Skolan ska från 1 juli i år formulera omdömen för alla elever i alla grundskolans årskurser. Elev och förälder
ska kunna få information om status för elevens studier. Omdömen får vara betygslika, och de ska vara skriftliga.
Det här är en utmaning, en stor utmaning för skolan – vid vilken ålder det än införs. IT är inte en lösning
på detta, men det är en nödvändig del i varje fungerande lösning.
Hur vi arbetar med omdömen och vilka stöd vi skapar, är avgörande. Efter att ha diskuterat frågorna med
åtskilliga – lärare, ledare, leverantörer, ser jag ett behov av att här diskutera en aspekt. Ledarskapet. Det mesta
av det vi gör, sker i gemenskap, i spelet mellan oss människor. Och då vill jag påstå att tre faktorer är avgörande:
engagemang, kompetens och ledarskap.
I debatten om skolans lärare brukar diskussionen ofta pendla mellan ett läger som önskar engagemang
och ett annat läger som pekar på behovet av kompetens och kunnande. Den enkla sanningen är nog att båda
behövs, i lämplig förening. Och jag anser att skolan i många år har eftersatt (ämnes-)kompetensen, däri kan man ge Björklund rätt. Vidareutveckling i det egna ämnet är viktig, inte minst med dagens snabba utveckling.
Å andra sidan krävs engagemang – och gärna också fantasi – snarare än förbud för att hantera sånt som kepsar och mobiltelefoner.
Men saknas inte allt för ofta en tredje faktor, ledarskapet, i diskussionen? Kanske saknas det också
ofta i verkligheten? Läraren som har engagemang och kunnande, måste också ha förmågan att samla
klassen, introducera och engagera den i uppgiften – och mana den fram till mållinjen. Det närmaste
vi kom denna hållning i min lärarutbildning var övningar i gruppdynamik. Ledarskap blev en
tyst kunskap som man själv måste förvärva på vägen.
I dagens utveckling i skolan, där IT-frågorna oftast med nödvändighet är integrerade, lyfter
vi nu blicken från den enskilde läraren. Länge har vi haft fokus på pionjärer och eldsjälar,
på deras exempel som visar på våra möjligheter, våra nästan obegränsade möjligheter. Vi har
visat på positiva, goda, exempel. Idag ser vi så många inspirerande möjligheter med direkt
samspel med människor i andra länder, med omfångsrika, tillgängliga och uppdaterade källor
över nätet, med verktyg för personlig kreativitet. Problemet idag är kunna förverkliga
dessa möjligheter, i vardagen, med alla elever och alla lärare. Det kräver lösningar för skolan,
för kommunen, ibland för landet. Och då krävs ledarskap, engagemang och kompetens
i skolan och kommunen.
Ledarskapet innebär exempelvis att gripa tag i processerna i skolan, när hanteringen av
omdömen och elevdokumentation ska utvecklas. Det räcker inte att hitta bra systemlösningar
i skola och kommun, köpa in dem och få det hela installerat. Det räcker inte att ha en
färdig uppsättning mål. Det räcker inte att ge order. Det gäller snarare att koppla frågan till det
kunnande och det engagemang lärarna har, att stötta detta och skapa processer där IT förs in
som stöd och verktyg för denna process. Några frågor som jag tror är viktiga att ställa – i arbetet
och i nya rektorsprogrammet – är:
1. Hur tydliggöra målen för bedömningen
2. Hur stödja lärare i att utveckla processen omkring omdömen, i syfte att ge elever och
deras föräldrar bättre uppföljning
3. Hur utveckla verktygen i samspel mellan personal, elever, föräldrar
