna köpa in det
administrationsverktyg som passar bäst
och att programmen ska vara gjorda så att
de kan anpassas till de system som finns i
botten. Det är ju inte som att köpa godis
i lösvikt precis. Men visst vore det bra?
Om verktyget dessutom är webbaserat
och härbärgeras på leverantörens servrar
skulle det väsentligt förenkla beslutsfattandet
för den lilla kommunen.
fram med pennan
Det finns alltid argumentet att
man skulle spara värdefull lärararbetstid
med ett bra it-stöd för
administration av elevstatistiken.
Det argumentet känns
ibland lite ihåligt när man ser
priset för en del fantastiskt
bra system. Det tar också tid
bara att sätta sig in i alla olika
system som står till buds för
att kunna avgöra vad man
ska satsa på. Tid som en liten
kommun kanske lika gärna
kunde använda till att sköta administrationen
på gammaldags vis?
Nu är det väl ingen som på allvar skulle
tycka att skolan på 2000-talet klarar sig
lika bra med papper och penna, men
tanken kan nog locka. Mervärdet, till
exempel i form av bättre överblick, som
ett kraftfullt it-baserat administrationsverktyg
ger får vägas mot kostnaderna för
att köpa in och implementera det.
Det senare, själva implementeringen,
är nog så viktigt. Att köpa in
rätt verktyg är bara första
steget. Verktyget bör
vara enkelt och rent i
layouten och så pass
intuitivt att det är
smidigt att lära
sig. Men man
måste också satsa en slant på utbildning
och lägga upp en bra strategi
för att få igång användningen.
Annars slutar det kanske i alla fall med
att det blir ratat av pedagogerna eftersom
det är för krångligt att sätta sig in i. Och
det var knappast avsikten.