Bloggar och sociala nätverk som kompetensutveckling

Pedagogiska diskussioner är nödvändiga för att utvecklas som lärare. Bloggar och sociala nätverk ger numera oanade möjligheter att få nya idéer och respons på sina egna funderingar.

– I och med bloggen har jag ett lärarrum där vi träffas i ett slags gränslöst kollegium, säger Anne-Marie Körling, en av många lärare som bloggar regelbundet.

Ungdomar umgås med varandra både i verkliga livet och på Internet. Det finns de som hävdar att ungdomar kommer i kontakt med fler människor i olika livssituationer när de rör sig ute på Internet, än de skulle ha gjort om de bara hade rört sig i sin fysiska omgivning. Förståelsen för hur andra tänker och gör ökar på detta sätt. Kanske finns det alternativa vägar att mötas på även för oss pedagoger? Det finns bloggar och sociala nätverk där många hittar in. Dessa arenor kan vara ett bra sätt för att utbyta idéer och för att skaffa sig kompetensutveckling.

Tankar från andra sidan Atlanten
Mark Warschauer, professor vid Instutitionen för Utbildning och Institutionen för Informatik vid University of California, har i sin forskning koncentrerat sig på integrationen av IKT i skolan och vilken betydelse detta har för förändring inom skolan, för demokrati och för social utveckling. Han svarar gärna på mina frågor om bloggens och de sociala nätverkens betydelse för lärares pedagogiska utveckling:

– Man kan inte säga att bloggläsande och bloggskrivande automatiskt ger läraren värdefull kompetens, men att det finns många bloggar som är viktiga och som kan vara mycket givande att läsa.

Han berättar att han själv har hittat mycket information bland bloggar som han sedan har kunnat använda i sin undervisning. Att delta i samtal i bloggar och i sociala nätverk kan vara värdefullt både för att ge och ta information och för att förstå både andra lärare och ungdomar bättre, menar Mark Warschauer.

Bloggande pedagoger
I vårt avlånga land finns många bloggläsande och bloggskrivande lärare. I Lund i söder finns Jonas Hällebrand som har bloggen En IKT-pedagogs fundringar, där han främst tar upp funderingar kring it och lärande. Jonas Hällebrand tycker att bloggen fungerar som reflektionsplats för honom själv, men hoppas samtidigt att den även kan göra det för andra. Möjligheten att fästa sina tankar och att få kommentarer om dem gör att utveckling sker.

I Stockholm finns Anne-Marie Körling. Hon bloggar om pedagogiska tankar, om skrivande och uttrycksmöjligheter, om stort och smått.

Ibland får läsaren följa med henne in i klassrummet och ta del av hennes undervisning. I sin blogg menar hon att hon visionerar, funderar och utvecklar sin profession. Det är de pedagogiska diskussionerna som lockar och som hon har längtat efter. Den fysiska platsen på skolan ger inte alltid utrymme för sådana diskussioner. Anne-Marie Körling fick rådet att starta en blogg utan att hon egentligen visste vad en blogg var. Längs vägen har hon tagit reda på det genom att aktivt pröva sig fram och i dag skriver hon så här om sitt bloggande och om vad det har gett henne: ”Mitt nätverk bland lärare är omfattande. Vi är ålderslösa, men diskussionslystna. Vi är kommunikatörer och strävar efter att förändra, fördjupa och utveckla det pedagogiska uppdraget. Jag har läsare, jag är läsare av bloggar.
Jag har lärt känna människor, träffat dem i verkligheten, och har därmed utökat mina kontakter. Jag blir duktigare på att fördjupa mina tankar. Jag tänker för öppen ridå... och får gensvar på det jag funderar kring.
Bloggen är ett verktyg för min profession. Bloggen är min plats för det jag tänker. Bloggandet är en mötesplats.”

Fönster in i verksamheten
Erica Lövgren är en annan bloggande lärare som har bloggen Klurigt, lurigt och roligt i skolan. I en kommande bok, Värdefulla berättelser, skriven av pedagoger från Hortlaxområdet i Piteå, berättar hon om vad hon får ut av att blogga. Erica Lövgren menar att bloggen är ett fönster in i verksamheten och att föräldrar, lärare, elever, elevernas släktingar och andra är välkomna att kika in. Klassrummets vardagsaktiviteter åskådliggörs och bidrar till insyn och samtal.

– Att bloggen skulle vara av intresse för föräldrarna kunde jag väl gissa, men vad jag inte förutsåg var att den som har störst behållning av bloggen är jag själv. Det som i första hand skulle vara ett fönster för andra in i min verksamhet blev också ett sätt för mig att titta på mig själv, säger Erika Lövgren.

– Jag har med bloggen funnit ett sätt att reflektera över min yrkesroll och få förståelse för min egen förståelse.”

Ovanstående bloggare från Lund i söder till Piteå i norr träffade jag vid Skolforum i Stockholm förra året. De pedagogiska diskussionerna fortsatte då öga mot öga. Hade det varit möjligt utan att vi först hade fått kontakt via nätet? Hade vi hittat varandra? Jag tror inte det.

Sociala nätverk
Facebook har visat sig vara ett socialt nätverk där många pedagoger har hittat in. En person som man bara har träffat flyktigt, kan man enkelt lägga till i sin vänlista på Facebook. Det blir okomplicerat att snabbt skicka iväg en fråga via Facebook till någon som man annars inte hade tagit sig tid att leta upp e-postadressen till. Snabbmeddelanden och chatt kräver inga långa svar, men kontakt skapas och möjliggörs på ett annat sätt än som tidigare var fallet.

Det finns flera olika intressegrupper på Facebook som vänder sig till pedagoger och där vi kan få tips och idéer av varandra. Frågor som inte kan besvaras av kollegorna på skolan, kan med säkerhet besvaras av någon pedagog ute i landet. Det finns alltid någon, någonstans, som sitter inne med kunskapen och är villig att dela med sig.

På mikrobloggar som till exempel Bloggy, Twitter och Jaiku skickar man ut korta meddelanden i ett socialt nätverk. Där ser man hur människor från främst IT-branschen och journalistyrken slänger ur sig en fråga och snabbt får svar från människor i hela landet.

Vill man hålla koll på vad någon speciell person skriver, klickar man bara på följ och får löpande reda på vad denne skriver. En del pedagoger har hittat in i dessa sammanhang, men ännu inte särskilt många. Kanske kan det bli vanligare inom en snar framtid.

Det livslånga lärandet
Naturligtvis ska man inte lämna ut allt på nätet. Tystnadsplikt och vanligt sunt förnuft gäller. Har man bara det i bakhuvudet, kan bloggar och sociala nätverk vara mycket givande och stimulerande som kompetensutveckling.

Det livslånga lärandet pågår ständigt och med dagens teknik skapas nya möjligheter till detta. Kompetensutvecklingen blir ett givande och ett tagande som sker tillsammans med andra.

Christina Löfving,
IT-pedagog, Stenungsund
E-post: christina.lofving@stenungsund.se

Några bloggar som nämns i artikeln
Ann-Marie Körlings blogg: http://annemariekorling.blogg.se

Jonas Hällebrands En IKT-pedagogs fundringar: http://ikt-pedagog.blogspot.com

Erika Lövgrens, Klurigt, lurigt och roligt i skolan: http://klassiskt.blogspot.com

Liza Greczanik, svensklärare som började blogga när hon gick på lärarutbildningen om sitt stora intresse för språk, och också skrivit ett antal artiklar i DIU om bloggande. Har bloggen Språkmakargatan: www.sprakmakargatan.se

Åsa Kronkvist, KT-pedagog på högskolan i Kristianstad och flitig medarbetare på Multimediabyrån, ger i sin blogg Ugglemamman många tips kring smarta verktyg, webbtjänster och program att använda i undervisningen: www.uggleblogg.pedagogbloggar.se

Ulf R Tornberg, rektor på Gunnesboskolan i Lund, reflekterar kring sitt och skolans uppdrag i Ledarbloggen: http://ulftornberg.blogg.se

En bloggtjänst speciellt för pedagoger är http://www.pedagogbloggar.se. Bakom Pedagogbloggar står Richard Westerberg, med en bakgrund som lärare och it-pedagog.